Alltså, det skulle bli transportsträcka för mig mellan nyår och skidsemester va det tänkt! MEN det blev en tuff period för mig, inga allvarliga saker som tur var men ett tufft beslut!!!
Man hänger på Revinge en helg med goa vänner och så får man ett sms av en annan go vän och den goda vännen har tagit ett foto på en annons i den lokala tidningen, en jobbannons!!! De söker en distriktssköterska i min lilla grannby, en privat vårdcentral som jag från dag 1 på min sjuksköterskeutbildning sagt att jag så gärna hade velat jobba! NUUU, när jag precis börjat på ett jobb som jag trivs med, dååå söker de en dsk!!! Herre guuuuud.... MEN ärlig till mig själv insåg jag att var var tvungen att söka denna tjänst, tänkte att den förmodligen går till en dsk med många års erfarenhet... Skickade in ansökan och berättade det bara för mina närmsta plus någon av mina närmsta kollegor på jobb! Tiden gick och jag funderade lite men tja, de hörde inte av sig på någon vecka. Men rätt som det var så ringde personalchefen och ville träffa mig!! Hjääälp....
Fick säga att jag bara kunde på onsdagar men DET var ju den bästa dagen för dem också! Okej, ett tecken då alltså!! Jag fick intervjutid den nästkommande onsdagen och jag gick dit, inte alls nervös men lite spännande var det ju. Fick träffa ställets chef plus personalchefen, ställets chef känner jag lite sen tidigare, hon är jättetrevlig!! Vi hade en trevlig intervju där vi svävade ut på lite barnprat, alltså våra egna barn osv... Sen tackade jag för mig och personalchefen sa att de skulle intervjua några till, men hon hörde av sig om en vecka eller två. På vägen ut från intervjun så hittade jag en sjuksköterska som jag jobbat med tidigare, på sjuhuset. Hon kramade om mig och sa att hon höll på mig. Vi pratade en stund och hon berättade lite mer om stället, sådana saker som hur det var att vara ny där osv... Toppenbra info ju!!
Redan dagen efter så fick jag ett meddelande från en vän på Fejjan, hon jobbar där en dag i veckan och hon sa att jag nog skulle bli erbjuden tjänsten, hon hade lite inside info sa hon! Ojojoj.... Redan på fredagen ringde personalchefen men eftersom jag jobbade kunde jag inte svara. Hon pratade in ett meddelande där hon bad mig ringa henne... Tyvärr fick jag ingen tid över att ringa förrän senare och då hade hon redan gått för dagen! Gissa om jag tänkte mkt den helgen, herre gud, täääänk om jag får jobbet, vad gör jag då?????
På måndagen samlade jag mig i en pause på jobb och ringde upp personalchefen. Jodå, hon sa att de hade blivit FÖRTJUSTA i mig och ville erbjuda mig tjänsten!! MYYY GOOOOOD!!!!!!!!!!!!!! Fick så klart några dagar på mig att tänka på saken och då började värsta röran i mig, herregud, jag har jobbat i tre månader på detta ställe, de kommer ju att bli totalt galna på mig ju... Plus att en dsk redan hade sagt upp sig och det bara var jag som var dsk kvar!!FYYYY F*N va jobbigt.
På ena sidan fanns det stället där jag är nu, en trevlig arbetsplats med trevliga arbetskamrater MEN kommer att få nya arbetskamrater så jag visste egentligen inte hur det skulle bli där. 3.2 mil att köra på dåliga vägar och en dag varannan vecka till kl 18!
På andra sidan 7 km att köra till jobb, cykelavstånd på sommarhalvåret. Detta ger minst 2500 kr mindre i körkostnad per månad! Fem minuter med bil hem! Cykelavstånd = gratis motion!! Vet att de har en toppenstämning och känner redan hälften av personalen som är jättegulliga!! 1500 kr mer i lön!!
Dock fattade jag beslutet ganska fort, redan samma kväll som jag blev erbjuden arbetet. Jag vill ju verkligen vara på denna arbetsplats, jag bestämde mig för att tacka ja till tjänsten!!!! Väntade att säga något på jobb, ringe första nya personalchefen och bestämde allt, lön, antal procent samt lite annan info. Onsdagen var allt klart med nya stället, nu var det bara det VÄRSTA kvar, att berätta det för chefen på gamla stället. Vet ju hur svårt de har det med dsk, bara en barn-ssk kvar som kan ha bvc.... JAG VET hur jag ställer till det för dem men prioriterade faktist mig själv och min familj!!
Torsdagen, då var det dags. Skulle jag gå till "lill-chefen" eller den riktiga chefen? Den riktiga chefen har jag nästan inte pratat med så jag beslutade mig för "lill-chefen" som jag tycker så mkt om! Jag gick in, stängde dörren och sa att detta var mkt jobbigt för mig. Hon gissade direkt vad jag skulle säga, hon till och med gratulerade mig till mitt nya jobb men sa så klart samtidigt att hon tyckte det var jättesynd och att det skulle bli tufft där... Sen ville hon att jag själv berättade det för den riktiga chefen på em, tja, det får man väl göra, en gång till, usch.... Efter samtalet med "lill-chefen" var jag sååå trött en lång stund men hade piggnat till inför samtalet med den andra chefen på em. Hon var ju inte alls lika trevlig kan jag säga! Kanske inte otrevlig men kylig och hon försökte förhandla, ville prata lön om jag stannade kvar! Men jag sa väldigt tydligt NEJ och tackade för mig! Men snäll som jag är så erbjöd jag mig att stanna lite längre om de behövde, har ju bara en månads uppsägning men som sagt, erbjöd mig stanna om de behövde!
Det tog över en vecka för dem att säga hur de ville ha det, jag hade fått tjata och fråga flera gånger och jag surnade till. Stämningen mellan de båda cheferna och mig ändrades också mkt drastiskt kände jag direkt! Började må dåligt när de var där, inget roligt ju! Därför, trots att de bad mig stanna mars ut bestämde jag mig för att endast stanna februari ut, vill inte gå och må dåligt en hel månad till, nää, det får vara så. Jag var så välkommen till nya stället redan i mars månad!!! Skönt att höra! Så nu lär det väl bli fyra veckor i kyla, tur man har så goa arbetskamrater!! Sen slipper jag sura chefer, jag förstår att de är besvikna på mig MEN de är bara dumma till sig själva om de är otrevliga till mig! Jag slutar inte pga ett dåligt arbetsställe men ska de vara otrevliga till mig är ju risken ganska stor att jag kanske känner så, det är ingen bra reklam för dem!! Ja, vi får se hur det blir, imorgon får de min avskedsansökan i sina fack!! Heeeej dåååå sura chefer!! ;-))
Såå, min transportstäcka till skidsemestern blev mer händelsrik än jag förväntade mig! hihihi.... Nytt jobb, bättre lön och nära hem, toppen!!!! Tror ALDRIG jag kan ångra min dsk-utbildning, Inga kvällar och inga helger och fått tjänst på drömstället, uuuuunderbart!!!! :-))))
Vikten gick ner bra de första 3 veckorna på pulver, gick ner 8 kg. Just nu går det trögt! Fuskat lite och då händer det ju inte så mkt på vågen plus att det är svårt att ta tag i det ordentligt! Skiiit men jag kämpar vidare, dricker pulver i största utsträckning som det går.... Kääämpa!!!!
NU hoppas jag tiden går fort fram till siste februari, vill må bra på jobb igen! 1 mars är jag lite arbetslös eller vad jag nu är, ska nämligen inte börja förrän den 12 mars, efter skidsemestern! Sparar ju semesterdagar på det sättet!! Man får ju inte vara dum! Hihihihi.....
Ska försöka skriva här lite igen, nya tag!!
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar