Julen och jag har ingen vidare relation, den har väl gått lite upp och lite ner kan man säga. De första minnena är från en lägenhet i Malmö. Då var det bra minne, minns mormor, hennes man, mamma och syster. Två undelater i en bur i köket. Minns inte maten, minns bara att det skulle diskas innan vi skulle öppna julklapparna, det kunde man ju bli galen på. Ett barns glädje över dessa julklappar....
Minns en annan jul, före eller efter lägenheten i Malmö vet jag inte säkert, borde vara före?? Året var i alla fall 1979 och det var adventskalenderna Trolltider. Det var någon som ringde där innan jul, min mamma och syster blev så väldigt ledsna, min pappa levde inte mer... Jag minns att jag blev så ledsen den kvällen, tror inte jag förstod det, jag blev nog mest ledsen att min mamma och syster var ledsna. Jag grät och sen var det ju dags för julkalendern på tv... Den julen firade vi hos en annan familj, en familj som betydde mycket för mig när jag var barn. En härlig mamma, två mysiga flickor, hästar och får MEN framför allt, en pappa som betydde så mkt för mig. Nu, med vuxet perspektiv så har jag kanske en annan bild men då, ja, han var ju underbar. Han lekte häst med mig alltid. Vi slickade saltsten ihop, smakade på havre, hö och betfor ihop och kunde gnägga i telefonen hur länge som helst....
När jag var ungdom så firade vi jul både i fjällen och ibland hos min mammas särbo, fina jular vad jag minns med god mat och julklappar man blev glad för! När jag blev vuxen och började jobba i vården så tog jag de flesta julaftnar, skönt att få bra betalt och eftersom julen inte kändes så viktig så var det helt ok! Sen tittade det fram en liten son, då blev julen helt plötsligt lite viktigare. Man försökte skapa lite traditioner och lilla familjen firade en väldigt mysig jul 1998 och 1999.
2000, krasch och julen blev åter KATASTROF! Förlorade min ängladottern den sommaren och hur kan man känna någon julglädje då? Tiden innan jul var upp och ner då ev. svägerskan skulle komma hem med två flickbebisar. Jag våndades enormt över detta minns jag... Jag skulle tillbringa julen tillsammans med en mamma som hade två bebisar och jag hade ingen.... Men någon liten ängel lyssnade och de kom aldrig. Minns hur vi tillbringade den julen, vi köpte en megastor bilbana till sonen och den tävlade vi på hela julen vilket faktiskt livade upp lite...
Sedan den julen så har jag kämpat på. Det kom en liten flicka till och julen blev väl mindre och mindre laddad men jag vet inte, alltid lite extra tung. Det saknas liksom några i den allmäna familjekänslan... Men de senare åren har det dock gått ganska bra tycker jag. Har julpyntat fint, så gott det går i ett halvrenoverat hem... Men vi skapade lite tradioner och det blev mysigt!
2013 då? Ja, vad säger man... Om man saknat ett barn varje jul sedan 13 år tillbaka så måste jag nu sakna tre! Så klart saknar jag inte på samma sätt, de lever ju, de finns ju, de andas ju men de är inte med sin mamma... Känslan i år är åter igen tung... Det är väl inte meningen att en mamma inte ska fira jul med sina barn? Det är ju helt sjukt! Men nu är det så, jag ska verkligen försöka se bort om det och se framemot juldagen då jag får hem dem igen, få fira lite jul med dem. Jag måste sluta se det tungt, jag måste bara känna glädje att de finns, lever och andas... De har det bra, de har en bra pappa och farföräldrar de firar med, jag måste tänka så, det kunde varit mycket värre....
Nog om julmöget, det blir så mkt bättre nästa år, det har jag bestämt! I år blir det annorlunda och lite spännande, jag ska få hänga på en annan familj, en familj som bjudit in mig. En familj som troligen har andra traditioner än jag är van vid...spännande och utvecklande. En familj som jag snart ska dela en liten Skrutt med... Förstår ni, det är ju helt overkligt men om några månader ska det titta ut en liten Skrutt som kommer att binda ihop mig med den familjen och även mina andra barn! Ja...som livet vänder, som livet snurrar runder med människor! Inte konstigt man är lite matt och trött, det har ju hänt mer detta år än på ett helt decenium ju... Jag får nog vara lite sliten och medtagen va??
Idag åkte syrran och hennes yngsta iväg till mams på Teneriffa. Tomt blev det... Lämnade barnen vid 12-tiden, grätt en skvätt i bilen hem och väl hemma i tomma huset så fick vovven en extra kram. Körde till Malmö för julklappsinköp. Började i en mindre affär för att testa min kropp, ville inte bli för yr. Gick ok. Emporia nästa, gick väl så där. Svettades som en gris och satt mig då och då för att vila. Puuhh...önskade jag haft en man med mig som bar alla kassar och klappade om mig när jag fick sätta mig ner. Meen...så är det inte just nu, bara att inse... Fick i alla fall köpt alla julklappar utom en för den skulle jag köpa på Ikea. Körde dit och insåg att jag nog borde äta... Glömt det totalt... Åt kvällsmat på Ikea och tittade på folk. Många som åt julbordet men det hoppade jag över...
Nu har jag fått alla julklappar inslagna och tittat på Solsidan. Nu ska jag strax släcka och sova, jag måste klara ännu en dag på jobb imorgon. Börjar bli jobbigt med alla sammandragningar... Jag vill mest bara vila känner jag. Men bara en dag att jobba ju...sen ledig tre! Hurra!
Önskar alla en fin jul, hoppas ni kan njuta... Jag ska vara öppen för detta nya sätt att fira jul...
KRAM
söndag 22 december 2013
fredag 20 december 2013
Lite julledigt, hurra!!
Det blev en tuff avslutning på en otroligt tuff höst på jobb. Igår, torsdag så blev det åter en stressig dag med många kollegor som såg så där uppgivna ut. Kollegan som har bvc var sjuk så jag fick i onsdags dela mig på två och vara på vårdcentralen och även på bvc. En kollega tyckte att jag gott kunde väga några bebisar, det går ju så snabbt. Bara till att väga och sen hej och iväg! Haha... Jo visst, bara det att hon glömde den där lilla detaljen, mammor vill gärna prata också... Så när jag fick det beskedet så blev jag så trött ända in i själen och tänkte, näää...jag orkar inte mer. Trodde nästan att jag skulle strypa den kollegan just då, hon fortsatte sen att sura för hon inte hade något rum att vara på med en patient, alltså, så hade jag haft det i två veckor utan att gnälla... Nä, när jag känner så här vilket jag gör oootroligt sällan på jobb så är det helt klart en signal att nu börjar det bli för mkt.
Såå, i onsdags så blev det ett litet gästspel på bvc och det var så klart trevligt att träffa bebisar. En fyraveckors bebis, en 5 månaders och en 1½ åring blev det. Behöver jag säga att jag längtade lite extra efter min egen skrutt efter det? Myspys med bebis... Efter det så fick jag ta mig ner på vc igen och återgå till det vanliga! Dock tog jag själv hand om avbokningarna på bvc till nästa dag, bokade om alla för att slippa dela på mig igen! När jag nu var på bvc och gullade med bebisar så lämnade jag ju så klart mina andra kollegor ensamma med tre läkare. Min käraste kollega såg nästan gråtfärdig ut på em och jag förbannade min arbetsgivare lite just då som inte lyssnar ett skit utan struntar i att ersätta sjuka! Klart det går någon gång men i så många veckor? Nä...snacka om att slita ut de andra först.
Igår torsdag så hamnade jag åter ensam på labb plus avbokningarna från bvc. Började på em känna av mer yrsel och sammandragningar, fick lite ont i magen och fick röra mig liiite lugnare. Nu började min kropp hojta ordentligt på mig, jag ignoerade den totalt! Men vad skulle jag göra? Lämna allt bara? Nä, jag kämpade på till kl blev 17! Grät en skvätt i bilen hem och tog mig upp på mitt rum och la mig försiktigt ner i sängen. Oj va min livmoder jobbade! Efter en kvart började det lugna ner sig, dock ringde precis telefonen och det var vetrinären. Hade en tid till min hund där dagen efter men hon hade strul då och undrade om jag kunde komma med hunden nu direkt! Näääää tänkte jag och svarade jaaa, så klart kan jag komma! Så upp ur sängen igen och ut i bilen. Besöket gick som tur var bra, var lite orolig för hur det skulle gå med mig själv faktiskt. Kom hem, åt kvällsmat och sen ääääntligen sängen. Började frysa och till slut frossade jag så jag nästan hoppade i sängen. Sammandragningar i magen i ungefär samma takt. Fyy katten va kasst jag mådde. Då kände jag mig extremt ynklig vill jag lova. Mådde lite illa också... Låg en stund där och skakade och till slut fick jag i mig 2 Panodil och förberedde för en natt i sjukdom. Ni vet, hink fram, papper, vattenglas, Panodil och Gaviscone. Frossan lugnade sig efter en stund och jag halvslumrade en stund innan jag la mig för natten. Hur skulle det bli?
Mådde så där imorse, skulle ju jobba extra idag så jag tog mig upp, duschade och fick i mig liite frukost. Kände mig lite skakig och darrig i benen. Körde till jobb och insåg att jag var knäpp, varför lyssnade jag inte min kropp? Berättade direkt för mina kollegor att jag inte mådde så bra och ville gå hem så fort det gick. Sen bestämde jag helt enkelt över dem alla var jag ville vara den morgonen, allt för jag skulle klara det så bra som möjligt. Fick hänga på labb med min favviskollega och vi har fått in värsta flytet där inne. Så den första timmen gick bra och lite till sen var jag ganska mör. Tror de såg det på mig för de frågade vid halv 10 hur det var o jag svarade uppriktigt så där... Så då fick jag åka hem. Strax innan kl 10 lämnade jag stället... Såååå skönt. Sedan dess har jag knappt lämnat min säng och nu mår jag betydligt bättre. Livmodern har lugnat ner sig och har ingen feber. Nu råder vila denna dag! Puuhh....
Julen då? Min kära pappsen ska inte åka till släktingar i norrland utan blir hemma. Kändes lite så där, vågar man bjuda hem sig till honom? Nää, bangade lite faktiskt. Men efter någon dag så frågade han mig och då blev jag så glad! Så nu slipper jag sitta ensam på julafton, jag får istället krama på pappsen! :-) Kommer sakna mina barn enormt men nu blir det lite lättare. Så jag jobbar som vanligt den 23:e och sen hämtar jag vovven och sticker till norra skåne. Antar att jag inte hinner vara så social den kvällen innan jag somnar men sen kan vi ju ha lite julmys! Hihi...hoppas han får känna lite sparkar från skrutt, det har han inte gjort tidigare. Har både vadering och en moderkaka mellan Skrutt och yttervärlden så inte så lätt att känna.MEN jag känner massor och trots sammandragningar och frosssa så snurrade Skrutt runt där inne och hade lattjo, en pigg rackare!
Denna helg blir det lite samkväm med släkt o vänner på lördag. Tidig söndagmorgon åker syrran o hennes yngsta iväg till kära mor och värmen på Teneriffa. Om jag ångrat mig? Tänker varje dag att jag är så himla glad att jag tog mig i kragen och sa att jag inte ville åka. Hade icke haft minsta ork över till det just nu och jag är så nöjd med mitt beslut. Hade dock varit gott att träffa mams men vi hinner nog det med till våren! På söndag blir det hästvisning, det blev helt klart teknikstrul med tjejen som är intresserad av min häst. Hon hade inte fått mina mail och nu har vi bytat mobilnr istället. Hon ska hälsa på honom på söndag! Håller tummarna faktiskt! Efter det blir det hem o duscha, troligen lämna barn och sen köra till Malmö för liiite julklappsinköp. Inget avancerat vill jag lova, men något måste det ju bli!!
Julfrid till alla, stressa inte och lyssna på er kropp, gör inte som denna kvinna utan lyssna på eran kropp. Det ska jag göra nu framöver. Jobbar tre dagar på två veckor vilket ger massor med tid till vila! Så det ska jag GÖRA!!!!!!
KRAM
Såå, i onsdags så blev det ett litet gästspel på bvc och det var så klart trevligt att träffa bebisar. En fyraveckors bebis, en 5 månaders och en 1½ åring blev det. Behöver jag säga att jag längtade lite extra efter min egen skrutt efter det? Myspys med bebis... Efter det så fick jag ta mig ner på vc igen och återgå till det vanliga! Dock tog jag själv hand om avbokningarna på bvc till nästa dag, bokade om alla för att slippa dela på mig igen! När jag nu var på bvc och gullade med bebisar så lämnade jag ju så klart mina andra kollegor ensamma med tre läkare. Min käraste kollega såg nästan gråtfärdig ut på em och jag förbannade min arbetsgivare lite just då som inte lyssnar ett skit utan struntar i att ersätta sjuka! Klart det går någon gång men i så många veckor? Nä...snacka om att slita ut de andra först.
Igår torsdag så hamnade jag åter ensam på labb plus avbokningarna från bvc. Började på em känna av mer yrsel och sammandragningar, fick lite ont i magen och fick röra mig liiite lugnare. Nu började min kropp hojta ordentligt på mig, jag ignoerade den totalt! Men vad skulle jag göra? Lämna allt bara? Nä, jag kämpade på till kl blev 17! Grät en skvätt i bilen hem och tog mig upp på mitt rum och la mig försiktigt ner i sängen. Oj va min livmoder jobbade! Efter en kvart började det lugna ner sig, dock ringde precis telefonen och det var vetrinären. Hade en tid till min hund där dagen efter men hon hade strul då och undrade om jag kunde komma med hunden nu direkt! Näääää tänkte jag och svarade jaaa, så klart kan jag komma! Så upp ur sängen igen och ut i bilen. Besöket gick som tur var bra, var lite orolig för hur det skulle gå med mig själv faktiskt. Kom hem, åt kvällsmat och sen ääääntligen sängen. Började frysa och till slut frossade jag så jag nästan hoppade i sängen. Sammandragningar i magen i ungefär samma takt. Fyy katten va kasst jag mådde. Då kände jag mig extremt ynklig vill jag lova. Mådde lite illa också... Låg en stund där och skakade och till slut fick jag i mig 2 Panodil och förberedde för en natt i sjukdom. Ni vet, hink fram, papper, vattenglas, Panodil och Gaviscone. Frossan lugnade sig efter en stund och jag halvslumrade en stund innan jag la mig för natten. Hur skulle det bli?
Mådde så där imorse, skulle ju jobba extra idag så jag tog mig upp, duschade och fick i mig liite frukost. Kände mig lite skakig och darrig i benen. Körde till jobb och insåg att jag var knäpp, varför lyssnade jag inte min kropp? Berättade direkt för mina kollegor att jag inte mådde så bra och ville gå hem så fort det gick. Sen bestämde jag helt enkelt över dem alla var jag ville vara den morgonen, allt för jag skulle klara det så bra som möjligt. Fick hänga på labb med min favviskollega och vi har fått in värsta flytet där inne. Så den första timmen gick bra och lite till sen var jag ganska mör. Tror de såg det på mig för de frågade vid halv 10 hur det var o jag svarade uppriktigt så där... Så då fick jag åka hem. Strax innan kl 10 lämnade jag stället... Såååå skönt. Sedan dess har jag knappt lämnat min säng och nu mår jag betydligt bättre. Livmodern har lugnat ner sig och har ingen feber. Nu råder vila denna dag! Puuhh....
Julen då? Min kära pappsen ska inte åka till släktingar i norrland utan blir hemma. Kändes lite så där, vågar man bjuda hem sig till honom? Nää, bangade lite faktiskt. Men efter någon dag så frågade han mig och då blev jag så glad! Så nu slipper jag sitta ensam på julafton, jag får istället krama på pappsen! :-) Kommer sakna mina barn enormt men nu blir det lite lättare. Så jag jobbar som vanligt den 23:e och sen hämtar jag vovven och sticker till norra skåne. Antar att jag inte hinner vara så social den kvällen innan jag somnar men sen kan vi ju ha lite julmys! Hihi...hoppas han får känna lite sparkar från skrutt, det har han inte gjort tidigare. Har både vadering och en moderkaka mellan Skrutt och yttervärlden så inte så lätt att känna.MEN jag känner massor och trots sammandragningar och frosssa så snurrade Skrutt runt där inne och hade lattjo, en pigg rackare!
Denna helg blir det lite samkväm med släkt o vänner på lördag. Tidig söndagmorgon åker syrran o hennes yngsta iväg till kära mor och värmen på Teneriffa. Om jag ångrat mig? Tänker varje dag att jag är så himla glad att jag tog mig i kragen och sa att jag inte ville åka. Hade icke haft minsta ork över till det just nu och jag är så nöjd med mitt beslut. Hade dock varit gott att träffa mams men vi hinner nog det med till våren! På söndag blir det hästvisning, det blev helt klart teknikstrul med tjejen som är intresserad av min häst. Hon hade inte fått mina mail och nu har vi bytat mobilnr istället. Hon ska hälsa på honom på söndag! Håller tummarna faktiskt! Efter det blir det hem o duscha, troligen lämna barn och sen köra till Malmö för liiite julklappsinköp. Inget avancerat vill jag lova, men något måste det ju bli!!
Julfrid till alla, stressa inte och lyssna på er kropp, gör inte som denna kvinna utan lyssna på eran kropp. Det ska jag göra nu framöver. Jobbar tre dagar på två veckor vilket ger massor med tid till vila! Så det ska jag GÖRA!!!!!!
KRAM
söndag 15 december 2013
Tredje advent.
Idag är det visst tredje advent, dock är ju denna kvinna lite anti jul just nu så tja, skynda på istället så julen blir överstökad så vi kan börja gå mot vår istället. Det mest positiva med julen just nu är väl att jag får vara ledig med full betalning i tre dagar, det tackar man för! Min kropp behöver den ledigheten vill jag lova. Sååå...några måsten innan den där julen då... Julklappar måste inhandlas, pengarna slut så det får bli julshopping på lillejulafton, efter jobb. Då har ju lönen kommit. Får köra runt och lämna dem på kvällen eller på morgonen på julafton. Dock måste jag köpa några innan den 22/12 för då åker ju syrran o hennes yngsta ner till värmen, hmm...måste fixas denna vecka. Förövrigt inga måsten...lite fördel med att inte fira jul ju... Får väl fundera på vad jag ska festa på för mat den dagen, hmm...får väl bli något extra gott. Orkar ju knappt äta något ändå och just nu har jag noll aptit så vi får väl se...
Knäet ja, kan ni tänka er, när jag vaknade på fredagen så var smärtan helt borta. Jag fattade inte ett dugg, hur kunde jag ha så ont en dag och sen bara borta? Inbillade jag mig? Mycket skumt. Men jag var glad att knäet var snällt igen! Inget att gå o grubbla över, kommer kanske tillbaka igen en vacker dag. Fredagen på jobb blev faktiskt mkt lugn, vet ju att det är så vissa dagen och denna dag var ju Luciadagen. Eftersom vi hade väääldigt få läkartider så va jag glad att jag inte satt i telefonen, det gjorde en mkt erfaren distriktssköterska. Hon gjorde ett bra jobb måste jag säga... Dock ringde det inte heller mkt på fm, jag fick lagt in schema för alla sköterskor hela våren. Kändes dock lite konstigt att bara lägga schema för mig själv till April. Mitt jobb, kommer verkligen att sakna mina kollegor massor, har ju inte direkt vänner som är hemma med barn så jag kommer bli tokig på att inte ha någon att prata med på dagarna,,, jaja, den tiden den sorgen. Em på jobb blev också lugn, fram till kl 15. Då fick jag ett mkt specielt besök på labb som jag inte vågar gå in på här pga sekretess men det berörde mig väldigt mycket. Ibland får man sig en tankeställare och det kan vara bra ibland.
Hann hem om o duscha efter jobb och sen blev jag hämtad. Vi hade ju lite julfest m jobb och den skulle vi ju ha på Kasínot i Malmö. Vi åt tre-rätters, smakade väl sååå där... Förrätten var godast, ankbröstet till varmrätten var allt lite seg tyckte jag. Någon form av äppelkaka till dessert, var också sååå där. Sen var det julkampen, vi blev uppdelade i två grupper och sen hade vi en som visade oss tre olika spelgrejor och se spelade vi några runder på varje och såg vem som var bäst i gruppen. Black Jack först, närmast 21, ganska kul. Sen maskinerna, ja typ enarmad bandit, där vann jag förresten... Sen var det rolett, roligast tyckte jag. Jag satsade vilt, kostade ju inget. Vann de två första sen satsade jag allt på svart och det blev rött. Asg...så förlorade jag ALLT! Men det var roligt och framför allt roligt att lära sig lite OCH se hur andra spelade och vad det var för människor där. Såååå imponerad över hur mkt pengar som snurrade där inne. Jag spelade inte alls efter vår kamp, de andra spelade väl för någon hundralapp eller så... Jag måste ju ha mina få pengar till julklappar och inte stoppa in dem i någon maskin och aldrig se dem mer... ;-) Kom väl hem vid 00.30-tiden och då var jag meeeegatrött. Fyyy tusan så trött jag var, efter fem dagars arbete och lilla Skrutt där inne som suger ut lite ork från mig. Så bums i säng, halleluja va skönt...
Mådde lite dagen efter på lördagen pga sömnbrist tror jag. Gjorde inte så väldigt mkt. Dottern och jag var en runda till stallet och hon red. Jag gick lite långsamt en bit längst vägen men sammandragningarna kommer som ett brev på posten om jag går för fort. Nä tack till sådant nu, får vänta några veckor till. Vill inte riskera att sätta igång något faktiskt...inte än. Pappsen kom på snabbvisit, hade ett jobb här nere så det blev lite kaffe och snack. Sen körde han igen...snyft.... Kvällen blev lugn. Julgranen kom upp och dottern bakade goda muffins till kvällskaffet.
Idag är det då söndag. Troligen kommer det då en som ska titta på min svarta prins. Jag tvingar mig själv att hålla tummarna, hade varit skönt om hon ville ha honom för då slipper jag sätta ut annons och klydda med det. Jag kan köpa mig en hyfsad barnvagn för en stallhyra så det hade gjort bra för ekonomin vill jag lova.
Min lilla Skrutt har svängt runt lite där inne nu på morgonen, jag blir lika glad varje gång och pratar några ord med hen. Hihi, tror dock det är en kille där inne... Kommer bli väldigt förvånad om det tittar ut en tjej. Varför vet jag inte, det bara känns som en kille. Jag hoppas den är frisk, det är ju viktigast. Lilla Skrutt, jag kämpar för dig i alla fall. Hade jag inte gjort det hade du redan varit bortplockad, inte funnits mer. Men jag kämpade och nu får jag fortsätta kämpa för dig, förmodligen i resten av mitt liv. Tack för du är aktiv där inne, det ger mig mer styrka och lite glädje.
Trevlig tredje advent på er!
KRAM
Knäet ja, kan ni tänka er, när jag vaknade på fredagen så var smärtan helt borta. Jag fattade inte ett dugg, hur kunde jag ha så ont en dag och sen bara borta? Inbillade jag mig? Mycket skumt. Men jag var glad att knäet var snällt igen! Inget att gå o grubbla över, kommer kanske tillbaka igen en vacker dag. Fredagen på jobb blev faktiskt mkt lugn, vet ju att det är så vissa dagen och denna dag var ju Luciadagen. Eftersom vi hade väääldigt få läkartider så va jag glad att jag inte satt i telefonen, det gjorde en mkt erfaren distriktssköterska. Hon gjorde ett bra jobb måste jag säga... Dock ringde det inte heller mkt på fm, jag fick lagt in schema för alla sköterskor hela våren. Kändes dock lite konstigt att bara lägga schema för mig själv till April. Mitt jobb, kommer verkligen att sakna mina kollegor massor, har ju inte direkt vänner som är hemma med barn så jag kommer bli tokig på att inte ha någon att prata med på dagarna,,, jaja, den tiden den sorgen. Em på jobb blev också lugn, fram till kl 15. Då fick jag ett mkt specielt besök på labb som jag inte vågar gå in på här pga sekretess men det berörde mig väldigt mycket. Ibland får man sig en tankeställare och det kan vara bra ibland.
Hann hem om o duscha efter jobb och sen blev jag hämtad. Vi hade ju lite julfest m jobb och den skulle vi ju ha på Kasínot i Malmö. Vi åt tre-rätters, smakade väl sååå där... Förrätten var godast, ankbröstet till varmrätten var allt lite seg tyckte jag. Någon form av äppelkaka till dessert, var också sååå där. Sen var det julkampen, vi blev uppdelade i två grupper och sen hade vi en som visade oss tre olika spelgrejor och se spelade vi några runder på varje och såg vem som var bäst i gruppen. Black Jack först, närmast 21, ganska kul. Sen maskinerna, ja typ enarmad bandit, där vann jag förresten... Sen var det rolett, roligast tyckte jag. Jag satsade vilt, kostade ju inget. Vann de två första sen satsade jag allt på svart och det blev rött. Asg...så förlorade jag ALLT! Men det var roligt och framför allt roligt att lära sig lite OCH se hur andra spelade och vad det var för människor där. Såååå imponerad över hur mkt pengar som snurrade där inne. Jag spelade inte alls efter vår kamp, de andra spelade väl för någon hundralapp eller så... Jag måste ju ha mina få pengar till julklappar och inte stoppa in dem i någon maskin och aldrig se dem mer... ;-) Kom väl hem vid 00.30-tiden och då var jag meeeegatrött. Fyyy tusan så trött jag var, efter fem dagars arbete och lilla Skrutt där inne som suger ut lite ork från mig. Så bums i säng, halleluja va skönt...
Mådde lite dagen efter på lördagen pga sömnbrist tror jag. Gjorde inte så väldigt mkt. Dottern och jag var en runda till stallet och hon red. Jag gick lite långsamt en bit längst vägen men sammandragningarna kommer som ett brev på posten om jag går för fort. Nä tack till sådant nu, får vänta några veckor till. Vill inte riskera att sätta igång något faktiskt...inte än. Pappsen kom på snabbvisit, hade ett jobb här nere så det blev lite kaffe och snack. Sen körde han igen...snyft.... Kvällen blev lugn. Julgranen kom upp och dottern bakade goda muffins till kvällskaffet.
Idag är det då söndag. Troligen kommer det då en som ska titta på min svarta prins. Jag tvingar mig själv att hålla tummarna, hade varit skönt om hon ville ha honom för då slipper jag sätta ut annons och klydda med det. Jag kan köpa mig en hyfsad barnvagn för en stallhyra så det hade gjort bra för ekonomin vill jag lova.
Min lilla Skrutt har svängt runt lite där inne nu på morgonen, jag blir lika glad varje gång och pratar några ord med hen. Hihi, tror dock det är en kille där inne... Kommer bli väldigt förvånad om det tittar ut en tjej. Varför vet jag inte, det bara känns som en kille. Jag hoppas den är frisk, det är ju viktigast. Lilla Skrutt, jag kämpar för dig i alla fall. Hade jag inte gjort det hade du redan varit bortplockad, inte funnits mer. Men jag kämpade och nu får jag fortsätta kämpa för dig, förmodligen i resten av mitt liv. Tack för du är aktiv där inne, det ger mig mer styrka och lite glädje.
Trevlig tredje advent på er!
KRAM
torsdag 12 december 2013
Gnällinlägg på g....
Orkan man inte läsa gnäll så gå till en annan blogg! ;-))
Pissenatt som gick, pissedag på jobb och nu lite ensamdepp ikväll.....
Fick ont i mitt knä igårkväll. Kände av det lite den sista timmen på jobb men sen, när jag suttit stilla en stund här hemma så började det göra ordentligt ont. Tog två Panodil innan jag la mig och somnade till slut. Vaknade vid två-tiden på natten och då värkte knäet och det kändes ända ner till foten. Gjorde riktigt ont. Haltade ut på toan och sen kunde jag inte somna med någon reda. Låg vaken i ca en timme innan jag somnade igen. Tyckte klockan var tråkig när den ringde, tyvärr var jag fortfarande halt men nååågot bättre. Jobb fick sponsra med Panodil och en linda om knäet och det har gått hyfsat. Fortfarande rejält ont och det känns stelt men än så länge gör det inte ont i vila vilket är tur. Hoppas denna natten blir bättre.
Torsdagen har varit ganska tuffa nu några veckor och denna blev extrem. Hade en sjuk läkare och som vanligt en mindre sköterska. Vi fick in en extra läkare någon timme och det gav mkt jobb för oss sköterskor. Fm gick ju ann för då var vi tre men på em hade en sköterska egen mottagning och då hamnade denna kvinna ensam på labb, bara jag på labb och tre läkare igång, jaaa, shit va tufft. Bläää också för den delen...När klockan var 15,30 grät min kropp av trötthet... Som tur var så lugnade det sig sen... Då va det bara till att börja titta på morgondagen då det var är väääldigt läkarfattiga... Hej och hå, läkare efterlyses.... Imorgon börjar vi dagen med TRE lediga tider, KATASTROF!!!! Jaaa...överlever vi det så överlever vi nog det mesta.
Väl hemma ikväll så var det matlagning och förhöra två barn på religion. Islam var det och nu kan jag massor om islam. Sen åkte dottern till sin pappa.
Jag hade inte hört av pappsen på hela em/kvällen. Usch, det är lite jobbigt att känna sådant behov av en människa, man vill ju inte vara en klängranka men utan sms från honom så känner jag mig enormt ensam trots en pigg skrutt i magen... Så det blev lite ensamdepp en stund, känslan av att vara den meeest ensammaste människan i världen... Snyft... Och inte nog med det...kommer en tjej och tittar på min svarta prins på söndag, ska ev. låna honom. Känns ju enormt sorgligt även om jag vet att jag måste. Så jag får rent ekonomiskt tänka att hoppas hon tar honom för ett år eller så... Hade gjort susen för min ekonomi....men mitt hjärta gråter en skvätt...
Imorgon är det jobb och sen jobbjulfest på Cosmopol i Malmö. Guuud så spännande med Kasino, har aldrig varit på kasino förr. Tyvärr känner jag mig som den tjockaste och fullaste människan på jorden just nu så fin lär jag inte känna mig men strunt i det imorgon, ska bli spännande att se andra människor uppkläda plus alltid trevligt att umgås med mina jobbevänner, tycker verkligen om de flesta massor!!! Frågan är väl mest hur man ska orka en hel dag på jobb o sen iväg till Malmö! Puhhh... Attans tur att jag får åka m en kollega... Håll tummarna att jag inte somnar med huvudet bland korten där inne! Hihihi...
Nu ska jag försöka sova lite...Klappa om skrutt lite där inne i magen och mysa av lite discodans där inne.
KRAM
Pissenatt som gick, pissedag på jobb och nu lite ensamdepp ikväll.....
Fick ont i mitt knä igårkväll. Kände av det lite den sista timmen på jobb men sen, när jag suttit stilla en stund här hemma så började det göra ordentligt ont. Tog två Panodil innan jag la mig och somnade till slut. Vaknade vid två-tiden på natten och då värkte knäet och det kändes ända ner till foten. Gjorde riktigt ont. Haltade ut på toan och sen kunde jag inte somna med någon reda. Låg vaken i ca en timme innan jag somnade igen. Tyckte klockan var tråkig när den ringde, tyvärr var jag fortfarande halt men nååågot bättre. Jobb fick sponsra med Panodil och en linda om knäet och det har gått hyfsat. Fortfarande rejält ont och det känns stelt men än så länge gör det inte ont i vila vilket är tur. Hoppas denna natten blir bättre.
Torsdagen har varit ganska tuffa nu några veckor och denna blev extrem. Hade en sjuk läkare och som vanligt en mindre sköterska. Vi fick in en extra läkare någon timme och det gav mkt jobb för oss sköterskor. Fm gick ju ann för då var vi tre men på em hade en sköterska egen mottagning och då hamnade denna kvinna ensam på labb, bara jag på labb och tre läkare igång, jaaa, shit va tufft. Bläää också för den delen...När klockan var 15,30 grät min kropp av trötthet... Som tur var så lugnade det sig sen... Då va det bara till att börja titta på morgondagen då det var är väääldigt läkarfattiga... Hej och hå, läkare efterlyses.... Imorgon börjar vi dagen med TRE lediga tider, KATASTROF!!!! Jaaa...överlever vi det så överlever vi nog det mesta.
Väl hemma ikväll så var det matlagning och förhöra två barn på religion. Islam var det och nu kan jag massor om islam. Sen åkte dottern till sin pappa.
Jag hade inte hört av pappsen på hela em/kvällen. Usch, det är lite jobbigt att känna sådant behov av en människa, man vill ju inte vara en klängranka men utan sms från honom så känner jag mig enormt ensam trots en pigg skrutt i magen... Så det blev lite ensamdepp en stund, känslan av att vara den meeest ensammaste människan i världen... Snyft... Och inte nog med det...kommer en tjej och tittar på min svarta prins på söndag, ska ev. låna honom. Känns ju enormt sorgligt även om jag vet att jag måste. Så jag får rent ekonomiskt tänka att hoppas hon tar honom för ett år eller så... Hade gjort susen för min ekonomi....men mitt hjärta gråter en skvätt...
Imorgon är det jobb och sen jobbjulfest på Cosmopol i Malmö. Guuud så spännande med Kasino, har aldrig varit på kasino förr. Tyvärr känner jag mig som den tjockaste och fullaste människan på jorden just nu så fin lär jag inte känna mig men strunt i det imorgon, ska bli spännande att se andra människor uppkläda plus alltid trevligt att umgås med mina jobbevänner, tycker verkligen om de flesta massor!!! Frågan är väl mest hur man ska orka en hel dag på jobb o sen iväg till Malmö! Puhhh... Attans tur att jag får åka m en kollega... Håll tummarna att jag inte somnar med huvudet bland korten där inne! Hihihi...
Nu ska jag försöka sova lite...Klappa om skrutt lite där inne i magen och mysa av lite discodans där inne.
KRAM
tisdag 10 december 2013
Inget skrivet här ju....
Hade ju tänkt skriva oftare här men orken har inte räckt. Jag jobbar heltid, helt färdig när de 9 timmarna är slut. Det har varit ovanligt tufft på jobb, saknats både läkare och sköterskor plus ett nytt journalsystem som gör att allt gått extra sakta för oss.... Ledsna och besvikna patienter i telefonen och en del arga och otrevliga. Så efter de där 9 timmarna på jobb så har jag bara drömt om att komma hem och göra absolut ingenting... Sjukt trött men vet ju varför, min trogna och underbara kropp har tillverkat bebis och låter nu denna lilla sak växa till sig där inne. Låter livmodern putta undan övriga organ för att få plats. Låta tyngden slita på korsrygg och fogar. Jag har sagt det förr, förstår inte att min kropp är så snäll till mig fast jag inte varit snäll till den med all övervikt.
Imorgon går jag in i v 25! Skrutten där inne väger runt 700 gram och är ca 30 cm lång! Inte konstigt man känner den så mkt. Den är framför allt mkt aktiv på dagen vilket jag berättat för hen att det är ok att fortsätta så när hen tittat ut. Sova på natten och vara vaken på dagen, perfekt. Hoppas nu att allt blir bra, hönsamoren måste ju så klart oroa sig lite extra...
Idag har det varit en jobbig dag. En kollega som bröt ihop av stress och dålig arbetsmiljö, tänk att ingen ville lyssna på oss tidigare, jag visste att det skulle bli så här... Men, man är ju bara en arbetare...
Sen har jag gjort min mamma ledsen idag... Har haft värsta ångesten över min julresa till Teneriffa. Dels är jag ju sjukt flygrädd och kände att jag har noll styrka kvar att hantera den. Känns även tufft att sitta inklämd i en flygstol i flera timmar, vet att min rumpa knappt får plats och minns att sitta i bilen för någon helg sen i 4 timmar var väldigt jobbigt för rygg och höfter. Sen är jag ju så nojig över att den ska titta ut för tidigt och göra det när jag inte är i Sverige är värsta mardrömmen för mig. Jag fixar att ta allt själv men att ha sjukvårdspersonal som inte kan svenska hade gjort mig förtvivlad och jag hade kännt mig sjukt otrygg hur duktiga de än varit... Allt detta har givit mig ångest som bara blivit mer och mer. Jag har vänt och vridit på det och gråtit många tårar men jag erkände till sist för mig själv att jag verkligen inte ville resa. Så det blev bara till att ta tjuren i hornen och berätta. Syrran blev inte direkt förvånad...hon hade märkt det. Fick berättat det för kära mams där nere idag och nu känner jag att den stenen är borta. Kommer att sakna dem oändligt mkt runt jul men samtidigt så har jag mer lugn i själen att slippa åka iväg så långt. Dock känner jag mig hemsk......
Fler jobbiga beslut, nyårsafton måste jag också bestämma mig hur jag ska göra. Trodde kanske att pappsen ville fira med mig men det ser inte ut så och det känns ju lite tråkigt. MEN ska fråga mina barn var de vill vara, är ju bjuden till de som vi brukar fira nyår med så det lutar nog ditåt faktiskt. Måste nog vårda mina vänner lite.... Men ska höra med mina barn....
Sen rullar det på med hästen... Har en som är intresserad av att låna honom... Fått berättat det för stallägaren idag, gjort fler besvikna, blää för mig. Nu ska jag bara bestämma en dag med den intresserade så hon kan komma och hälsa på honom... Usch, det gör mig gråtfärdig men det är ett måste... Många tårar nu vill jag lova, beror nog delvis på de där förbaskade hormonerna... ;-)
Ja så ligger det till här just nu, fler beslut och en del tårar... Mycket jobb vilket nog egentligen är bra men sliter på kroppen. Dragit tillbaka de två semesterdagar jag ville ha julveckan, lika bra att jobba när man ändå är ensam. Behöll dock den 30/12 för då vill jag vara ledig....
Ohh nu sprallar Skrutt massor, gör gott i ett lite ensamt mammahjärta! :-))
¨Nu ska jag åter fundera vidare på framtiden, den okända framtiden!
KRAM
Imorgon går jag in i v 25! Skrutten där inne väger runt 700 gram och är ca 30 cm lång! Inte konstigt man känner den så mkt. Den är framför allt mkt aktiv på dagen vilket jag berättat för hen att det är ok att fortsätta så när hen tittat ut. Sova på natten och vara vaken på dagen, perfekt. Hoppas nu att allt blir bra, hönsamoren måste ju så klart oroa sig lite extra...
Idag har det varit en jobbig dag. En kollega som bröt ihop av stress och dålig arbetsmiljö, tänk att ingen ville lyssna på oss tidigare, jag visste att det skulle bli så här... Men, man är ju bara en arbetare...
Sen har jag gjort min mamma ledsen idag... Har haft värsta ångesten över min julresa till Teneriffa. Dels är jag ju sjukt flygrädd och kände att jag har noll styrka kvar att hantera den. Känns även tufft att sitta inklämd i en flygstol i flera timmar, vet att min rumpa knappt får plats och minns att sitta i bilen för någon helg sen i 4 timmar var väldigt jobbigt för rygg och höfter. Sen är jag ju så nojig över att den ska titta ut för tidigt och göra det när jag inte är i Sverige är värsta mardrömmen för mig. Jag fixar att ta allt själv men att ha sjukvårdspersonal som inte kan svenska hade gjort mig förtvivlad och jag hade kännt mig sjukt otrygg hur duktiga de än varit... Allt detta har givit mig ångest som bara blivit mer och mer. Jag har vänt och vridit på det och gråtit många tårar men jag erkände till sist för mig själv att jag verkligen inte ville resa. Så det blev bara till att ta tjuren i hornen och berätta. Syrran blev inte direkt förvånad...hon hade märkt det. Fick berättat det för kära mams där nere idag och nu känner jag att den stenen är borta. Kommer att sakna dem oändligt mkt runt jul men samtidigt så har jag mer lugn i själen att slippa åka iväg så långt. Dock känner jag mig hemsk......
Fler jobbiga beslut, nyårsafton måste jag också bestämma mig hur jag ska göra. Trodde kanske att pappsen ville fira med mig men det ser inte ut så och det känns ju lite tråkigt. MEN ska fråga mina barn var de vill vara, är ju bjuden till de som vi brukar fira nyår med så det lutar nog ditåt faktiskt. Måste nog vårda mina vänner lite.... Men ska höra med mina barn....
Sen rullar det på med hästen... Har en som är intresserad av att låna honom... Fått berättat det för stallägaren idag, gjort fler besvikna, blää för mig. Nu ska jag bara bestämma en dag med den intresserade så hon kan komma och hälsa på honom... Usch, det gör mig gråtfärdig men det är ett måste... Många tårar nu vill jag lova, beror nog delvis på de där förbaskade hormonerna... ;-)
Ja så ligger det till här just nu, fler beslut och en del tårar... Mycket jobb vilket nog egentligen är bra men sliter på kroppen. Dragit tillbaka de två semesterdagar jag ville ha julveckan, lika bra att jobba när man ändå är ensam. Behöll dock den 30/12 för då vill jag vara ledig....
Ohh nu sprallar Skrutt massor, gör gott i ett lite ensamt mammahjärta! :-))
¨Nu ska jag åter fundera vidare på framtiden, den okända framtiden!
KRAM
lördag 9 november 2013
Beslutet blev fattat...
Såg att jag skrev om beslut sist jag var här inne, den 5/8. Känns som en evighet sedan, nu är det tre månader sedan jag skrev här inne och då var inte beslutet fattat och jag mådde så dåligt över det.... Dock kunde jag inte dela det här, tyvärr. Det hade säkert underlättat för mig om jag kunde älta det här som med tidigare bekymmer men detta fick jag endast älta i mitt lilla huvud och med väl utvalda personer... Inte likt mig att inte dela med mig men denna situation var inte lik någon jag varit i tidigare i mitt liv.... Ett tungt beslut skulle fattas och jag stod helt ensam med det......
Träffade en man, ingen rik som bodde i alperna som jag planerat...haha!! Har svårt att beskriva men kemin mellan oss var förtrollande... Minns ännu första dejten, oväder som kom och åskan som dånade, blixten som slog ner någonstans på hans gård, vad ville någon säga till mig där? Har inte fått det svaret ännu men den blixten lyste och dånade högt och jag kommer aldrig att glömma den... Vi träffades några helger till och det blev många magiska stunder och mycket prat och skratt. Vad vi inte förstod då var att det hade hänt något på troligen andra dejten, något fint och stort... Dock blev jag varse när toarengöringsmedlet luktade megaäckligt, sååå trött och illamående som dök upp titt som tätt. Hmm...nä...så kunde det inte vara... Har dock en mens som är som en klocka och när den inte dök upp efter två dagar började jag förstå...shit, jag måste vara gravid?!?!?! Meddelade mannen min oro men han lugnade mig med att mens kan väl vara sen då och då. Men han kände inte min mens och min kropp och jag förstod vad som hänt. Då mina sms blev mer och mer deppiga till mannen så ville han komma ner till mig och se om mig som han sa...jag köpte ett test den morgonen och gjorde det innan han kom. Tre minuter skulle testet ta enl förpackningen, det tog max tre sekunder sen lyste ett starkt blått pluss, jadå, jag kände min kropp väl...
Det fanns bara två som visste om det och de gav, efter en del funderande sin synpunkt på en lösning. Här stod jag, helt nyseparerad, två barn som precis gått igenom det tuffa att deras föräldrar flyttar ifrån varandra och de fick två hem istället för ett. Gravid med en man jag inte kände så väl, träffats några helger men inte mer.... 40 år, överviktig och ensam. Detta beslut blev oändligt tufft. Mitt förnuft sa en sak och mitt hjärta en annan sak. Fick dela detta men en till vän, någon som egentligen inte står så nära men hon kom verkligen till att göra det i detta beslut. Jag försökte, som en klok och mogen 40-åring lyssna på mitt förstånd och inse att en abort nog var det bästa. Glömmer aldrig den dagen jag skulle ringa och beställa tid, grät innan och lyckades prata hyfsat normalt med sköterska men det gick inte att lura henne, hon bokade inte en tid till mig, hon sa till mig att prata med en kurator först för hon hörde att mitt beslut inte var väl förankrat... Som jag grät efter det samtalet, inte ens en tid kunde jag ringa och boka.... Till slut gick min förtvivlan över i ilska...vänta nu...vem bestämmer över mitt liv egentligen?? Vid seperationen kunde jag inte bestämma ett skit, exet bestämde ju allt... Näää...nu är det på tiden att jag bestämmer själv och bestämma om jag ska lyssna på mitt förnuft eller mitt hjärta! När väl denna ilska kom så var beslutet inte svårt, jag hade ju vetat hela tiden vad jag själv, längst inne ville och det var då rakt inte en abort! Den lättnad som flög över mig efter detta beslut var ljuvlig! Jag kunde inte döda detta lilla liv, ett liv som inte brydde sig ett endaste dugg om min ålder, min övervikt, en kondom och en icke ägglossning vid den tiden... Detta liv skulle bli till trots allt det och nu kunde jag inte ta bort det... Det svåraste var att meddela pappsen detta eftersom han just då önskade något annat. Han tog det hyfsat bra och lovade att inte försvinna trots det. Dock behövde han mer tid att smälta detta vilket jag verkligen förstod...
Så nu är läget som det är, det finns en liiiiten skrutt där inne som lever loppan och då kittlar det bland mina tarmar. Jag ska erkänna att jag verkligen njuter av det, när jag känner bebisen där inne, tänk att jag fick uppleva detta en gång till?!? Ett mycket svårt och tungt beslut som blev taget. Jag står för det och kommer aldrig att ångra det. Men jag förstår också att det pratas en hel del nu när det blivit offentligt, det får pratas men naturligtvis är jag orolig för att det ska drabba mina barn! Så snälla alla där ute, låt inte detta gå ut över mina barn och prata inte om mig när de hör!!!! Jag vet att jag rör till deras liv ytterliggare men det var verkligen inte meningen men jag kunde inte släcka detta liv som kom till trotts alla odds mot det....
Pappsen då? Jodå, han finns där... Hur vi gör i framtiden får vi se, en sak i taget. Jag sätter upp små mål för mig själv, har nu nått ett delmål och det var ultraljudet och därefter berätta för alla. Nu är mitt nästa mål januari. Då kan skrutten klara sig bra om hen tittar ut förtidigt. Ja, det är så klart mkt oro och när jag ligger och funderar i min ensamhet på nätterna så känner jag anledningen till att man egentligen skaffar barn i tvåsamhet.... Men det är bara till att ta sig igenom... En liten spark där inne gör mig glad igen och skänker lite mer styrka till mig.
Kommer nu äntligen kunna skriva här igen, nu har jag ingen hemlighet längre, känns så skönt. Nu ska jag bara vårda mina barn, min kropp och mitt förhållande till pappsen. Låta tiden rinna på och jag ser framemot våren när jag får träffa det lilla livet där inne på riktigt. Om allt går som planerat så försöker jag jobba min heltid så länge min kropp orkar, kommer att bli tungt och det vet jag om. Har bestämt att lägga in om semester hela den sista månaden i alla fall... Tror jag man behöver. Men som en kär vän säger, det är inte lönt att planera för mycket, det blir ändå inte som man tänkt! Det är något jag verkligen förstått, helt galen värld till att snurra till det ju... Det var väl någon mening med detta, men som vanligt får man inte de svaren förrän man vandrar vidare in i nästa liv...
På återseende snart...
KRAM
Träffade en man, ingen rik som bodde i alperna som jag planerat...haha!! Har svårt att beskriva men kemin mellan oss var förtrollande... Minns ännu första dejten, oväder som kom och åskan som dånade, blixten som slog ner någonstans på hans gård, vad ville någon säga till mig där? Har inte fått det svaret ännu men den blixten lyste och dånade högt och jag kommer aldrig att glömma den... Vi träffades några helger till och det blev många magiska stunder och mycket prat och skratt. Vad vi inte förstod då var att det hade hänt något på troligen andra dejten, något fint och stort... Dock blev jag varse när toarengöringsmedlet luktade megaäckligt, sååå trött och illamående som dök upp titt som tätt. Hmm...nä...så kunde det inte vara... Har dock en mens som är som en klocka och när den inte dök upp efter två dagar började jag förstå...shit, jag måste vara gravid?!?!?! Meddelade mannen min oro men han lugnade mig med att mens kan väl vara sen då och då. Men han kände inte min mens och min kropp och jag förstod vad som hänt. Då mina sms blev mer och mer deppiga till mannen så ville han komma ner till mig och se om mig som han sa...jag köpte ett test den morgonen och gjorde det innan han kom. Tre minuter skulle testet ta enl förpackningen, det tog max tre sekunder sen lyste ett starkt blått pluss, jadå, jag kände min kropp väl...
Det fanns bara två som visste om det och de gav, efter en del funderande sin synpunkt på en lösning. Här stod jag, helt nyseparerad, två barn som precis gått igenom det tuffa att deras föräldrar flyttar ifrån varandra och de fick två hem istället för ett. Gravid med en man jag inte kände så väl, träffats några helger men inte mer.... 40 år, överviktig och ensam. Detta beslut blev oändligt tufft. Mitt förnuft sa en sak och mitt hjärta en annan sak. Fick dela detta men en till vän, någon som egentligen inte står så nära men hon kom verkligen till att göra det i detta beslut. Jag försökte, som en klok och mogen 40-åring lyssna på mitt förstånd och inse att en abort nog var det bästa. Glömmer aldrig den dagen jag skulle ringa och beställa tid, grät innan och lyckades prata hyfsat normalt med sköterska men det gick inte att lura henne, hon bokade inte en tid till mig, hon sa till mig att prata med en kurator först för hon hörde att mitt beslut inte var väl förankrat... Som jag grät efter det samtalet, inte ens en tid kunde jag ringa och boka.... Till slut gick min förtvivlan över i ilska...vänta nu...vem bestämmer över mitt liv egentligen?? Vid seperationen kunde jag inte bestämma ett skit, exet bestämde ju allt... Näää...nu är det på tiden att jag bestämmer själv och bestämma om jag ska lyssna på mitt förnuft eller mitt hjärta! När väl denna ilska kom så var beslutet inte svårt, jag hade ju vetat hela tiden vad jag själv, längst inne ville och det var då rakt inte en abort! Den lättnad som flög över mig efter detta beslut var ljuvlig! Jag kunde inte döda detta lilla liv, ett liv som inte brydde sig ett endaste dugg om min ålder, min övervikt, en kondom och en icke ägglossning vid den tiden... Detta liv skulle bli till trots allt det och nu kunde jag inte ta bort det... Det svåraste var att meddela pappsen detta eftersom han just då önskade något annat. Han tog det hyfsat bra och lovade att inte försvinna trots det. Dock behövde han mer tid att smälta detta vilket jag verkligen förstod...
Så nu är läget som det är, det finns en liiiiten skrutt där inne som lever loppan och då kittlar det bland mina tarmar. Jag ska erkänna att jag verkligen njuter av det, när jag känner bebisen där inne, tänk att jag fick uppleva detta en gång till?!? Ett mycket svårt och tungt beslut som blev taget. Jag står för det och kommer aldrig att ångra det. Men jag förstår också att det pratas en hel del nu när det blivit offentligt, det får pratas men naturligtvis är jag orolig för att det ska drabba mina barn! Så snälla alla där ute, låt inte detta gå ut över mina barn och prata inte om mig när de hör!!!! Jag vet att jag rör till deras liv ytterliggare men det var verkligen inte meningen men jag kunde inte släcka detta liv som kom till trotts alla odds mot det....
Pappsen då? Jodå, han finns där... Hur vi gör i framtiden får vi se, en sak i taget. Jag sätter upp små mål för mig själv, har nu nått ett delmål och det var ultraljudet och därefter berätta för alla. Nu är mitt nästa mål januari. Då kan skrutten klara sig bra om hen tittar ut förtidigt. Ja, det är så klart mkt oro och när jag ligger och funderar i min ensamhet på nätterna så känner jag anledningen till att man egentligen skaffar barn i tvåsamhet.... Men det är bara till att ta sig igenom... En liten spark där inne gör mig glad igen och skänker lite mer styrka till mig.
Kommer nu äntligen kunna skriva här igen, nu har jag ingen hemlighet längre, känns så skönt. Nu ska jag bara vårda mina barn, min kropp och mitt förhållande till pappsen. Låta tiden rinna på och jag ser framemot våren när jag får träffa det lilla livet där inne på riktigt. Om allt går som planerat så försöker jag jobba min heltid så länge min kropp orkar, kommer att bli tungt och det vet jag om. Har bestämt att lägga in om semester hela den sista månaden i alla fall... Tror jag man behöver. Men som en kär vän säger, det är inte lönt att planera för mycket, det blir ändå inte som man tänkt! Det är något jag verkligen förstått, helt galen värld till att snurra till det ju... Det var väl någon mening med detta, men som vanligt får man inte de svaren förrän man vandrar vidare in i nästa liv...
På återseende snart...
KRAM
måndag 5 augusti 2013
Beslut....
Livet består av många beslut, i alla fall när man blir vuxen. En del beslut är lätta, en del är svåra. En del kan man fundera på länge, en del måste man fatta ganska fort. Ordet beslut måste väl vara samma för alla? Det är något man måste bestämma sig för, man måste komma fram till hur man ska göra. Frågan är om alla tar samma väg fram till ett beslut? Tänker alla på samma sätt? Väger man in samma saker i sitt beslut? Kan man se resultatet av sitt beslut på samma sätt alla? Svåra frågor men beslut måste man ta....
Min semester är slut nu, jobbade hela förra veckan och har klarat av den första dagen denna veckan. Som vanligt så tycker jag att jag har världens bästa jobb och världens bästa kollegor! Saknar nog bara en AC-apparat och min mammalediga kollega! ;-) Förra måndagen plus denna måndagen blev galna. Ja, så får man väl kalla det när det är vannsinigt mkt att göra, man börjar bli bortskämd med att hinna få sig en fika på fm, det blev det inte dessa två måndagar. En snabb tur på toan är allt, liknar ju tiden när man jobbade på sjukhuset ju... Bara det att man inte är van ju...
Idag har jag sett glädje, besvikelse och sorg. Vilken blandning. Kramade om en som var så trött på livet, stod med stort leende och såg en gå iväg med lättade och glada steg och fällde nästan en tår efter ett samtal i telefonen. Man kan inget annat än bli berörd när man jobbar med människor, vilket tur jag har... Visst kan det vara tufft men efter samtalet idag så krymte mina egna bekymmer till en liten kaninlort, man blir påmind över att stanna upp och se vilken enorm lycka man har, att man inte är ensam och fylld av sorg... Ja, så ser en dag ut på mitt jobb....
Var på Konfirmationsfest igårkväll, dottern till min bästa vän. Exet var också bjuden, han kom med barnen och jag körde dit själv. Nää, kändes inte alls konstigt att vi var där båda, jag tittade på honom ibland, funderade vad jag kände men nä... ingen bitterhet och ingen större saknad. Visst va det konstigt men kändes helt okej... DOCK var det heeeemskt när jag körde hem igen, ENSAM! Mina barn följde ju inte med mig hem. Just då blossade hatet upp igen till mitt ex, fan ta honom, han får mig att vara utan mina barn ofrivilligt. Jag ställde inte till någon scen, jag sa ingenting till honom. Jag kände för att skriva ett hatsms till honom men vad skulle det leda till? Bara skit!!! Så jag grät en skvätt i bilen hem och sen hoppade jag i säng när jag kom hem...
Barnen ska vara hos sin pappa denna veckan också... Tur jag jobbar och när jag jobbat färdigt för denna veckan så åker jag till min kära för lite närhet och ömhet och bli lite ompysslad. Ja, sådan tur har jag, att kunna få allt det gör ju livet så mkt lättare. Att få längta, att få skriva och läsa fina sms och sen äntligen få köra iväg och få se honom igen, att få krypa in i hans famn och bara vara, tänk vilken tur jag har....
KRAM
Min semester är slut nu, jobbade hela förra veckan och har klarat av den första dagen denna veckan. Som vanligt så tycker jag att jag har världens bästa jobb och världens bästa kollegor! Saknar nog bara en AC-apparat och min mammalediga kollega! ;-) Förra måndagen plus denna måndagen blev galna. Ja, så får man väl kalla det när det är vannsinigt mkt att göra, man börjar bli bortskämd med att hinna få sig en fika på fm, det blev det inte dessa två måndagar. En snabb tur på toan är allt, liknar ju tiden när man jobbade på sjukhuset ju... Bara det att man inte är van ju...
Idag har jag sett glädje, besvikelse och sorg. Vilken blandning. Kramade om en som var så trött på livet, stod med stort leende och såg en gå iväg med lättade och glada steg och fällde nästan en tår efter ett samtal i telefonen. Man kan inget annat än bli berörd när man jobbar med människor, vilket tur jag har... Visst kan det vara tufft men efter samtalet idag så krymte mina egna bekymmer till en liten kaninlort, man blir påmind över att stanna upp och se vilken enorm lycka man har, att man inte är ensam och fylld av sorg... Ja, så ser en dag ut på mitt jobb....
Var på Konfirmationsfest igårkväll, dottern till min bästa vän. Exet var också bjuden, han kom med barnen och jag körde dit själv. Nää, kändes inte alls konstigt att vi var där båda, jag tittade på honom ibland, funderade vad jag kände men nä... ingen bitterhet och ingen större saknad. Visst va det konstigt men kändes helt okej... DOCK var det heeeemskt när jag körde hem igen, ENSAM! Mina barn följde ju inte med mig hem. Just då blossade hatet upp igen till mitt ex, fan ta honom, han får mig att vara utan mina barn ofrivilligt. Jag ställde inte till någon scen, jag sa ingenting till honom. Jag kände för att skriva ett hatsms till honom men vad skulle det leda till? Bara skit!!! Så jag grät en skvätt i bilen hem och sen hoppade jag i säng när jag kom hem...
Barnen ska vara hos sin pappa denna veckan också... Tur jag jobbar och när jag jobbat färdigt för denna veckan så åker jag till min kära för lite närhet och ömhet och bli lite ompysslad. Ja, sådan tur har jag, att kunna få allt det gör ju livet så mkt lättare. Att få längta, att få skriva och läsa fina sms och sen äntligen få köra iväg och få se honom igen, att få krypa in i hans famn och bara vara, tänk vilken tur jag har....
KRAM
fredag 19 juli 2013
Kollektivet komplett!
Så ja, nu är alla inflyttade! Vilket jobb det varit, idag gick sista flyttlasset, idag flyttade syrran och hennes lilla familj in i vårat hus! Först flyttade jag in, i måndags flyttade mamma in och idag då syrran. Behöver jag berätta att vi är enormt trötta på att bära möbler och flyttlådor? Puuhh... Var rejält varmt idag också... Nu, ikväll så sitter tre grabbar i vårt "lanrum" och spelar dator tillsammans så det glöder. Roligt att höra att de har så kul tillsammans... Blir bra med lanrum! Syrran stökar lite där nere, ja, jag tror jag kommer att trivas i kollektivt boende, mysigt att höra folk, gillar det!
Hur är läget i mitt liv då? Jodå... Det är faktiskt bra. Har bott in mig i mitt rum, fått hit bokhyllan idag. Ska sätta upp hyllorna där imorgon och få upp min änglasamling och lite böcker. Får inte plats till alla men några i alla fall. Sen ska jag fundera på ett sängbord och spegel och matta sen är det klart! Trivs bra, börjar så sakta vänja mig vid trafiken utanför. Klart, har ju fönsterna öppna hela tiden nu ju så det hörs extra mycket. Blir bättre till hösten.
Barnen är hos mig så den biten har jag inte märkt av ännu. Ska vara hos mig nästa vecka också sen är det dags... Två veckor hos sin pappa och det kommer att kännas i mammahjärtat... :-(. Tur det bara är en vecka i stöten sen... Även tur att jag jobbar så tiden går fortare! Har annat att tänka på när man är på jobb ju...
Hästarna har flyttat, de verkar till att trivas. Dock är en av de andra hästarna i hagen skadad, ägaren tror det är vår ponny men det kan ingen veta helt säkert. Får hoppas att den snart är bra igen. Våran ponny lever rövare och hingstar sig, har fem vackra ston att uppvakta. Min svarta prins struntar i vilket och tuggar på i lugnan ro. Hihihi... Longerat dem en runda och dottern red lite på sin häst, gick bra. Fin ridbana!! Kommer nog att bli bra. Ska jaga igång dem ordentligt nästa vecka, har ju varit mkt flyttar denna vecka om man säger så... Värme plus bära möbler och flyttlådor har inte direkt gett ork till ridning kan jag erkänna!
Händer mycket i mitt liv nu. Var i Simrishamn i onsdags för första info om operation, magsäcksoperation då alltså. Har blivit godkänd för operation och fått operationstid. Dock kommer jag att be om att få den tiden framflyttad pga två saker, dels för jag behöver fundera mer på saken plus att det inte passade in på jobb. Fick tid nu i september och det är mkt då på jobb. Tänker be att få den framflyttad till slutet av oktober eller början av november, hoppas det går bra! Då kan jag fundera lite till och det blir bättre på jobb. Svåååårt beslut verkligen men ska vända och vrida på det ordentligt! Kommer att komma fram till ett beslut, ett som är rätt för mig, det känner jag!
Förälskad, jaaa... Lite försiktigt låter jag den känslan komma i mig. Bara liiiite i taget, vågar inte släppa in det helt i mitt liv men fööörsiktigt får känsla komma. Dejtat en man ett par gånger och det har varit helt underbart. Trodde jag väl aldrig men jo, det känns jättebra. Han är så fin och jaaa, han är speciel, han limmar sakta ihop de där trasiga delarna i mitt hjärta. Med tålamod och ömhet sätter han ihop bit för bit, värmer bitarna så limmet fäster bättre... Helt plötsligt förstår man vad som saknats i livet, denna ljuvliga känsla. Tror han tycker om mig för den jag är trots min vikt. Tror jag tycker om honom....
KRAM
Hur är läget i mitt liv då? Jodå... Det är faktiskt bra. Har bott in mig i mitt rum, fått hit bokhyllan idag. Ska sätta upp hyllorna där imorgon och få upp min änglasamling och lite böcker. Får inte plats till alla men några i alla fall. Sen ska jag fundera på ett sängbord och spegel och matta sen är det klart! Trivs bra, börjar så sakta vänja mig vid trafiken utanför. Klart, har ju fönsterna öppna hela tiden nu ju så det hörs extra mycket. Blir bättre till hösten.
Barnen är hos mig så den biten har jag inte märkt av ännu. Ska vara hos mig nästa vecka också sen är det dags... Två veckor hos sin pappa och det kommer att kännas i mammahjärtat... :-(. Tur det bara är en vecka i stöten sen... Även tur att jag jobbar så tiden går fortare! Har annat att tänka på när man är på jobb ju...
Hästarna har flyttat, de verkar till att trivas. Dock är en av de andra hästarna i hagen skadad, ägaren tror det är vår ponny men det kan ingen veta helt säkert. Får hoppas att den snart är bra igen. Våran ponny lever rövare och hingstar sig, har fem vackra ston att uppvakta. Min svarta prins struntar i vilket och tuggar på i lugnan ro. Hihihi... Longerat dem en runda och dottern red lite på sin häst, gick bra. Fin ridbana!! Kommer nog att bli bra. Ska jaga igång dem ordentligt nästa vecka, har ju varit mkt flyttar denna vecka om man säger så... Värme plus bära möbler och flyttlådor har inte direkt gett ork till ridning kan jag erkänna!
Händer mycket i mitt liv nu. Var i Simrishamn i onsdags för första info om operation, magsäcksoperation då alltså. Har blivit godkänd för operation och fått operationstid. Dock kommer jag att be om att få den tiden framflyttad pga två saker, dels för jag behöver fundera mer på saken plus att det inte passade in på jobb. Fick tid nu i september och det är mkt då på jobb. Tänker be att få den framflyttad till slutet av oktober eller början av november, hoppas det går bra! Då kan jag fundera lite till och det blir bättre på jobb. Svåååårt beslut verkligen men ska vända och vrida på det ordentligt! Kommer att komma fram till ett beslut, ett som är rätt för mig, det känner jag!
Förälskad, jaaa... Lite försiktigt låter jag den känslan komma i mig. Bara liiiite i taget, vågar inte släppa in det helt i mitt liv men fööörsiktigt får känsla komma. Dejtat en man ett par gånger och det har varit helt underbart. Trodde jag väl aldrig men jo, det känns jättebra. Han är så fin och jaaa, han är speciel, han limmar sakta ihop de där trasiga delarna i mitt hjärta. Med tålamod och ömhet sätter han ihop bit för bit, värmer bitarna så limmet fäster bättre... Helt plötsligt förstår man vad som saknats i livet, denna ljuvliga känsla. Tror han tycker om mig för den jag är trots min vikt. Tror jag tycker om honom....
KRAM
tisdag 2 juli 2013
Nyckeln i min hand!
Så ja, nu är halva jag flyttad, nästan i alla fall. Jag jobbar på, känner mig extremt duktig just nu. I söndags packade jag ut alla lådor jag packat och alla böcker i hästtransporten för att vara redo... Jag bar och bar...
I måndags lämnade jag mitt kära jobb för en snabb runda till banken, kl 10 var vi där. Några snabba papper och vips så hade syster och jag 7 nycklar i handen! Jaha, då var man husägare tillsammans!! Ja herregud vilket coolt liv va? Jag fick ju stressa tillbaka till jobb, hann in om fiket och köpte kaka till kollegorna, inte varje dag man köper hus ju... De fick allt fira med mig lite ju.
När jag äntligen kunde lämna jobb kl 17 så drog jag hem. Hade fått sms av goa vännen som skulle ha den där halta hästen och hon kom strax efter jag kommit hem och hämtade henne. Hästen som brukar vara svårlastad gick rakt in i transporten, ja där flyttade nr 1! Vinkade av henne och kände lite sorg en stund, men detta var ju bara början ju.. Tror fan att det är värre att bli kvar på ett ställe, jaaa, i och för sig har han ju valt det själv men om jag skulle bott kvar och sett honom lämna så hade det varit tungt. Förmodligen är han bara glad!
Frågade kära grannfrun om hon ville hänga med till huset och hjälpa mig att bära lite också... Hon fick så klart gå husasyn och sen var hon så snäll och hjälpte mig att bära in allt. Jag bar upp till mitt rum och gud va trött jag blev i benen av allt springande i trappan med böcker och lådor. Puuuust, svetten rann och pulsen steg! Bra motion tänkte jag... ;-) Hem och lasta in mer i transporten. Var heeeelt speedad, lyssnade på musik och bar ut allt jag själv kunde bära, dansade fram till musiken och jaaa, var helt speedad. Till slut kunde jag inte ta mer för det är för tungt så jag tänkte att nu måååste jag varva ner. Men nä, plötsligt var denna kvinna ute och promenixade, klockan 21,45?!?!?! Gick rundan i snabb takt och svettades lite till, jaaa idag var min motionskvot välfylld! ;-) Ringde kära mams när jag kom hem från promenaden och försökte varva ner lite med ett litet samtal. Gick så där.... Försökte sova, lyckades inte på en god stund.
Idag var jag allt lite mör när jag steg upp. Men dagen på jobb har rullat på och ikväll så körde jag transporten till nya huset och där möte mina bostadsvänner upp. Sen körde syster och jag och köpte två innerdörrar med karmar... Inget jag såg framemot MEN det gick faktistk bra, vi frågade om hjälp och fick det av en trevlig man! Så det blev bra! Två dörrar med tillbehöv inköpt! Sen körde jag in om Ica på vägen hem och köpte en kvällssallad och två färdigrätter till jobb. Japp, nu är det BARA två dagar kvar att jobba innan SEMESTER, NYTT BOENDE och NYTT LIV!!!!!!!
Ikväll känner jag mig inte så speedad, ganska trött, får bli tidig sänggång, typ snaaart... Denna vecka blir nog en sådan jag kommer att minnas ett bra tag framåt... Tufft tufft men ser ett ljuvligt slut på veckan............
Många kramar till er från en trött flyttkvinna!! :-)
I måndags lämnade jag mitt kära jobb för en snabb runda till banken, kl 10 var vi där. Några snabba papper och vips så hade syster och jag 7 nycklar i handen! Jaha, då var man husägare tillsammans!! Ja herregud vilket coolt liv va? Jag fick ju stressa tillbaka till jobb, hann in om fiket och köpte kaka till kollegorna, inte varje dag man köper hus ju... De fick allt fira med mig lite ju.
När jag äntligen kunde lämna jobb kl 17 så drog jag hem. Hade fått sms av goa vännen som skulle ha den där halta hästen och hon kom strax efter jag kommit hem och hämtade henne. Hästen som brukar vara svårlastad gick rakt in i transporten, ja där flyttade nr 1! Vinkade av henne och kände lite sorg en stund, men detta var ju bara början ju.. Tror fan att det är värre att bli kvar på ett ställe, jaaa, i och för sig har han ju valt det själv men om jag skulle bott kvar och sett honom lämna så hade det varit tungt. Förmodligen är han bara glad!
Frågade kära grannfrun om hon ville hänga med till huset och hjälpa mig att bära lite också... Hon fick så klart gå husasyn och sen var hon så snäll och hjälpte mig att bära in allt. Jag bar upp till mitt rum och gud va trött jag blev i benen av allt springande i trappan med böcker och lådor. Puuuust, svetten rann och pulsen steg! Bra motion tänkte jag... ;-) Hem och lasta in mer i transporten. Var heeeelt speedad, lyssnade på musik och bar ut allt jag själv kunde bära, dansade fram till musiken och jaaa, var helt speedad. Till slut kunde jag inte ta mer för det är för tungt så jag tänkte att nu måååste jag varva ner. Men nä, plötsligt var denna kvinna ute och promenixade, klockan 21,45?!?!?! Gick rundan i snabb takt och svettades lite till, jaaa idag var min motionskvot välfylld! ;-) Ringde kära mams när jag kom hem från promenaden och försökte varva ner lite med ett litet samtal. Gick så där.... Försökte sova, lyckades inte på en god stund.
Idag var jag allt lite mör när jag steg upp. Men dagen på jobb har rullat på och ikväll så körde jag transporten till nya huset och där möte mina bostadsvänner upp. Sen körde syster och jag och köpte två innerdörrar med karmar... Inget jag såg framemot MEN det gick faktistk bra, vi frågade om hjälp och fick det av en trevlig man! Så det blev bra! Två dörrar med tillbehöv inköpt! Sen körde jag in om Ica på vägen hem och köpte en kvällssallad och två färdigrätter till jobb. Japp, nu är det BARA två dagar kvar att jobba innan SEMESTER, NYTT BOENDE och NYTT LIV!!!!!!!
Ikväll känner jag mig inte så speedad, ganska trött, får bli tidig sänggång, typ snaaart... Denna vecka blir nog en sådan jag kommer att minnas ett bra tag framåt... Tufft tufft men ser ett ljuvligt slut på veckan............
Många kramar till er från en trött flyttkvinna!! :-)
tisdag 25 juni 2013
Nu är det näääääära....
Kära hjärtat, nu är det inte långt borta. Jag ser det runt hörnet, där, ser ni? Där kommer mitt nya liv, det rusar mot mig nu.... Jag luktar friheten, ja gud va gott det luktar, underbart!
Nu får vi nycklarna om 6 dagar, på måndag. Helt sjukt, tiden har gått så fort, vem kunde ana att jag trots allt mår så bra som jag gör nu? Ska absolut inte säga att jag dippar ibland, hade en svacka förra veckan. Var på banken med exet i torsdags och avslutade vårt ekonomiska liv. Jag klarade det utan tårar men det var ganska tufft. Inte brukar det se ut så när vi varit på banken. Sen pratade han och banktanten massa annat också som jag rakt inte ville höra.... Ett tag var jag på väg att resa mig och gå men tog fram lite extra styrka och satt kvar. Tackade banktanten när jag gick och sen slog jag upp dörren och då kunde jag äntligen låta tårarna komma. Grät en skvätt i bilen, sörjde tryggheten som försvann i ett nafs. Nu måste jag stå på egna ben med allt det där som jag inte har tagit hand om på måååånga år. Åkte hem till mams för dottern var där och grätt en skvätt till sen va det bra! Kände mig liiite down på kvällen...
Dagen efter kom då midsommarafton. Vaknade med ett tungt moln över huvudet. Kändes förfärligt jobbigt. Då skulle en av de finaste högtiderna firas med en man som inte längre vill vara med mig och två barn som man ska spela teater för. Ja herregud.... Pratade med en kär vän en stund och blev lite piggare. Sen ringde älskade systern och räddade dagen till mig. Hon bjöd hem mig och barnen, efter en kort funderare och tanken på att nästa afton ska exet fira med barnen och då minskade mitt dåliga samvete... Så jag tog barnen med mig och körde till syster och fick en riktigt trevlig midsommar! Såååå, en jobbig start med ett bra slut!
Just nu har jag svårt att beskriva mina känslor. Det är en mycket hög fart och det svänger grymt fort, mest upp men ibland kommer det en liten neråtbacke. Ikväll har jag så svårt att lugna ner själen, känslan att dra iväg är stor, måste stanna lite till. Har ingenstans att ta vägen, jag måste jobba och jag måste ta hand om mina barn. Tror det är tur men själen är så svår att stoppa just nu... Bromsen känns lite halvtrasig, måste nog se över den och laga den lite.... Eller ska jag kanske strunta i det? Låta själen leva loppan och göra liite som den vill? Asch...
Japp, har börjat packa. Plockat lite här och där, får se om lådorna räcker. Bara packat sådant som jag vet är mitt. Måste pressa exet på vad jag ska ta med mig av det som är vårt. Han åker nämligen bort i helgen så då är det svårt... Ska försöka få det mesta packat i helgen för tänkte köra lite lådor i bilen varje dag efter jobb. Fälla sätet och lasta in några innan jobb och sen köra dit direkt efter jobb... Det är väl lite effektivt? Vill komma på plats på fredagen... Sen tänker jag ta första veckan på semestern att röja efter mina hästar och flytta dem... SEN ska jag försöka få ordning på livet... Så ser mina planer ut, kaaaaan komma något imellan, vad vet jag! ;-)
Så jag köra på lite till, snart dags att tacka gamla livet för sig och lämna det bakom sig. Ska inte se bakåt, bara framåt. Ska höja hakan, titta uppåt med stolt blick. Jag ska uppföra mig mot alla från det gamla livet men ALDRIG spela någon annan längre. Nu ska jag bara vara jag.... Jag ska välja vägen själv och kommer inte att ånga det. Jag kommer att välja den väg som bara jag vill! Kommer så klart ta hänsyn till mina barn och övrig familj men valet kommer att vara mitt! Ja herregud..... Shit va SPÄNNANDE det ska bli!
KRAM
Nu får vi nycklarna om 6 dagar, på måndag. Helt sjukt, tiden har gått så fort, vem kunde ana att jag trots allt mår så bra som jag gör nu? Ska absolut inte säga att jag dippar ibland, hade en svacka förra veckan. Var på banken med exet i torsdags och avslutade vårt ekonomiska liv. Jag klarade det utan tårar men det var ganska tufft. Inte brukar det se ut så när vi varit på banken. Sen pratade han och banktanten massa annat också som jag rakt inte ville höra.... Ett tag var jag på väg att resa mig och gå men tog fram lite extra styrka och satt kvar. Tackade banktanten när jag gick och sen slog jag upp dörren och då kunde jag äntligen låta tårarna komma. Grät en skvätt i bilen, sörjde tryggheten som försvann i ett nafs. Nu måste jag stå på egna ben med allt det där som jag inte har tagit hand om på måååånga år. Åkte hem till mams för dottern var där och grätt en skvätt till sen va det bra! Kände mig liiite down på kvällen...
Dagen efter kom då midsommarafton. Vaknade med ett tungt moln över huvudet. Kändes förfärligt jobbigt. Då skulle en av de finaste högtiderna firas med en man som inte längre vill vara med mig och två barn som man ska spela teater för. Ja herregud.... Pratade med en kär vän en stund och blev lite piggare. Sen ringde älskade systern och räddade dagen till mig. Hon bjöd hem mig och barnen, efter en kort funderare och tanken på att nästa afton ska exet fira med barnen och då minskade mitt dåliga samvete... Så jag tog barnen med mig och körde till syster och fick en riktigt trevlig midsommar! Såååå, en jobbig start med ett bra slut!
Just nu har jag svårt att beskriva mina känslor. Det är en mycket hög fart och det svänger grymt fort, mest upp men ibland kommer det en liten neråtbacke. Ikväll har jag så svårt att lugna ner själen, känslan att dra iväg är stor, måste stanna lite till. Har ingenstans att ta vägen, jag måste jobba och jag måste ta hand om mina barn. Tror det är tur men själen är så svår att stoppa just nu... Bromsen känns lite halvtrasig, måste nog se över den och laga den lite.... Eller ska jag kanske strunta i det? Låta själen leva loppan och göra liite som den vill? Asch...
Japp, har börjat packa. Plockat lite här och där, får se om lådorna räcker. Bara packat sådant som jag vet är mitt. Måste pressa exet på vad jag ska ta med mig av det som är vårt. Han åker nämligen bort i helgen så då är det svårt... Ska försöka få det mesta packat i helgen för tänkte köra lite lådor i bilen varje dag efter jobb. Fälla sätet och lasta in några innan jobb och sen köra dit direkt efter jobb... Det är väl lite effektivt? Vill komma på plats på fredagen... Sen tänker jag ta första veckan på semestern att röja efter mina hästar och flytta dem... SEN ska jag försöka få ordning på livet... Så ser mina planer ut, kaaaaan komma något imellan, vad vet jag! ;-)
Så jag köra på lite till, snart dags att tacka gamla livet för sig och lämna det bakom sig. Ska inte se bakåt, bara framåt. Ska höja hakan, titta uppåt med stolt blick. Jag ska uppföra mig mot alla från det gamla livet men ALDRIG spela någon annan längre. Nu ska jag bara vara jag.... Jag ska välja vägen själv och kommer inte att ånga det. Jag kommer att välja den väg som bara jag vill! Kommer så klart ta hänsyn till mina barn och övrig familj men valet kommer att vara mitt! Ja herregud..... Shit va SPÄNNANDE det ska bli!
KRAM
lördag 8 juni 2013
Mitt i natten!
Sitter här ensam i köket, klockan är snart 1 på natten. Borde så klart sova men vill inte riktigt än. Vill inte att dagen ska ta slut, vill bara vara kvar här lite till... Har varit en bra dag denna lördag.... Fast får väl börja att berätta om veckan eller?
På vår nationaldag så åkte jag med mina kära arbetsvänner till Ullared. Gick inte runt och grät denna gång, skönt. Köpte dock inte så mkt för jag vill först flytta in och se hur jag ska ha det. Dock blev det lite till dottern, hon har ju önskat lite USAigt på sitt rum. Blev en jättefin tavla, två kuddar, en filt plus påslakanssätt... Sonen hade som vanligt bara en önskan, Wunderbaums... Han fick 9 stycken även denna gång! Hihihi... Sminkavdelningen blev det också, dottern hade en lååång lista som denna icke-smink-kunnige kvinnan försökte få ihop. Tror jag lyckades bra, blev bara en miss hörda jag sen när jag kom hem!
Äntligen en sovmorgon på fredagen, alltså igår. Tror du man kan sova länge?? Näpp, klockan 07 sa det pling och så var jag pigg och vaken... Suck... Jaja, upp och börja tvätta lite kläder bla... Vädret var ju toppen och eftersom jag var uppbokad hela eftermiddagen så fick jag faktiskt solat en timme på förmiddagen. Skönt. In i duschen och sen körde jag till frissan. Blev äntligen av med lite hår, skönt. Nu kan jag nog få till lite frisyr igen...
Efter frisörbesöket så körde jag direkt till mitt jobb, nu skulle jag jobba några timmar. Hade den där kluriga omläggningen, skulle ju egentligen göras på torsdagen men då hade vi ju stängt. Helt ok att komma in en ledig dag att göra det, behöver både flex och sen känns det bra att kunna ställa upp med det till goa patienter som faktiskt behöver den hjälpen. Fick högsta betyg av patienten efter vilket betyder att det gick riktigt bra. Nöjd kunde jag säga trevlig helg till mina bästaste kollegor och sen gå ut i värmen igen. Konstigt att jobba bara 2 timmar!
På kvällen red jag med dottern och hennes vän. Jaaa, vad ska man säga. En ljuvlig tur. Solen lyste fortfarande, nyslaget hö som doftar så gott och tre tjejer som snackar och fnittrar. Gör gott i själen! En häst som skrittar på och verkar nöjd, jaaa, det är gott att leva ibland...
Idag, lördag då? Jo, vi åkte till nya huset idag, alla utom en av oss som ska bo där. Vi mätade inför väggbygge och gick igenom med ägarna vad som skulle lämnas kvar och vad vi fick köpa. Alltså, så fort jag kliver in i det huset så känner jag att japp, här kan jag bo! Ljuvligt!! Klev in på mitt rum och tittade ut, ser bara träd! Perfekt, där kan jag sitta eller ligga och titta ut och låtsas att jag är i mitt skogshus mitt i skogen! Perfekt! Mätade upp var sängen skulle stå och vet nu att det inte är några problem med att den ska få plats. Får till och med plats med ett sängbord! Tar med mig möblerna jag ska ha sen får jag se om jag kan sätta dit mer. Hade gärna velat ha en bokhylla också, tror nog jag får plats med det... Och så mkt det hade hänt i trädgården sedan jag var där sist. Allt var utslaget och det är NOLL insyn förutom på ett ställe. Såååå jäkla bra! Trädgården ligger i söderläge men tack vare träden så finns där gott om skugga när det blir för varmt! Nää, gillar verkligen huset och trädgården!! Kommer att bli så himla bra!!
Efter husbesöket så hängde jag hos syrran lite. Barnen gick iväg på marknad och vi solade en stund. Sen åkte jag hem för nu skulle det frossas i kärlek, romantik och vackra kläder, dags för bröllop på tvn... Som vanligt så snyftade jag till det, speceillt när Marie Fredriksson sjöng för brudparet... Sååå vackert. Suuuck... Min dotter satt och skrattade åt mig och gnällde på allt på bröllopet! Sen kom även sonen och började älta om att det var vi som betalade det! Blev till sist sur på allvar och skällde lite på dem, lååååt nu mig sitta här och böla och titta på de vackra, förälskade människorna! Grr.... Som vanligt så sörjde jag lite att jag aldrig fått stå brud... Ingen som velat gifta sig med mig,,,snyyyyft.... Men det är väl aldrig för sent? Hihi.... Under sker ju då och då...
Hade en magisk kväll även ikväll. Sommarkvällar är så mysigt. Först hjälpte jag dottern att longera sin häst, därefter gick jag min promenix i solnedgången. Känner att mina ben är piggare, dock känner jag av benhinnerna lite just nu men sjunger för mig själv, gå, bara gå... Lyssnar på musik samtidigt och tyvärr hänger inte benen med mitt hjärta för hjärtat vill SPRINGA fram, ja nästan flyga fram.... Men det dröjet kanske inte så länge till jag kan springa lite?? Sprang några steg och det kändes ok... Ska kanske ta det lite lugnt med det men huvudet vill mer än kroppen just nu.... Efter promenaden så vill dottern att jag tittade på henne när hon "lekte" lite med min goa häst. Hon sprang runt lite med honom på ridbanan, utan grimskaft och han följe henne som en hund. Sen kom hon på att hon ville prova rida honom i bara grimma, okej sa jag... Hon red och red, i bara grimma... Hon såg så lycklig ut och jag kände att jag blev lika lycklig... Underbara häst, vad han ställer upp för oss! Han är guld värd...
Jaha... Min själ då? Den springer runt i hundra knyck... Får inte lugn på den, vet inte hur jag ska göra... Eller vill jag få stopp på den? Ska den få rusa runt? Min dotter skrattade på ridbanan ikväll och sa, viiilken tur jag provade rida i bara grimma!! Ja sa jag till henne, man måste prova! Kan bli pannkaka av det men då har man i alla fall provat! Kom ihåg en serie som gick på tv när jag var ung, om hästar, minns du den bonussyster?? Där sa ridläraren, kasta hjärtat över hindret och hoppa efter själv. Det är ju ett bra ordspråk ju... Tänkte på det sen, herregud, det är ju så man måste göra ju. Inte stå vid kanten och vela... Det är nog bara till att hoppa!!!! Visst, man kan slå sig meeen man kan lika bra flyyyyyga, det vet man ju inte innan ju... Tror nog att jag hoppar... Livet kan ju vara så himla roligt, jag tror jag bara hoppar och ser var jag landar! Kanske måste man träna sina vingar lite, de är nog ganska otränade men efter några försök så tror jag flygkunskapen ökar....
Flummar jag? Ja, förmodligen... Får väl skylla på mina gener eller, mamma???? ;-) Klockan rusar, jag booorde sova... Men vill icke sova.... Det kan man välja bort en gång känner jag.... Imorgon är en annan dag.... Exet har varit borta på jobbresa nu i snart 5 dagar. Gör gott i min själ att inte träffa honom och det gör också att jag ser mer framemot att flytta... Jag vill ha min frihet på allvar nu, jag vill leva igen... Denna väntan dödar livsgnistan lite... Som tur är så åker han iväg tre dagar nästa vecka också!! Skönt... Inte så att jag tycker illa om honom men just nu är det skönare att inte träffa honom.... Tror nog att vi kommer att kunna samarbete bra känner jag just nu i alla fall. Ingen vinner på att vi bråkar... Allra minst våra kära barn!
Näää, nu får det vara slutflummat för ikväll!! Hihihi....
KRAM
På vår nationaldag så åkte jag med mina kära arbetsvänner till Ullared. Gick inte runt och grät denna gång, skönt. Köpte dock inte så mkt för jag vill först flytta in och se hur jag ska ha det. Dock blev det lite till dottern, hon har ju önskat lite USAigt på sitt rum. Blev en jättefin tavla, två kuddar, en filt plus påslakanssätt... Sonen hade som vanligt bara en önskan, Wunderbaums... Han fick 9 stycken även denna gång! Hihihi... Sminkavdelningen blev det också, dottern hade en lååång lista som denna icke-smink-kunnige kvinnan försökte få ihop. Tror jag lyckades bra, blev bara en miss hörda jag sen när jag kom hem!
Äntligen en sovmorgon på fredagen, alltså igår. Tror du man kan sova länge?? Näpp, klockan 07 sa det pling och så var jag pigg och vaken... Suck... Jaja, upp och börja tvätta lite kläder bla... Vädret var ju toppen och eftersom jag var uppbokad hela eftermiddagen så fick jag faktiskt solat en timme på förmiddagen. Skönt. In i duschen och sen körde jag till frissan. Blev äntligen av med lite hår, skönt. Nu kan jag nog få till lite frisyr igen...
Efter frisörbesöket så körde jag direkt till mitt jobb, nu skulle jag jobba några timmar. Hade den där kluriga omläggningen, skulle ju egentligen göras på torsdagen men då hade vi ju stängt. Helt ok att komma in en ledig dag att göra det, behöver både flex och sen känns det bra att kunna ställa upp med det till goa patienter som faktiskt behöver den hjälpen. Fick högsta betyg av patienten efter vilket betyder att det gick riktigt bra. Nöjd kunde jag säga trevlig helg till mina bästaste kollegor och sen gå ut i värmen igen. Konstigt att jobba bara 2 timmar!
På kvällen red jag med dottern och hennes vän. Jaaa, vad ska man säga. En ljuvlig tur. Solen lyste fortfarande, nyslaget hö som doftar så gott och tre tjejer som snackar och fnittrar. Gör gott i själen! En häst som skrittar på och verkar nöjd, jaaa, det är gott att leva ibland...
Idag, lördag då? Jo, vi åkte till nya huset idag, alla utom en av oss som ska bo där. Vi mätade inför väggbygge och gick igenom med ägarna vad som skulle lämnas kvar och vad vi fick köpa. Alltså, så fort jag kliver in i det huset så känner jag att japp, här kan jag bo! Ljuvligt!! Klev in på mitt rum och tittade ut, ser bara träd! Perfekt, där kan jag sitta eller ligga och titta ut och låtsas att jag är i mitt skogshus mitt i skogen! Perfekt! Mätade upp var sängen skulle stå och vet nu att det inte är några problem med att den ska få plats. Får till och med plats med ett sängbord! Tar med mig möblerna jag ska ha sen får jag se om jag kan sätta dit mer. Hade gärna velat ha en bokhylla också, tror nog jag får plats med det... Och så mkt det hade hänt i trädgården sedan jag var där sist. Allt var utslaget och det är NOLL insyn förutom på ett ställe. Såååå jäkla bra! Trädgården ligger i söderläge men tack vare träden så finns där gott om skugga när det blir för varmt! Nää, gillar verkligen huset och trädgården!! Kommer att bli så himla bra!!
Efter husbesöket så hängde jag hos syrran lite. Barnen gick iväg på marknad och vi solade en stund. Sen åkte jag hem för nu skulle det frossas i kärlek, romantik och vackra kläder, dags för bröllop på tvn... Som vanligt så snyftade jag till det, speceillt när Marie Fredriksson sjöng för brudparet... Sååå vackert. Suuuck... Min dotter satt och skrattade åt mig och gnällde på allt på bröllopet! Sen kom även sonen och började älta om att det var vi som betalade det! Blev till sist sur på allvar och skällde lite på dem, lååååt nu mig sitta här och böla och titta på de vackra, förälskade människorna! Grr.... Som vanligt så sörjde jag lite att jag aldrig fått stå brud... Ingen som velat gifta sig med mig,,,snyyyyft.... Men det är väl aldrig för sent? Hihi.... Under sker ju då och då...
Hade en magisk kväll även ikväll. Sommarkvällar är så mysigt. Först hjälpte jag dottern att longera sin häst, därefter gick jag min promenix i solnedgången. Känner att mina ben är piggare, dock känner jag av benhinnerna lite just nu men sjunger för mig själv, gå, bara gå... Lyssnar på musik samtidigt och tyvärr hänger inte benen med mitt hjärta för hjärtat vill SPRINGA fram, ja nästan flyga fram.... Men det dröjet kanske inte så länge till jag kan springa lite?? Sprang några steg och det kändes ok... Ska kanske ta det lite lugnt med det men huvudet vill mer än kroppen just nu.... Efter promenaden så vill dottern att jag tittade på henne när hon "lekte" lite med min goa häst. Hon sprang runt lite med honom på ridbanan, utan grimskaft och han följe henne som en hund. Sen kom hon på att hon ville prova rida honom i bara grimma, okej sa jag... Hon red och red, i bara grimma... Hon såg så lycklig ut och jag kände att jag blev lika lycklig... Underbara häst, vad han ställer upp för oss! Han är guld värd...
Jaha... Min själ då? Den springer runt i hundra knyck... Får inte lugn på den, vet inte hur jag ska göra... Eller vill jag få stopp på den? Ska den få rusa runt? Min dotter skrattade på ridbanan ikväll och sa, viiilken tur jag provade rida i bara grimma!! Ja sa jag till henne, man måste prova! Kan bli pannkaka av det men då har man i alla fall provat! Kom ihåg en serie som gick på tv när jag var ung, om hästar, minns du den bonussyster?? Där sa ridläraren, kasta hjärtat över hindret och hoppa efter själv. Det är ju ett bra ordspråk ju... Tänkte på det sen, herregud, det är ju så man måste göra ju. Inte stå vid kanten och vela... Det är nog bara till att hoppa!!!! Visst, man kan slå sig meeen man kan lika bra flyyyyyga, det vet man ju inte innan ju... Tror nog att jag hoppar... Livet kan ju vara så himla roligt, jag tror jag bara hoppar och ser var jag landar! Kanske måste man träna sina vingar lite, de är nog ganska otränade men efter några försök så tror jag flygkunskapen ökar....
Flummar jag? Ja, förmodligen... Får väl skylla på mina gener eller, mamma???? ;-) Klockan rusar, jag booorde sova... Men vill icke sova.... Det kan man välja bort en gång känner jag.... Imorgon är en annan dag.... Exet har varit borta på jobbresa nu i snart 5 dagar. Gör gott i min själ att inte träffa honom och det gör också att jag ser mer framemot att flytta... Jag vill ha min frihet på allvar nu, jag vill leva igen... Denna väntan dödar livsgnistan lite... Som tur är så åker han iväg tre dagar nästa vecka också!! Skönt... Inte så att jag tycker illa om honom men just nu är det skönare att inte träffa honom.... Tror nog att vi kommer att kunna samarbete bra känner jag just nu i alla fall. Ingen vinner på att vi bråkar... Allra minst våra kära barn!
Näää, nu får det vara slutflummat för ikväll!! Hihihi....
KRAM
tisdag 4 juni 2013
Jag flyyyyger....
Veckan som gått har varit bra. Jag har jobbat på som vanligt. I torsdags fick jag köra till Malmö, till Endokrinavdelningen på SUS. Ska nämligen få en patient med en extra klurig omläggning och därför fick jag köra dit och vara med på en omläggning. Mkt intressant! På fredagen, som egentligen är min lediga dag körde jag med en kollega till Lund för en utbildning inför nya journalsystemet. Tror det kan bli bra det där med nytt journalsystem. Kul när det händer lite... ;-) Efter den utbildningen så körde vi direkt till vårt jobb för vi hade finfrämmad där!! Äntligen fick vi träffa våran kollegebebis!! Söta söta lilla flicka! Hon stod rak som en fura i mammas famn. Jag fick hålla lite och det var så gosigt så... Söta bebisar... Ja, så klart blir man sugen på en bebis men nää, tror ett barnbarn blir lagom för mig! Hihihi
Jag har många funderingar nu när jag går i väntas tider. Det är ju en väntan just nu, det börjar närma sig med flytt.... Jag ser verkligen framemot att starta upp det nya. Jag ser dock mindre framemot att packa och dra i allt... Usch... Många tjatar att jag ska börja packa, jaaa, får väl ta tag i det... Men det känns sjukt jobbigt och suget finns inte alls. MEN suget på livet finns. Guud vilken röra det är i mig just nu... Känns som jag vill flyyyyga iväg. Vill bara dra iväg, ut i världen eller något ditåt... Det är nog tur att jag har mitt jobb annars hade jag flugit iväg. Ja och barnen då också så klart! Men det vaknar upp saker i mig som sovit en längre tid. Känner inte riktigt igen det men gillar det. Det är nog sådana sider jag stoppat undan en längre tid, sider som inte passar in i ett välorganiserat familjeliv skulle jag tro.... Ska man locka upp det till ytan? Blir jag odräglig då? Jag vet inte... Tror jag låter det ligga där och bubbla lite och se hur det tar sig... Hihi...
Dra iväg med ett tält, lägereld, musik och näää, ingen röka men typ... Haha... Känner för att flumma iväg i livet... Inte röka, det skulle ALDRIG distriktssköterska i mig godkänna men förövrigt, liiite flum... Är det 40-årskris eller singellivet som kör igång allt detta? Det är väl bara att hänga med och se...
Jag funderar på mitt liv de senaste åren, har det varit mitt liv? Eller har jag varit någon annan? Va det bra i relationen eller var det bara "som vanligt"? Ja, det är mkt som snurrar runder och jag väljer att låta de snurra på. Ibland poppar det upp ett svar, ibland får det snurra lite till... Hihihi... Nä... Vi får se var det bär hän...
Nu har jag inte tid till detta mer!!! Mkt att stå i!! ;-)
KRAM
Jag har många funderingar nu när jag går i väntas tider. Det är ju en väntan just nu, det börjar närma sig med flytt.... Jag ser verkligen framemot att starta upp det nya. Jag ser dock mindre framemot att packa och dra i allt... Usch... Många tjatar att jag ska börja packa, jaaa, får väl ta tag i det... Men det känns sjukt jobbigt och suget finns inte alls. MEN suget på livet finns. Guud vilken röra det är i mig just nu... Känns som jag vill flyyyyga iväg. Vill bara dra iväg, ut i världen eller något ditåt... Det är nog tur att jag har mitt jobb annars hade jag flugit iväg. Ja och barnen då också så klart! Men det vaknar upp saker i mig som sovit en längre tid. Känner inte riktigt igen det men gillar det. Det är nog sådana sider jag stoppat undan en längre tid, sider som inte passar in i ett välorganiserat familjeliv skulle jag tro.... Ska man locka upp det till ytan? Blir jag odräglig då? Jag vet inte... Tror jag låter det ligga där och bubbla lite och se hur det tar sig... Hihi...
Dra iväg med ett tält, lägereld, musik och näää, ingen röka men typ... Haha... Känner för att flumma iväg i livet... Inte röka, det skulle ALDRIG distriktssköterska i mig godkänna men förövrigt, liiite flum... Är det 40-årskris eller singellivet som kör igång allt detta? Det är väl bara att hänga med och se...
Jag funderar på mitt liv de senaste åren, har det varit mitt liv? Eller har jag varit någon annan? Va det bra i relationen eller var det bara "som vanligt"? Ja, det är mkt som snurrar runder och jag väljer att låta de snurra på. Ibland poppar det upp ett svar, ibland får det snurra lite till... Hihihi... Nä... Vi får se var det bär hän...
Nu har jag inte tid till detta mer!!! Mkt att stå i!! ;-)
KRAM
söndag 26 maj 2013
Helgen blev ner och upp...
Jag slöade ganska mkt i fredags på dagen. Kom dock iväg på en promenad med mina stavar runt lunchtid och efter den rundan så slängde jag mig i gräset under den fina blodboken! Låg där en stund och tittade på grenarna och samlade krafter för kommande kväll. In och duschade och lunchade en stund. Körde till Ystad och hämtade upp min son och sen handlade vi mat. Både mat till familjen och till mig....
Körde hem och packade ur alla varor... Dottern åkte direkt hem till en kompis efter skolan och skulle sova där. Exet och sonen åkte iväg till crossfamiljen på kvällen. Jag hade laddat för att jag skulle gråta hela kvällen men det gick ganska okej trots allt. Hade så gärna följt med men nu är läget som det är och då får det vara.... Jag körde singelliv. Åt framför tvn, drack mjölk ur kartongen och rapade! Hihi... Tittade på tvn och chattade på mobilen... Skrattade åt David i Lets Dance och dräglade över Markoolios fiiina skägg. Hängde i soffan tills jag inte orkade längre och sen blev det djupdykning i sängen. Klarade den kvällen också, jag är ju bara bra!!
Lördagen började kanske inte så himla bra. Vad som hände vill jag inte gå in på här men det fick mig att tänka lite... Måste dela detta med någon så småningom... Sen körde exet och barnen bara iväg, de sa inte var de skulle, jag kände mig såååå ensam just då. Då dök det upp lite tårar, de har hållt sig borta ett tag nu men de fick rinna en stund. Samla mig och tog tag i livet igen. Satte igång musik och städade tvättstugan, sovrummet och toan. Sen kom grannfrun och hälsade på lite, blev kaffepause.
Kvällen var planerad sedan tidigare. Det var hamnfest i Ystad, Perikles skulle spela där... Vi var fem, tre singlar och ett par! Vi hade picknick med och det blev en urtrevlig kväll. Jag dansade så mkt, ingen kasedans, alltså dansade jag med mina vänner! Discodans... Perikles är jättebra, de blandar musiken och det finns något som passar alla. Det var rejält åldersspann på publiken, från barn till gamla, alla dansade och hade roligt.! Ibland gick vi ut och luftade oss. Vädret blev bra, helt vindstilla. Satt och tittade på hamnen och båtarna, så fint. Ystad är riktigt fint, vet inte varför man inte åker ner till hamnen där fler gånger. På slutet var dansgolvet fullt! En mäktig känsla var de två sista låtarna, då var det allsång. Vi sjöng alla I natt jag drömde och våran nationalsång. Verkligen mysigt. Gav mig rysningar... Jaa, jag har ont i halsen nu, skrålade ju mkt igårkväll. Fick tillbaka lusten att dansa. DET är ju bra för det är motion. Svetten lackade denna kväll kan jag säga... Dock blev det ingen lugn dans med någon, då saknar man något att krama på... Stack liiite i hjärtat men jag skyndade att trycka ner det, ville inte förstöra en annars så rolig kväll.
Kan säga att jag känt mig ganska sliten idag. Lite huvudvärk och slö.. Liiite orättvist att jag fick huvudvärk, drack ju ingenting, körde hem... Men troligen för lite sömn denna natt... Dock blev jag rejält glad för mina barn gav mig faktiskt morsdagspresenter! Fick ett jättefint halsband av dottern och några viktiga verktyg av sonen. Tyckte dock att jag kunde fått någon som höll i verktygen istället...;-)- Hihihi...Min kära, kära mor bjöd på Brunch på Karl Johan i Skurup, myyyycket trevligt och gott. Japp, jag åt också, åt både igårkväll och idag, nya tag imorgon igen med pulver... Efter den goda maten så blev det en stunds samkväv hos min syster. Lite planering osv... Hämtade upp dotterns kompis på vägen hem och de skulle rida. Jag själv hängde över datorn en stund. Men fick gå ut och hjälpa dottern en stund. Hennes kära ponny var faktiskt lite dum idag. Tramsade sig mkt och var rädd för allt och slängde sig. Jag ledde runt dem en stund men märkte att han var mkt laddade. Så av med ungen, på med longerlina och linade honom en stund. Han var MKT laddade, for runt som en galning och sparkade och slog... Tror det är betet som ger honom en liten "vildhästkänsla", bra med energi i gräset, han går med sina flickor och njuter. Jaja, han blev spak efter en stund, svettig lugnade han ser sig och dottern kunde rida honom igen. Så kan det gå ibland.... Bushäst!!
Upptäckte att det underbara programet: Barnmorskorna från East End har börjat på tvn. Det var andra avsnittet ikväll så jag fick skynda mig att se första på svtplay nu... Ett härligt program. Starka kvinnor de där barnmorskorna! En förebild! Faaan, vi kvinnor ska inte mesa... Vi kan ju, vi är det starka könet!! Ibland tror jag att distriktssköterskor är lite lika barnmorskor. Vi är lite speciella, vana att klara oss ganska mkt själva och jaaa, självständiga... Jag gillar det! Ska också bli sådan, ska bara få lite mer erfarenhet! ;-)
Tror det får bli tidig sänggång ikväll. Kl är nu snart halv tio på kvällen. Tänkt lägga mig nu i över en timme men har inte kommit så långt ännu... Såå attans svårt att komma till skott. Känns ibland som man inte vill sova bort livet MEN vet att jag behöver sova när jag ska jobba i 9 timmar imorgon... Full arbetsvecka ju... OCH promenixer, mååååste fortsätta nu ju...
KRAM
Körde hem och packade ur alla varor... Dottern åkte direkt hem till en kompis efter skolan och skulle sova där. Exet och sonen åkte iväg till crossfamiljen på kvällen. Jag hade laddat för att jag skulle gråta hela kvällen men det gick ganska okej trots allt. Hade så gärna följt med men nu är läget som det är och då får det vara.... Jag körde singelliv. Åt framför tvn, drack mjölk ur kartongen och rapade! Hihi... Tittade på tvn och chattade på mobilen... Skrattade åt David i Lets Dance och dräglade över Markoolios fiiina skägg. Hängde i soffan tills jag inte orkade längre och sen blev det djupdykning i sängen. Klarade den kvällen också, jag är ju bara bra!!
Lördagen började kanske inte så himla bra. Vad som hände vill jag inte gå in på här men det fick mig att tänka lite... Måste dela detta med någon så småningom... Sen körde exet och barnen bara iväg, de sa inte var de skulle, jag kände mig såååå ensam just då. Då dök det upp lite tårar, de har hållt sig borta ett tag nu men de fick rinna en stund. Samla mig och tog tag i livet igen. Satte igång musik och städade tvättstugan, sovrummet och toan. Sen kom grannfrun och hälsade på lite, blev kaffepause.
Kvällen var planerad sedan tidigare. Det var hamnfest i Ystad, Perikles skulle spela där... Vi var fem, tre singlar och ett par! Vi hade picknick med och det blev en urtrevlig kväll. Jag dansade så mkt, ingen kasedans, alltså dansade jag med mina vänner! Discodans... Perikles är jättebra, de blandar musiken och det finns något som passar alla. Det var rejält åldersspann på publiken, från barn till gamla, alla dansade och hade roligt.! Ibland gick vi ut och luftade oss. Vädret blev bra, helt vindstilla. Satt och tittade på hamnen och båtarna, så fint. Ystad är riktigt fint, vet inte varför man inte åker ner till hamnen där fler gånger. På slutet var dansgolvet fullt! En mäktig känsla var de två sista låtarna, då var det allsång. Vi sjöng alla I natt jag drömde och våran nationalsång. Verkligen mysigt. Gav mig rysningar... Jaa, jag har ont i halsen nu, skrålade ju mkt igårkväll. Fick tillbaka lusten att dansa. DET är ju bra för det är motion. Svetten lackade denna kväll kan jag säga... Dock blev det ingen lugn dans med någon, då saknar man något att krama på... Stack liiite i hjärtat men jag skyndade att trycka ner det, ville inte förstöra en annars så rolig kväll.
Kan säga att jag känt mig ganska sliten idag. Lite huvudvärk och slö.. Liiite orättvist att jag fick huvudvärk, drack ju ingenting, körde hem... Men troligen för lite sömn denna natt... Dock blev jag rejält glad för mina barn gav mig faktiskt morsdagspresenter! Fick ett jättefint halsband av dottern och några viktiga verktyg av sonen. Tyckte dock att jag kunde fått någon som höll i verktygen istället...;-)- Hihihi...Min kära, kära mor bjöd på Brunch på Karl Johan i Skurup, myyyycket trevligt och gott. Japp, jag åt också, åt både igårkväll och idag, nya tag imorgon igen med pulver... Efter den goda maten så blev det en stunds samkväv hos min syster. Lite planering osv... Hämtade upp dotterns kompis på vägen hem och de skulle rida. Jag själv hängde över datorn en stund. Men fick gå ut och hjälpa dottern en stund. Hennes kära ponny var faktiskt lite dum idag. Tramsade sig mkt och var rädd för allt och slängde sig. Jag ledde runt dem en stund men märkte att han var mkt laddade. Så av med ungen, på med longerlina och linade honom en stund. Han var MKT laddade, for runt som en galning och sparkade och slog... Tror det är betet som ger honom en liten "vildhästkänsla", bra med energi i gräset, han går med sina flickor och njuter. Jaja, han blev spak efter en stund, svettig lugnade han ser sig och dottern kunde rida honom igen. Så kan det gå ibland.... Bushäst!!
Upptäckte att det underbara programet: Barnmorskorna från East End har börjat på tvn. Det var andra avsnittet ikväll så jag fick skynda mig att se första på svtplay nu... Ett härligt program. Starka kvinnor de där barnmorskorna! En förebild! Faaan, vi kvinnor ska inte mesa... Vi kan ju, vi är det starka könet!! Ibland tror jag att distriktssköterskor är lite lika barnmorskor. Vi är lite speciella, vana att klara oss ganska mkt själva och jaaa, självständiga... Jag gillar det! Ska också bli sådan, ska bara få lite mer erfarenhet! ;-)
Tror det får bli tidig sänggång ikväll. Kl är nu snart halv tio på kvällen. Tänkt lägga mig nu i över en timme men har inte kommit så långt ännu... Såå attans svårt att komma till skott. Känns ibland som man inte vill sova bort livet MEN vet att jag behöver sova när jag ska jobba i 9 timmar imorgon... Full arbetsvecka ju... OCH promenixer, mååååste fortsätta nu ju...
KRAM
torsdag 23 maj 2013
Tiden ruuusar....
Torsdag idag, betyder helg för mig en liten tid till... Trevligt. Känner mig lite sliten efter mina fyra dagar, inte direkt som man längtar efter att gå upp till heltid just nu. MEN samtidigt känner jag att jag kommer ju att bli ledig varannan fredag så det är ju ändå ok. Kommer ju att märkas i lönekuvertet också ju och det kan ju innebära en hel massa ju...
Många tankar som rusar i mitt huvud... I söndags tog exet med sig barnen till sina föräldrar, känns ju myyycket märkligt. Där satt jag och såg dem köra iväg, jag fick inte följa med... Så klart ville jag inte heller men det blir ju så tydligt när det kommer till dessa situationer ju... Man är liksom borträknad på något vis och det är ju lite konstigt efter 24 år. Jaja... Som tur var tog min kära syster emot mig och jag tittade på hockey hos henne, rolig final ju... Till och med jag tyckte hockeyn var kul...
Veckan på jobb har varit bra. Saknar en del stammisar som är avslutade och en del som inte varit där av olika anledningar. I onsdags tillbringade jag nästan hela dagen på bvc. Roligt och lärorikt. Kände igen en hel del men samtidigt så kommer där ju alltid frågor från föräldrarna som kan vara dööösvåra... Kände igen en hel del från PMO, dvs en annan journal som jag hade en kort tid på förra jobbet. Det blir nog inget problem... Ser framemot att vidarutvecklas med bvc! Sååå bra med den erfarenheten rikare. Bra om man måste söka andra jobb också! Det är ganska kul på jobb nu ju... dels blir det bvc till hösten och jag ska även bli lite IT-ansvarig... Det ska införas en ny journal på vårt jobb och då ska det vara en läkarsekreterare och en sköterska som ska ansvara. Det blev visst jag! Hihi... Ska bli skoj, mycket att tänka på och jag tycker att jag är ganska bra på att lära ut... Lite halvpedagogisk OCH har faktiskt tålamod med det också...
SEN hoppas jag att det ska göra på sig vid nästa lönesamtal också! ;-)
Måste ju berätta en annan extremt rolig sak!! En sak som gjorde mig så jäkla glad, tror inte jag varit så glad på läääänge..... En go vän till mig som jag läste till sjuksköterska tillsammans med ska ju ta min andra häst, den halta ni vet... Har inte träffat henne sedan hon flyttade tillbaka till Skåne, efter något år uppe vid Stockholm. Haft lite kontakt via Fejjan och hon erbjöd sig att ta hästen eller hon behövde faktiskt också en sällskapshäst... Hon var här i alla fall i måndags och hälsade på hästen och frågade var jag skulle ha hästarna sen. Jag berättade och då sprack hon upp i hela ansiktet, MEN, det är ju i stort sätt där jag bor sa hon... Nääähäää.... Jooo, så var det, lätt ridavstånd mellan stallen!!! Sååååå himla kul, vi kan rida ut tillsammans!!!! Denna kvinna är en speciel kvinna och jag tycker mkt om henne. Hon är bra för mig på många sätt!! Sååå, asakul att få träffa henne mer!!!
Sen dyker det ju upp lite tråkigare saker... Fått pratat med exet om barnen.... Hur vi ska göra i sommar och julen som kommer. Fått prata om möbler, de stora grejorna då, jag berättade vad jag ville ha och det verkade ok med alla de möbler jag ville ha... Sen kommer ju alla småsaker, blir säkert tufft.... När vi ska dela ekonomin, blir även det lite tufft... Sen blir morgondagen tuff, då ska han åka till våra kära crossvänner och grilla.... Det svider så mkt i mitt hjärta... Jag vill juu också vara med.... Blääää..... Så då är frågan om jag ska sitta här hemma ensam och böla eller hitta på något annat?? Troligen blir svaret det sista... Vägrar gräva ner mig... Tror jag, OM inte berg och dalbanan hastigt vänder utan att jag ser det ännu... Har ju hänt tidigare. Jag får väl låta bli att tänka på det... Hmm, vad göra en fredagskväll???? Ska fundera på saken!
Imorgon är jag ledig och tänker inte göra ett skit. Ska ligga in sängen halva förmiddagen och ska göra ETT ryck på dagen, ska till Ystad innan XV stänger för att köpa mer pulver. Sen får vi ju se hur kvällen blir då ju... Ska fira kära mor på söndag annars inga planer.... Veckan efter är sista veckan i maj månad... Låt juni gå FORT!!!!!!!!!!!!!!
KRAM o ursäkta ett rörigt inlägg....
Många tankar som rusar i mitt huvud... I söndags tog exet med sig barnen till sina föräldrar, känns ju myyycket märkligt. Där satt jag och såg dem köra iväg, jag fick inte följa med... Så klart ville jag inte heller men det blir ju så tydligt när det kommer till dessa situationer ju... Man är liksom borträknad på något vis och det är ju lite konstigt efter 24 år. Jaja... Som tur var tog min kära syster emot mig och jag tittade på hockey hos henne, rolig final ju... Till och med jag tyckte hockeyn var kul...
Veckan på jobb har varit bra. Saknar en del stammisar som är avslutade och en del som inte varit där av olika anledningar. I onsdags tillbringade jag nästan hela dagen på bvc. Roligt och lärorikt. Kände igen en hel del men samtidigt så kommer där ju alltid frågor från föräldrarna som kan vara dööösvåra... Kände igen en hel del från PMO, dvs en annan journal som jag hade en kort tid på förra jobbet. Det blir nog inget problem... Ser framemot att vidarutvecklas med bvc! Sååå bra med den erfarenheten rikare. Bra om man måste söka andra jobb också! Det är ganska kul på jobb nu ju... dels blir det bvc till hösten och jag ska även bli lite IT-ansvarig... Det ska införas en ny journal på vårt jobb och då ska det vara en läkarsekreterare och en sköterska som ska ansvara. Det blev visst jag! Hihi... Ska bli skoj, mycket att tänka på och jag tycker att jag är ganska bra på att lära ut... Lite halvpedagogisk OCH har faktiskt tålamod med det också...
SEN hoppas jag att det ska göra på sig vid nästa lönesamtal också! ;-)
Måste ju berätta en annan extremt rolig sak!! En sak som gjorde mig så jäkla glad, tror inte jag varit så glad på läääänge..... En go vän till mig som jag läste till sjuksköterska tillsammans med ska ju ta min andra häst, den halta ni vet... Har inte träffat henne sedan hon flyttade tillbaka till Skåne, efter något år uppe vid Stockholm. Haft lite kontakt via Fejjan och hon erbjöd sig att ta hästen eller hon behövde faktiskt också en sällskapshäst... Hon var här i alla fall i måndags och hälsade på hästen och frågade var jag skulle ha hästarna sen. Jag berättade och då sprack hon upp i hela ansiktet, MEN, det är ju i stort sätt där jag bor sa hon... Nääähäää.... Jooo, så var det, lätt ridavstånd mellan stallen!!! Sååååå himla kul, vi kan rida ut tillsammans!!!! Denna kvinna är en speciel kvinna och jag tycker mkt om henne. Hon är bra för mig på många sätt!! Sååå, asakul att få träffa henne mer!!!
Sen dyker det ju upp lite tråkigare saker... Fått pratat med exet om barnen.... Hur vi ska göra i sommar och julen som kommer. Fått prata om möbler, de stora grejorna då, jag berättade vad jag ville ha och det verkade ok med alla de möbler jag ville ha... Sen kommer ju alla småsaker, blir säkert tufft.... När vi ska dela ekonomin, blir även det lite tufft... Sen blir morgondagen tuff, då ska han åka till våra kära crossvänner och grilla.... Det svider så mkt i mitt hjärta... Jag vill juu också vara med.... Blääää..... Så då är frågan om jag ska sitta här hemma ensam och böla eller hitta på något annat?? Troligen blir svaret det sista... Vägrar gräva ner mig... Tror jag, OM inte berg och dalbanan hastigt vänder utan att jag ser det ännu... Har ju hänt tidigare. Jag får väl låta bli att tänka på det... Hmm, vad göra en fredagskväll???? Ska fundera på saken!
Imorgon är jag ledig och tänker inte göra ett skit. Ska ligga in sängen halva förmiddagen och ska göra ETT ryck på dagen, ska till Ystad innan XV stänger för att köpa mer pulver. Sen får vi ju se hur kvällen blir då ju... Ska fira kära mor på söndag annars inga planer.... Veckan efter är sista veckan i maj månad... Låt juni gå FORT!!!!!!!!!!!!!!
KRAM o ursäkta ett rörigt inlägg....
fredag 17 maj 2013
Snart sommar...
Vi har haft en toppenvecka på jobb denna vecka... Jag har jobbat mina fyra dagar och de har varit lätta. Vi har haft överflöd med läkartider och det behövde vi verkligen. Så skönt. Ett lugn har lagt sig över arbetsplatsen, folk har haft möjlighet att pusta ut, umgås lite med varandra och ha kul. Positivt!!
Annars känns det mest som jag går i väntans tider... Väntar på att gå vidare, det var ju inte direkt frivilligt MEN jag har nog förlikat mig med det... Visst känner jag fortfarande lite sorg när jag ser honom men inte lika mkt längre. Upptäckte att jag åter igen viker hans tvätt, slänger inte ner den i hans korg... Hihi... Små saker... Men jag är utestängd, det känner jag och det är väl så det ska vara... Han satt här igår och berättade hur svårt det var att ha jouren på crossbanan själv, han hade ju bara behövt fråga mig?! Tror inte han vågar... Fick sms från fd svärmor, hon informerade om att min fd svägerska kommer hem och hälsar på. Hade varit sååå kul att träffa henne men det är det ju naturligtvis inte tal om, jag är ju bortkastad. Men barnen ville hon gärna ha i 14 dagar... Väluppfostrad som jag är, tack mamma, så svarade jag mkt fint att hur barnen ska bo i sommar var något jag diskuterar med deras pappa! Fick aldrig svar.... ;-)
Har funderat på att bota min rastlöshet... Kollar lite kvällskurser till hösten på Medborgarskolan. Velar lite, språk eller något annat? Vilket språk i så fall? Italienska? Spanska? Vilka andra kurser? Piano? Jaja, får stilla mig lite... Hade ju gärna velat gå i Ystad för att spara tid, får fundera på saken lite till. Men det hade väl varit roligt? ELLER, jag skulle kanske lagt ner min rastlöshet på ett extrajobb? Tjäna ihop pengar till en resa? Hade säkert kunna jobba livet av mig nu i sommar om jag velat men vill jag det? Asch... Vi får se... Jag skulle kanske bara lugna mig, vänta ut tiden, flytta och sen se hur livet blir? Det låter väl ganska klokt?
Denna helg har verkligen börjat med strålande väder. Blir kalas på em idag, fira granntösen som fyller 10 år idag. Oj va tiden går! Sen hem till kompis och ha schlagerkväll, trevligt. Då ska vi kräka över ex hela kvällen, ska bli uuuunderbart! ;-) Söndagen blir nog lugn. Exet skulle till sitt jobb, skönt tycker jag... Ev. kommer hon som ska låna min extrahäst och hälsar på. Trevligt att träffa henne faktiskt, var några år sedan... Annars blir det nog slappning och vila...
Jag pulvrar vidare. Märker att viktminskningen stannat av lite, då är det verkligen svårt att mutivera mig själv. Börjar småfuska märker jag... Inte bra. Borde komma igång med promenader på kvällarna, ska kanske satsa på det? Ladda hem en bra ljudbok, jaaa, det ska jag göra... Då är det lättare att gå... Måste ju prova om knäet/benet håller, får väl börja lite lugnt! Planerar att fixa gymkort när jag flyttat, kommer att få väldigt nära till gymmet, cyklingsavstånd... Inget att skylla på... Jobbet betalar en del av ett kort, iiiinget att skylla på där heller....
Nä... Frukost och kaffe... Sen får man väl göra något vettigt....
KRAM
Annars känns det mest som jag går i väntans tider... Väntar på att gå vidare, det var ju inte direkt frivilligt MEN jag har nog förlikat mig med det... Visst känner jag fortfarande lite sorg när jag ser honom men inte lika mkt längre. Upptäckte att jag åter igen viker hans tvätt, slänger inte ner den i hans korg... Hihi... Små saker... Men jag är utestängd, det känner jag och det är väl så det ska vara... Han satt här igår och berättade hur svårt det var att ha jouren på crossbanan själv, han hade ju bara behövt fråga mig?! Tror inte han vågar... Fick sms från fd svärmor, hon informerade om att min fd svägerska kommer hem och hälsar på. Hade varit sååå kul att träffa henne men det är det ju naturligtvis inte tal om, jag är ju bortkastad. Men barnen ville hon gärna ha i 14 dagar... Väluppfostrad som jag är, tack mamma, så svarade jag mkt fint att hur barnen ska bo i sommar var något jag diskuterar med deras pappa! Fick aldrig svar.... ;-)
Har funderat på att bota min rastlöshet... Kollar lite kvällskurser till hösten på Medborgarskolan. Velar lite, språk eller något annat? Vilket språk i så fall? Italienska? Spanska? Vilka andra kurser? Piano? Jaja, får stilla mig lite... Hade ju gärna velat gå i Ystad för att spara tid, får fundera på saken lite till. Men det hade väl varit roligt? ELLER, jag skulle kanske lagt ner min rastlöshet på ett extrajobb? Tjäna ihop pengar till en resa? Hade säkert kunna jobba livet av mig nu i sommar om jag velat men vill jag det? Asch... Vi får se... Jag skulle kanske bara lugna mig, vänta ut tiden, flytta och sen se hur livet blir? Det låter väl ganska klokt?
Denna helg har verkligen börjat med strålande väder. Blir kalas på em idag, fira granntösen som fyller 10 år idag. Oj va tiden går! Sen hem till kompis och ha schlagerkväll, trevligt. Då ska vi kräka över ex hela kvällen, ska bli uuuunderbart! ;-) Söndagen blir nog lugn. Exet skulle till sitt jobb, skönt tycker jag... Ev. kommer hon som ska låna min extrahäst och hälsar på. Trevligt att träffa henne faktiskt, var några år sedan... Annars blir det nog slappning och vila...
Jag pulvrar vidare. Märker att viktminskningen stannat av lite, då är det verkligen svårt att mutivera mig själv. Börjar småfuska märker jag... Inte bra. Borde komma igång med promenader på kvällarna, ska kanske satsa på det? Ladda hem en bra ljudbok, jaaa, det ska jag göra... Då är det lättare att gå... Måste ju prova om knäet/benet håller, får väl börja lite lugnt! Planerar att fixa gymkort när jag flyttat, kommer att få väldigt nära till gymmet, cyklingsavstånd... Inget att skylla på... Jobbet betalar en del av ett kort, iiiinget att skylla på där heller....
Nä... Frukost och kaffe... Sen får man väl göra något vettigt....
KRAM
söndag 12 maj 2013
Raaaastlös...
Ingen nyhet för mig att det snurrar i mig, en annan känsla än sorg denna gång. Rastlöshet, min mammas dumma gen tror jag... Eller pappas sjömansgen... Hade bara kunnat stiga på första bästa båt eller flyg och gett mig av just nu. Det kommer ibland och då är jag glad att jag är en plikttrogen människa också annars hade både jobb och barn blivit ledsna... Men oj va jag längtar iväg...
Tiden har rusat, jag hinner dåligt med. Veckan som gått har varit uppbokad en hel del. Var ledig i torsdags och jobbade någon timme i fredags annars blev det långledigt ju. Jag gjorde en sak i torsdags, jag skrev på kontrakt på ett hus. Tillsammans med bästa syster, ja, nu vet jag då äntligen var jag ska bo... Sååå skönt... Den 1/7 får vi nycklarna och jag drar nog dit så fort det går. Vill så gärna starta upp mitt nya liv, det som gäller nu för mig. Jobbigt att hänga kvar med en fot i det gamla och jag känner att hela jag vill vidare..
Det blir kollektivt boende för mig i några år nu... Ser min fyraårsplan framför mig. Huset är fint och det ligger riktigt bra. Kan inte tänka mig ett bättre ställe faktiskt. Har en stor trädgård som ser lättskött ut, stor gräsmatta... Min lilla vovve kanske kan hänga med ett tag till... Blir bra... Sällskap när önskas och dra upp på mitt eget rum när jag önskar det... Köra till hästen när jag vill det, ja, det blir mkt valfrihet för mig, specielt de veckorna när jag inte har barnen... Resa jorden runt då?
Jag red igår!!!! Japp, de där 10 kg är borta från min kropp och jag tog mig i kragen och till och med provade mina största ridbyxor och de passade faktiskt. Skrittade en tur med dottern och det var så trevligt. Hästen kändes pigg och glad och ja, det var vi nog alla! Göööött... Så nu kör jag på, fortsätter pulvra, 10 kg till innan flytt är mitt mål, inte säkert det går men ska i alla fall vara nära... Sen får det bli en liten pause, vill ha lite grillat och rött vin i min nya trädgård och under min semester... Haha...
Igår var jag på Cruising i Ystad. Var med många goa vänner men kände mig ändå lite ensam. Det var ju folk man umgåtts med som par, nu var det bara jag som inte var par... Känns grymt konstigt, väldigt ensamt.. Men inte det värsta ändå... Det var roligt att titta på folk, alla glada och en del berusade. Dock blev det enormt kallt på slutet men sonen åkte runt i en Mustang så fick vänta på honom. Sen blev det full värme i bilen och regnet kom också precis när vi satte oss i bilen... Ojojoj vilken tur man kan ha ibland...
Näää, solen lyser och jag ska försöka inbringa lite glädje i denna kropp... Får väl ta en ridtur i solen och sen får vi se vad som händer....
Imorgon börjar en ny vecka, jobb fyra dagar och sen fikaträff med min kära dsk-skolkamrat på fredag. Lördagen är fullbokad. Eftermiddagskalas hos grannarna och sen ska jag iväg på Schlagerkväll m syster. Ska hem till en annan go vän.
Jaha... Det var nog allt, inte så mkt va? Bara köpt hus och börjar lägga in mig själv i det nya livet... Måste lära mig lite, måste leta upp var man lämnar in en trasig bil osv... Iiiingen aning men det borde jag kunna lära mig ganska fort ju... Funderar mkt på det där, var ringer jag om min bil knasar? Eller något annat praktiskt? Men det måste ju finnas massor med folk som måste ringa om sådant så någon vet väl?
Nää, frukost nu och sen få gjort något... Usch... Måste tänka börja packa men det lär bli tufft... Bläää...
KRAM
Tiden har rusat, jag hinner dåligt med. Veckan som gått har varit uppbokad en hel del. Var ledig i torsdags och jobbade någon timme i fredags annars blev det långledigt ju. Jag gjorde en sak i torsdags, jag skrev på kontrakt på ett hus. Tillsammans med bästa syster, ja, nu vet jag då äntligen var jag ska bo... Sååå skönt... Den 1/7 får vi nycklarna och jag drar nog dit så fort det går. Vill så gärna starta upp mitt nya liv, det som gäller nu för mig. Jobbigt att hänga kvar med en fot i det gamla och jag känner att hela jag vill vidare..
Det blir kollektivt boende för mig i några år nu... Ser min fyraårsplan framför mig. Huset är fint och det ligger riktigt bra. Kan inte tänka mig ett bättre ställe faktiskt. Har en stor trädgård som ser lättskött ut, stor gräsmatta... Min lilla vovve kanske kan hänga med ett tag till... Blir bra... Sällskap när önskas och dra upp på mitt eget rum när jag önskar det... Köra till hästen när jag vill det, ja, det blir mkt valfrihet för mig, specielt de veckorna när jag inte har barnen... Resa jorden runt då?
Jag red igår!!!! Japp, de där 10 kg är borta från min kropp och jag tog mig i kragen och till och med provade mina största ridbyxor och de passade faktiskt. Skrittade en tur med dottern och det var så trevligt. Hästen kändes pigg och glad och ja, det var vi nog alla! Göööött... Så nu kör jag på, fortsätter pulvra, 10 kg till innan flytt är mitt mål, inte säkert det går men ska i alla fall vara nära... Sen får det bli en liten pause, vill ha lite grillat och rött vin i min nya trädgård och under min semester... Haha...
Igår var jag på Cruising i Ystad. Var med många goa vänner men kände mig ändå lite ensam. Det var ju folk man umgåtts med som par, nu var det bara jag som inte var par... Känns grymt konstigt, väldigt ensamt.. Men inte det värsta ändå... Det var roligt att titta på folk, alla glada och en del berusade. Dock blev det enormt kallt på slutet men sonen åkte runt i en Mustang så fick vänta på honom. Sen blev det full värme i bilen och regnet kom också precis när vi satte oss i bilen... Ojojoj vilken tur man kan ha ibland...
Näää, solen lyser och jag ska försöka inbringa lite glädje i denna kropp... Får väl ta en ridtur i solen och sen får vi se vad som händer....
Imorgon börjar en ny vecka, jobb fyra dagar och sen fikaträff med min kära dsk-skolkamrat på fredag. Lördagen är fullbokad. Eftermiddagskalas hos grannarna och sen ska jag iväg på Schlagerkväll m syster. Ska hem till en annan go vän.
Jaha... Det var nog allt, inte så mkt va? Bara köpt hus och börjar lägga in mig själv i det nya livet... Måste lära mig lite, måste leta upp var man lämnar in en trasig bil osv... Iiiingen aning men det borde jag kunna lära mig ganska fort ju... Funderar mkt på det där, var ringer jag om min bil knasar? Eller något annat praktiskt? Men det måste ju finnas massor med folk som måste ringa om sådant så någon vet väl?
Nää, frukost nu och sen få gjort något... Usch... Måste tänka börja packa men det lär bli tufft... Bläää...
KRAM
söndag 5 maj 2013
Helgen slut....
Det är inte klokt vad tiden går... Imorgon är det den 6/5, nu är våren här på allvar och sommaren närmar sig... En tid av ovishet för min del... Just nu vet jag inte ens var jag ska bo. Känns mkt konstigt måste jag säga. Egentligen har jag inte så mkt emot det, jag är ju ganska öppen och äventyrlig utan det är nog mest att jag nu är ensam.... Naturligtvis inte ensam på det sättet men jaa, nu ska jag stå på egna ben utan exet som styrt mig i 24 år... Inte styrt mig på ett negativt sätt men han har bromsat drömmaren och den impulsiva, det kan jag kanske behöva... Nu ska jag försöka bromsa mig själv... Klarar det säkert, man är ju äldre och förståndigare men det är nytt för mig.
Vagnen körde verkligen fort ner igår, jag letade intensivt efter bromsen, det tog lite tid innan jag hittade den. Det blev både kryp i min kropp och några skrik innan jag hittade den... Men till slut bromsade jag upp det och nu börjar klättringen upp igen. Jadå, jag känner att det går uppför igen, lite trögt kanske men det går uppåt igen... Jag letar efter mig själv här nere i dalen och jag känner att jag litar på mig själv, jag kommer att klara den där klättringen. Stöttar mig på nära och kära på vägen och vips så är jag uppe igen.
Idag har jag varit hos min kära syster som fyller år. Blev en stund i solen, ser i ansiktet att solen gjorde sitt jobb, den färgade mina kinder lite. Hjälpte syrran att städa lite och sen kom kära moder på kaffebesök och då städade vi alla tre en stund. Tänk så mkt trevligare det är att städa när man är fler! Jag dammsugade och blev lite varm, lite motion denna dag... Bra det!
Maten ja, det går bara bra. Kan hända att jag äter någon köttbit ibland men kan meddela att jag nu gått ner 9 kg!!!!!! På 3 veckor!!!!! Har ett par byxor som jag kan ta på utan att knäppa upp, de kasar ner hela tiden nu. Nästa storlek börjar sitta löst i midjan, gött! Jag gillar pulver!! ;-) Jag kör vidare med det ett tag till.... Ska ner minst 10 kg till innan jag går över till mat! Längtar efter ett visst par jeans jag har i garderoben, kommer vara sååå nöjd med mig själv när jag kommer i dem... Jag kör på, det funkar bra just nu...
Veckan som kommer blir en något kortare vecka men inte mkt kortare. Hade ju egentligen långledigt men erbjöd mig att gå in på fredag fm, de var inte så många och med tanke på att det är en klämdag så kan det vara många patienter. Kan lika bra jobba som att sitta här och glo på exet ju.......
Tänk vilken dipp jag hamnade i igår. Skönt att det inte varade så länge denna gången. Lär väl komma fler dippar antar jag.... Nu ska jag lyfta upp hakan, titta framåt och gå.... Gå mot det ovissa med lyft huvud, känna styrkan rinna i ådrerna, jag kan, jag klarar det.... Herregud, jag har klarat värre saker ju... Jag överlevde att förlora ett barn, klarar man det så klarar man ALLT (förutom att förlora ännu ett barn)!! Japp, så upp med hakan, kör på bästa jag......
KRAM
Vagnen körde verkligen fort ner igår, jag letade intensivt efter bromsen, det tog lite tid innan jag hittade den. Det blev både kryp i min kropp och några skrik innan jag hittade den... Men till slut bromsade jag upp det och nu börjar klättringen upp igen. Jadå, jag känner att det går uppför igen, lite trögt kanske men det går uppåt igen... Jag letar efter mig själv här nere i dalen och jag känner att jag litar på mig själv, jag kommer att klara den där klättringen. Stöttar mig på nära och kära på vägen och vips så är jag uppe igen.
Idag har jag varit hos min kära syster som fyller år. Blev en stund i solen, ser i ansiktet att solen gjorde sitt jobb, den färgade mina kinder lite. Hjälpte syrran att städa lite och sen kom kära moder på kaffebesök och då städade vi alla tre en stund. Tänk så mkt trevligare det är att städa när man är fler! Jag dammsugade och blev lite varm, lite motion denna dag... Bra det!
Maten ja, det går bara bra. Kan hända att jag äter någon köttbit ibland men kan meddela att jag nu gått ner 9 kg!!!!!! På 3 veckor!!!!! Har ett par byxor som jag kan ta på utan att knäppa upp, de kasar ner hela tiden nu. Nästa storlek börjar sitta löst i midjan, gött! Jag gillar pulver!! ;-) Jag kör vidare med det ett tag till.... Ska ner minst 10 kg till innan jag går över till mat! Längtar efter ett visst par jeans jag har i garderoben, kommer vara sååå nöjd med mig själv när jag kommer i dem... Jag kör på, det funkar bra just nu...
Veckan som kommer blir en något kortare vecka men inte mkt kortare. Hade ju egentligen långledigt men erbjöd mig att gå in på fredag fm, de var inte så många och med tanke på att det är en klämdag så kan det vara många patienter. Kan lika bra jobba som att sitta här och glo på exet ju.......
Tänk vilken dipp jag hamnade i igår. Skönt att det inte varade så länge denna gången. Lär väl komma fler dippar antar jag.... Nu ska jag lyfta upp hakan, titta framåt och gå.... Gå mot det ovissa med lyft huvud, känna styrkan rinna i ådrerna, jag kan, jag klarar det.... Herregud, jag har klarat värre saker ju... Jag överlevde att förlora ett barn, klarar man det så klarar man ALLT (förutom att förlora ännu ett barn)!! Japp, så upp med hakan, kör på bästa jag......
KRAM
lördag 4 maj 2013
Såg inte den....
Jag såg inte den där dalen, en djup dal komma farande mot mig i berg och dalbanan som kallas mitt liv just nu.... Jag hängde på uppåt, laddad för Ullared med goa tjejer... Åkte iväg igår, skönt att komma iväg. Pratade glatt med dem hela vägen upp och sen smööög det på mig... Gick in på GeKås, jaha, vad ska jag handla? Inget till hemmet för det ska ändå snart delas upp... Inga kläder för jag tänker inte vara ett äckligt fetto längre... Hmm.... Hade fått en kort lista hemifrån, gick efter den i början. Godis stod där?! Okej, nästa 2 kilo godis åkte där ner. Deoderant till exet!!?!?!?!? Whaaat.... Okej, då ska jag alltså handla något som någon annan ska lukta på!?!?!? Men skulle ju köpa deo till mig själv så jag traskade dit och luktade över alla deo för män och valde det som luktade minst gott.... Ja, inte tänker jag bjuda den nya på de godaste dofterna. Hade avböjt att handla mer till honom vid detta laget så jag gick raskt över till barnen. Blev strumpor och kalsonger till sonen, mer är svårt att köpa till honom pga storlek och smak. Dottern fick det som stod på hennes lista...
Jaha, nu då?? Flummade mest runt och var på mötesplatsen lååångt innan vi skulle träffas för en fika. Alltså, det var nog allt snack som gjorde att min väg uppåt saaakta vände neråt. Har aldrig tänkt på det tidigare, antar att jag gjort PRECIS lika dant innan men nu hörde jag det, tror nog jag hörde det hela tiden nu... Alla pratar om sina män/sambosar.... Och är det inte om dem så är det kommande semestrar och andra planer... Ville skrika till dem, PLANERA inte så mkt, man vet aldrig.... Men så negativ kan man ju inte vara. Kvällen blev okej, badtunnan är alltid lika skön... Satt där på slutet med min bästa vän och vi tittade på stjärnorna och diskutera livet... Skönt att slippa höra om deras förbannade män en stund...
Idag blev det bara piss.... Var rent gråtfärdig när övriga åt frukost. De hade beställt frukostpacket och åt det vid parkeringen till GeKås. Eftersom jag inte äter så drack jag kaffet och gick till GeKås innan de andra var färdiga, jag kände att jag inte orkade höra på dem längre... Gick på GeKås i ca 1 timme och klumpen bara växte hela tiden... Skit, vill inte gråta där inne ju... Fick torka bort några tårar som rann över men klarade det hyfsat. Fick beställning av dottern hemmifrån och det skickades från hennes pappas mobil. Skrev svar till honom att jag satt och bölade på GeKås och tackade för det... Omoget jag vet men ville att han skulle veta att alla inte är så jävla lyckliga...
Lämnade stället och satte mig en stund i solen och solade näsan. Skönt. Tittade på folk och satt och fantiserade ihop historier om dem, fick mig själv på andra tankar i alla fall... Kl 11 körde vi från Ullared, med en fullpackad bil och vidare planeringar om alla andras sommarsemestrar och sådant... Suuuuck... Det blev några kämpiga timmar. Som tur var så var de flesta ganska trötta och jag lådsades vara det också för att slippa prata så mkt... När vi nästan var hemma hos mig så frågade min bästa vän om det var skönt att komma hem... Jaha, vad svarar man på det? Hem? Nä, Helvetet snarare... Jajo, jag drog lite på svaret, nää, kan inte säga att jag äntligen ska få gråta utan sa att det skulle bli skönt att komma hem och lägga sig en stund och vila och sådant... Klev av ganska snabbt, tog mina små kassar och väskor och sa ett snabbt hej då... Äntligen... Så klart hade dottern kompisar hemma och hon dök i mina kassar. Nää, håll tillbaka tårarna men de vill ju bara ut... Efter en stund kom exet hem, frågade glatt och jag handlat mkt... Då brast det, nääää sa jag och sa också att allt jag vill är att gråta.... Gick in och låste in mig i sovrummet och storgrät, det var många dagar sedan jag grät så mkt... Grät för alla semesterplaner jag inte kunnat berätta om, allt jag skulle vilja berätta om min sambo när andra berättar om sina... DET är ju så, det livet är slut för mig men det är fan svårt att fatta och acceptera... Grät och grät, nää, jag har inte gråtit klart ännu...
Var ju bjuden på kalas ikväll hos min kära systerson men jag klarade inte av det. Kände bara att nu klarade jag inte av mer skådespeleri, ville bara lägga mig ner och dra ett TJOCKT täcke över huvudet och vakna upp framåt hösten... Så min snälla grannfru tog med mina barn på kalas och nu sitter jag här och låter tårarna rinna precis som de vill... Skönt att slippa hålla tillbaka... Visst går exet runt här men det skiter jag i, han kan gått se att mina tårar rinner, det är inte så jävla roligt att bli bortkastad... Att han valt att nu är mitt jävla liv slut på ett sätt... Jag såg inte denna dal komma, trodde att en tjejhelg skulle göra gott men det gjorde den inte... Den drog upp en hel massa....
Summan är väl att det är ganska ensamt och kallt här nere i dalen... Solen lyser där ute, det är så många som är glada för solen... Jag vet inte, den stör mig nog lite, jag vill också vara lycklig. Det kändes bra, det gick ju upp så fint... Men tjejhelg och kommande bankbesök och bouppdelning gör sitt, jag trillade ner igen. Jag funderar, kommer det att gå snabbare att vända uppåt igen? Hinner jag bromsa vagnen lite snabbare?? Jag hittar inte bromsen just nu men letar så mkt jag kan, tror den finns här någonstans.
Jag ser att våren är här! Gräset växer, det blir grönare. Våra vackra kastanjeträd har knoppats och de börjar spricka... Älskar när de blommar, det är så vackert. Nu kommer den tiden som är så härlig att bo på landet, nu ska jag flytta... Ja, känner mig lite bitter just nu... Skitmögliv.... Lördagskväll idag, sitter här och gråter, behöver nog det... Nästa helg kommer Kristihimmelfärdshelgen, långhelg, vi brukar åka iväg med husvagnen då... Nu är husvagnen tom, den ska säljas... Helgen efter är det pingst, då gifter man sig, min finger är tom, något insvängt där min förlovningsring suttit i 10 år nu.... Jaaa, deppar visst lite men tja, det går väl över antar jag.... Passar på att vältra mig i sorg ikväll, inga barn hemma och det är rätt läge att bara deppa och gråta. Tycker att jag i alla fall väljer en bra kväll.... Fast dottern var inte glad när jag berättade att jag inte följde med ikväll, hon blev så ledsen... Förlåt älskade barn men jag behövde detta ikväll... Jag klarade inte av det... Tror de förstår det och jag litar på att mina nära och kära som är där ikväll kan ta hand om dem väl och göra dem glada... De behöver de, älskade barn... Tänk att ha en sådan gråtmänniska till mamma...
Nää, får väl sluta svamla nu men idag var det riktigt skönt att skriva här... Märker ju att när jag är på väg upp finns inte behovet lika mkt men när det går neråt, då skriver jag och skriver... Skönt att låta fingrarna dansa över tangenterna och låta bokstäverna bilda orden som beskriver hur jag känner.. Sorg och deppighet kommer ut, jag läser orden om och om igen och gråter lite till.... Min goa vän som jag varit med i helgen sa att hon beundrade mig så för hur jag tog mig igenom saker. Hmm... Jag vet inte, jag bara gör det som min kropp säger åt mig, att sörja och göra det intensivt för sen kommer livet igen... Att ta hand om ALLA känslor och låta dem rinna över, om de rinner över så försvinner de snabbare... just nu rinner det över på alla håll och jag låter det rinna... Ja, bara rinn, rinn fortare, det går snabbare då... Smärtan försvinner fortare då.... Märkligt att hon beundrar mig?!? Jag lyssnar ju bara på min kropp och låter den agera.. Det är inte svårare...
Hade en patient sist jag jobbade, patienten hade blivit lämnad av sin äkta hälft och kände nu att den behövde sömnmedicin och något mot depression... Där var det svårt att låta bli att bli privat, ville bara slå armarna om patienten och trösta... Viska att jag också var där nu, att man klarar det bara det får rinna över... Men jag var proffisionel och lyssnade och bokade en läkartid. Dock sa jag att du, det finns någon bättre till dig där ute.... Kunde inte låta bli... Hoppas det går bra för den patienten, att den hittar vägen...
Usch.... Känner mig så jävla ensam och det känns som mitt liv är över.... Ojoj, var fan är bromshelvetet på den här vagnen?? Nä, jag är inte ensam men jag känner man lik förbannad ensam... Han har ju varit med mig i över 24 år, jag vet inte hur man lever utan honom... Ja, idag får det bli så här.... Välkommen tårar och sorg, jag kan ändå inte hindra det...
KRAM
Jaha, nu då?? Flummade mest runt och var på mötesplatsen lååångt innan vi skulle träffas för en fika. Alltså, det var nog allt snack som gjorde att min väg uppåt saaakta vände neråt. Har aldrig tänkt på det tidigare, antar att jag gjort PRECIS lika dant innan men nu hörde jag det, tror nog jag hörde det hela tiden nu... Alla pratar om sina män/sambosar.... Och är det inte om dem så är det kommande semestrar och andra planer... Ville skrika till dem, PLANERA inte så mkt, man vet aldrig.... Men så negativ kan man ju inte vara. Kvällen blev okej, badtunnan är alltid lika skön... Satt där på slutet med min bästa vän och vi tittade på stjärnorna och diskutera livet... Skönt att slippa höra om deras förbannade män en stund...
Idag blev det bara piss.... Var rent gråtfärdig när övriga åt frukost. De hade beställt frukostpacket och åt det vid parkeringen till GeKås. Eftersom jag inte äter så drack jag kaffet och gick till GeKås innan de andra var färdiga, jag kände att jag inte orkade höra på dem längre... Gick på GeKås i ca 1 timme och klumpen bara växte hela tiden... Skit, vill inte gråta där inne ju... Fick torka bort några tårar som rann över men klarade det hyfsat. Fick beställning av dottern hemmifrån och det skickades från hennes pappas mobil. Skrev svar till honom att jag satt och bölade på GeKås och tackade för det... Omoget jag vet men ville att han skulle veta att alla inte är så jävla lyckliga...
Lämnade stället och satte mig en stund i solen och solade näsan. Skönt. Tittade på folk och satt och fantiserade ihop historier om dem, fick mig själv på andra tankar i alla fall... Kl 11 körde vi från Ullared, med en fullpackad bil och vidare planeringar om alla andras sommarsemestrar och sådant... Suuuuck... Det blev några kämpiga timmar. Som tur var så var de flesta ganska trötta och jag lådsades vara det också för att slippa prata så mkt... När vi nästan var hemma hos mig så frågade min bästa vän om det var skönt att komma hem... Jaha, vad svarar man på det? Hem? Nä, Helvetet snarare... Jajo, jag drog lite på svaret, nää, kan inte säga att jag äntligen ska få gråta utan sa att det skulle bli skönt att komma hem och lägga sig en stund och vila och sådant... Klev av ganska snabbt, tog mina små kassar och väskor och sa ett snabbt hej då... Äntligen... Så klart hade dottern kompisar hemma och hon dök i mina kassar. Nää, håll tillbaka tårarna men de vill ju bara ut... Efter en stund kom exet hem, frågade glatt och jag handlat mkt... Då brast det, nääää sa jag och sa också att allt jag vill är att gråta.... Gick in och låste in mig i sovrummet och storgrät, det var många dagar sedan jag grät så mkt... Grät för alla semesterplaner jag inte kunnat berätta om, allt jag skulle vilja berätta om min sambo när andra berättar om sina... DET är ju så, det livet är slut för mig men det är fan svårt att fatta och acceptera... Grät och grät, nää, jag har inte gråtit klart ännu...
Var ju bjuden på kalas ikväll hos min kära systerson men jag klarade inte av det. Kände bara att nu klarade jag inte av mer skådespeleri, ville bara lägga mig ner och dra ett TJOCKT täcke över huvudet och vakna upp framåt hösten... Så min snälla grannfru tog med mina barn på kalas och nu sitter jag här och låter tårarna rinna precis som de vill... Skönt att slippa hålla tillbaka... Visst går exet runt här men det skiter jag i, han kan gått se att mina tårar rinner, det är inte så jävla roligt att bli bortkastad... Att han valt att nu är mitt jävla liv slut på ett sätt... Jag såg inte denna dal komma, trodde att en tjejhelg skulle göra gott men det gjorde den inte... Den drog upp en hel massa....
Summan är väl att det är ganska ensamt och kallt här nere i dalen... Solen lyser där ute, det är så många som är glada för solen... Jag vet inte, den stör mig nog lite, jag vill också vara lycklig. Det kändes bra, det gick ju upp så fint... Men tjejhelg och kommande bankbesök och bouppdelning gör sitt, jag trillade ner igen. Jag funderar, kommer det att gå snabbare att vända uppåt igen? Hinner jag bromsa vagnen lite snabbare?? Jag hittar inte bromsen just nu men letar så mkt jag kan, tror den finns här någonstans.
Jag ser att våren är här! Gräset växer, det blir grönare. Våra vackra kastanjeträd har knoppats och de börjar spricka... Älskar när de blommar, det är så vackert. Nu kommer den tiden som är så härlig att bo på landet, nu ska jag flytta... Ja, känner mig lite bitter just nu... Skitmögliv.... Lördagskväll idag, sitter här och gråter, behöver nog det... Nästa helg kommer Kristihimmelfärdshelgen, långhelg, vi brukar åka iväg med husvagnen då... Nu är husvagnen tom, den ska säljas... Helgen efter är det pingst, då gifter man sig, min finger är tom, något insvängt där min förlovningsring suttit i 10 år nu.... Jaaa, deppar visst lite men tja, det går väl över antar jag.... Passar på att vältra mig i sorg ikväll, inga barn hemma och det är rätt läge att bara deppa och gråta. Tycker att jag i alla fall väljer en bra kväll.... Fast dottern var inte glad när jag berättade att jag inte följde med ikväll, hon blev så ledsen... Förlåt älskade barn men jag behövde detta ikväll... Jag klarade inte av det... Tror de förstår det och jag litar på att mina nära och kära som är där ikväll kan ta hand om dem väl och göra dem glada... De behöver de, älskade barn... Tänk att ha en sådan gråtmänniska till mamma...
Nää, får väl sluta svamla nu men idag var det riktigt skönt att skriva här... Märker ju att när jag är på väg upp finns inte behovet lika mkt men när det går neråt, då skriver jag och skriver... Skönt att låta fingrarna dansa över tangenterna och låta bokstäverna bilda orden som beskriver hur jag känner.. Sorg och deppighet kommer ut, jag läser orden om och om igen och gråter lite till.... Min goa vän som jag varit med i helgen sa att hon beundrade mig så för hur jag tog mig igenom saker. Hmm... Jag vet inte, jag bara gör det som min kropp säger åt mig, att sörja och göra det intensivt för sen kommer livet igen... Att ta hand om ALLA känslor och låta dem rinna över, om de rinner över så försvinner de snabbare... just nu rinner det över på alla håll och jag låter det rinna... Ja, bara rinn, rinn fortare, det går snabbare då... Smärtan försvinner fortare då.... Märkligt att hon beundrar mig?!? Jag lyssnar ju bara på min kropp och låter den agera.. Det är inte svårare...
Hade en patient sist jag jobbade, patienten hade blivit lämnad av sin äkta hälft och kände nu att den behövde sömnmedicin och något mot depression... Där var det svårt att låta bli att bli privat, ville bara slå armarna om patienten och trösta... Viska att jag också var där nu, att man klarar det bara det får rinna över... Men jag var proffisionel och lyssnade och bokade en läkartid. Dock sa jag att du, det finns någon bättre till dig där ute.... Kunde inte låta bli... Hoppas det går bra för den patienten, att den hittar vägen...
Usch.... Känner mig så jävla ensam och det känns som mitt liv är över.... Ojoj, var fan är bromshelvetet på den här vagnen?? Nä, jag är inte ensam men jag känner man lik förbannad ensam... Han har ju varit med mig i över 24 år, jag vet inte hur man lever utan honom... Ja, idag får det bli så här.... Välkommen tårar och sorg, jag kan ändå inte hindra det...
KRAM
tisdag 30 april 2013
Upp upp upp och lite ner.....
Känns som hela livet är knas... Hihi... Har haft några dagar rakt upp nu så klart det skulle komma en liten dipp idag. Har inte gråtit på länge, kunde inte idag heller utan kände mig mest tjurig och lite arg på mig själv för jag missköter mig och min hälsa... Tur jag tagit tag i det ordentligt nu i alla fall, ska minnsan visa alla....
Jag har haft en riktigt härlig helg, första på ett tag! Tog dottern med och stack till Göteborg och tittade på hästhoppning. Såååå skönt att bara sticka härifrån, njöt verkligen av det. Körde upp på lördag förmiddag och det blev lite shopping innan kvällshoppningarna började kl 18. Kvällen avslutades med Grand Prix och en superspännande omhoppning. Tyvärr vann inte Roffe men blev trea på en fin runda i omhoppningen. Vann gjorde en annan superduktig ryttare som heter Ludger Berbaum. Han har varit med i många år och under segerintervjun berättade han att han egentligen inte skulle till Göteborg för han inte kvalat in i världscupen men de ringde honom och frågade några dagar innan. Han funderade i ca 20 min och bestämde sig för att dra till Göteborg. Nu, denna kvällen vann han 200000 kr bara så där... Häftigt...
Vi sov på en B&B mitt i centrala stan. Helt okej, rent och fint och sköna sängar. Fanns toalett och dusch ute i korridoren men det gör ju inte så mkt... Dock var det svårt att sova för det var sååå varmt! En annan är ju van vid kaaaalt sovrum. Upp och hoppade kl 7 och var redo för frukost kl 8. Sen var vi borta på Skandinavium och tittade på första klassen 9.30. Det blev en toppenklass. En tidshoppning där det ääääntligen blev svensk seger, Roffe så klart! Så roligt och jag är glad att min dotter fick uppleva när en svensk vinner i Skandinavium, det är helt klart något visst. Sen är det ju aldrig fel att få höra vår nationalsång heller! ROLIGT!!!
Tyvärr vann ingen svensk den stora klassen, världscupsfinalen! Men den blev väldigt spännande ändå men omhoppning och allt! Vi var 5 trötta tjejer som åkte hemåt efter all hästtittande och shoppande! Dottern somnade innan vi lämnat Göteborg, helt färdig! Men mycket nöjda med helgen i alla fall...
Så nu sitter man här, ännu en afton, minns förra som var påskafton, vilken kaos och så många tårar. Har hämtat mig lite nu... Har känt mig extremt uppåt nu några dagar, dippade lite idag. Men kommer snart hämta upp det igen. Fan, det kommer att bli bra bara jag kommer härifrån!! Hatar det verkligen, vill bara flytta ju.... Det går framåt med boende, rejält framåt just nu! Vi är framme på kontraktskrivande på huset som vi vill ha, syrran och jag. Väntar bara på pengarna för mitt nuvarande hus.... Har skyndat på exet, hoppas han får tummarna loss... Håller verkligen tummarna, huset är jättefint och vi får bra plats alla! Så lite tummhållning för det hade varit toppen!
Jag måste också skryta lite, är superduktig med mitt pulver! Har inte ätit något på 2½ vecka, kan dock erkänna att jag åt lite grillat kött idag men nu mår jag illa av det så det blir inget mer med det. Jag kommer fortsätta köra på med mitt pulver, jag klarade till och med helgen i Göteborg med endast lite ost och skinka på frukosten! Duktiga jag! Så klart kasar mina byxor nu, sååå skönt! Känner mindre smärta i knä och benen är inte så trött som tidigare efter en dag på jobb! Har inte vägt mig på några dagar för magen kändes uppsväld och japp, mkt riktigt, mensen kom i massor idag. Så väntar att väga mig några dagar! Men förra gången jag vägde mig så hade jag gått ner 6½ kg...
Imorgon är det röd dag... Vi har bestämt att vi ska tömma och städa husvagnen... Hurra va roligt not... Fast lika bra att träna inför det är dags med vårat hus. Tänk så glad jag är i vår husvagn och tänk så mkt roligt och mysigt jag upplevt i den... Usch... Vill inte tänka på det ens... Snyyyyft.... Men det är bara början, jag vet ju det.... Ut med livet, kasst på soptippen med det bara... Ska försöka tänka framåt, måste göra det...
Hoppas ni andra haft en bra valborg, min har inte varit så där toppen precis... Kan bara hoppas på en bättre om ett år! ;-)
KRAM
Jag har haft en riktigt härlig helg, första på ett tag! Tog dottern med och stack till Göteborg och tittade på hästhoppning. Såååå skönt att bara sticka härifrån, njöt verkligen av det. Körde upp på lördag förmiddag och det blev lite shopping innan kvällshoppningarna började kl 18. Kvällen avslutades med Grand Prix och en superspännande omhoppning. Tyvärr vann inte Roffe men blev trea på en fin runda i omhoppningen. Vann gjorde en annan superduktig ryttare som heter Ludger Berbaum. Han har varit med i många år och under segerintervjun berättade han att han egentligen inte skulle till Göteborg för han inte kvalat in i världscupen men de ringde honom och frågade några dagar innan. Han funderade i ca 20 min och bestämde sig för att dra till Göteborg. Nu, denna kvällen vann han 200000 kr bara så där... Häftigt...
Vi sov på en B&B mitt i centrala stan. Helt okej, rent och fint och sköna sängar. Fanns toalett och dusch ute i korridoren men det gör ju inte så mkt... Dock var det svårt att sova för det var sååå varmt! En annan är ju van vid kaaaalt sovrum. Upp och hoppade kl 7 och var redo för frukost kl 8. Sen var vi borta på Skandinavium och tittade på första klassen 9.30. Det blev en toppenklass. En tidshoppning där det ääääntligen blev svensk seger, Roffe så klart! Så roligt och jag är glad att min dotter fick uppleva när en svensk vinner i Skandinavium, det är helt klart något visst. Sen är det ju aldrig fel att få höra vår nationalsång heller! ROLIGT!!!
Tyvärr vann ingen svensk den stora klassen, världscupsfinalen! Men den blev väldigt spännande ändå men omhoppning och allt! Vi var 5 trötta tjejer som åkte hemåt efter all hästtittande och shoppande! Dottern somnade innan vi lämnat Göteborg, helt färdig! Men mycket nöjda med helgen i alla fall...
Så nu sitter man här, ännu en afton, minns förra som var påskafton, vilken kaos och så många tårar. Har hämtat mig lite nu... Har känt mig extremt uppåt nu några dagar, dippade lite idag. Men kommer snart hämta upp det igen. Fan, det kommer att bli bra bara jag kommer härifrån!! Hatar det verkligen, vill bara flytta ju.... Det går framåt med boende, rejält framåt just nu! Vi är framme på kontraktskrivande på huset som vi vill ha, syrran och jag. Väntar bara på pengarna för mitt nuvarande hus.... Har skyndat på exet, hoppas han får tummarna loss... Håller verkligen tummarna, huset är jättefint och vi får bra plats alla! Så lite tummhållning för det hade varit toppen!
Jag måste också skryta lite, är superduktig med mitt pulver! Har inte ätit något på 2½ vecka, kan dock erkänna att jag åt lite grillat kött idag men nu mår jag illa av det så det blir inget mer med det. Jag kommer fortsätta köra på med mitt pulver, jag klarade till och med helgen i Göteborg med endast lite ost och skinka på frukosten! Duktiga jag! Så klart kasar mina byxor nu, sååå skönt! Känner mindre smärta i knä och benen är inte så trött som tidigare efter en dag på jobb! Har inte vägt mig på några dagar för magen kändes uppsväld och japp, mkt riktigt, mensen kom i massor idag. Så väntar att väga mig några dagar! Men förra gången jag vägde mig så hade jag gått ner 6½ kg...
Imorgon är det röd dag... Vi har bestämt att vi ska tömma och städa husvagnen... Hurra va roligt not... Fast lika bra att träna inför det är dags med vårat hus. Tänk så glad jag är i vår husvagn och tänk så mkt roligt och mysigt jag upplevt i den... Usch... Vill inte tänka på det ens... Snyyyyft.... Men det är bara början, jag vet ju det.... Ut med livet, kasst på soptippen med det bara... Ska försöka tänka framåt, måste göra det...
Hoppas ni andra haft en bra valborg, min har inte varit så där toppen precis... Kan bara hoppas på en bättre om ett år! ;-)
KRAM
torsdag 25 april 2013
Banken idag...
Det består mkt av jobb just nu känns det som... Jag jobbar och jobbar och där imellan så kör jag då hem till mitt snart fd hem och genomlider några timmar. Dock känns det bättre och bättre, jag bryr mig inte så mkt om honom längre... Blir lite irreterad på honom ibland men annars rullar det på... Jag ser honom men ändå inte.... Har fått honom ur gärnan... Kommer att sakna honom enormt MEN jag vandrar vidare i livet utan honom, det väntar något bättre på mig, det är jag övertygad om! Någon som kommer älska mig och bara mig! Ser jag verkligen framemot!!!!
Idag har jag varit på banken. Jag vet nu var jag står och hur mkt jag får låna! Så nu kan jag lägga bud på något boende om jag vill. Önskar ju bara att komma härifrån så låt det gå undan. Jag vill komma igång med mitt nya liv.... Pratade med en kär doktorskollega idag, hon tyckte att jag var så duktig. Jag log mot henne och skrattade men hon var fullt allvarlig, hon tyckte att jag klarade mig så bra. Herregud, hon skulle sätt mig de första veckorna... Gud va jag sörjde... Men jag är ju ganska intensiv så det vara nog bra att jag gjorde det ordentligt för nu kan jag se framåt. Har en del hemskheter kvar, ska på banken med exet också, DET ser jag verkligen inte framemot... Får man gråta på banken? Tur jag byter bank sen för de lär väl aldrig glömma den gråtande kvinnan... Sen kommer man till att dela upp vårt hem... Sen ska jag packa ihop mitt liv och lämna mitt kära hem... Kommer att bli tufft men jag fixar det också!! Ska snart hämta lite flyttlådor och sen är verkligheten här.... Har en del lådor i källaren som är fyllda med mina gamla minnen, får väl gå igenom dem och se om det finns något jag kan slänga. Gamla kärleksbrev, borde egentligen visa han som skrev dem breven... Hihi, vet inte om han kan läsa stilen för han skrev inte vackert direkt! Men ack vad jag håller de breven kärt... Ska spara dem!! ;-)
Böcker, frågan är ju om jag får plats med dem... Får väl se först var jag ska bo, blir det gruppboende så tänkte jag ha 2 bokhyller på "mitt" rum för lite allt möjligt. Men en hel del lär åka på tippen....
Ja, nu rullar livet på igen... Hoppas jag får ett boende snart... Jag vill jag vill , jag viiiiill.... Håller alla tummar för gruppboende i vårt drömhus. Fin trädgård, inte hus precis överallt runt huset och träd runt tomten... Perfa...
Nä, nu måste jag surfa runt och kolla säng, det måste jag i alla fall ha en ny, OM det inte blir en bostadsrätt m 4 rum.... Blir det gruppboende så ska jag ha en mindre säng, 120 cm bred. Blir det en trea får det bli en skåpsäng... Hihi.... Planera och tänka...
KRAM
Idag har jag varit på banken. Jag vet nu var jag står och hur mkt jag får låna! Så nu kan jag lägga bud på något boende om jag vill. Önskar ju bara att komma härifrån så låt det gå undan. Jag vill komma igång med mitt nya liv.... Pratade med en kär doktorskollega idag, hon tyckte att jag var så duktig. Jag log mot henne och skrattade men hon var fullt allvarlig, hon tyckte att jag klarade mig så bra. Herregud, hon skulle sätt mig de första veckorna... Gud va jag sörjde... Men jag är ju ganska intensiv så det vara nog bra att jag gjorde det ordentligt för nu kan jag se framåt. Har en del hemskheter kvar, ska på banken med exet också, DET ser jag verkligen inte framemot... Får man gråta på banken? Tur jag byter bank sen för de lär väl aldrig glömma den gråtande kvinnan... Sen kommer man till att dela upp vårt hem... Sen ska jag packa ihop mitt liv och lämna mitt kära hem... Kommer att bli tufft men jag fixar det också!! Ska snart hämta lite flyttlådor och sen är verkligheten här.... Har en del lådor i källaren som är fyllda med mina gamla minnen, får väl gå igenom dem och se om det finns något jag kan slänga. Gamla kärleksbrev, borde egentligen visa han som skrev dem breven... Hihi, vet inte om han kan läsa stilen för han skrev inte vackert direkt! Men ack vad jag håller de breven kärt... Ska spara dem!! ;-)
Böcker, frågan är ju om jag får plats med dem... Får väl se först var jag ska bo, blir det gruppboende så tänkte jag ha 2 bokhyller på "mitt" rum för lite allt möjligt. Men en hel del lär åka på tippen....
Ja, nu rullar livet på igen... Hoppas jag får ett boende snart... Jag vill jag vill , jag viiiiill.... Håller alla tummar för gruppboende i vårt drömhus. Fin trädgård, inte hus precis överallt runt huset och träd runt tomten... Perfa...
Nä, nu måste jag surfa runt och kolla säng, det måste jag i alla fall ha en ny, OM det inte blir en bostadsrätt m 4 rum.... Blir det gruppboende så ska jag ha en mindre säng, 120 cm bred. Blir det en trea får det bli en skåpsäng... Hihi.... Planera och tänka...
KRAM
tisdag 23 april 2013
Det vänder nu....
Jag är övertygad över att jag dippar igen men just nu känns det som om det vänder nu. Den värsta sorgen har lagt sig och jag börjar se möjligheterna istället. Jag börjar känna igen mig igen, mitt glada och positiva jag. Men som sagt, jag är säker på att det kommer några dippar till men just nu ska jag bara njuta av att det känns bättre igen...
Möjligheterna kommer här:
Boende:
Jag kommer att flytta in i byn och det innebär en hel del. Jag kommer att kunna åka mer tåg vilket kan göra att jag sparar in på bensinpengar. Jag kommer att kunna ha mornar och kvällar utan att ens behöva tänka på ordet HÄST! Jag kommer att få BESTÄMMA själv, dock inte i de allmäna utrymmena om det nu blir gruppboende. Jag tror jag ska ha världens största tvätthög på golvet bredvid sängen, 5 kaffekoppar stående bredvid datorn och jag ska dricka ur mjölkkartonen när jag vill... Det ska finnas plastblommer i mitt fönster på mitt rum och fula gardiner, INTE panellängder. Jag släcker lampan precis när jag vill och jag kan ligga i sängen och titta på datorn MED ljud hela natten om jag vill...
Hästen:
Har haft hästarna hemma i 16 år och så klart har exet hjälpt mig med mycket men guuuud va skönt det ska bli att inte känna sig så bunden längre. Har jag en dålig dag eller är sjuk eller insnöad så behöver jag inte köra till stallet. JAg behöver inte oroa mig för höet, jag behöver inte fjäska för att någon ska hjälpa mig med staket. Jag behöver inte fjäska så fort något går sönder för att få hjälp, jag behöver bara precis köra dit och göra det roliga. Jag kommer att få nya trevliga ridvänner, vuxna som jag kan prata och dela livet med under uteritterna. Jag kan rida på en fin ridbana och träna den där tölten, kanske den sitter en vacker dag. MEN orkar jag inte en dag så kan jag bara skita i att köra dit och stanna hemma med en god bok!!
Barnen:
Svårt att hitta möjligheter med att bara ha dem halva tiden men tja, får ju försöka. Kan kanske vara skönt att ha mkt egentid, tid då jag BARA behöver tänka på mig själv? Då kommer den där mjölkkartongen fram, att kunna göra sådant utan att de lära sig fel... Äta chips i sängen och dricka läsk en vardagskväll om jag vill... Friheten att göra vad som faller mig in på kvällarna, träna, rida, gå på bio eller ut och svira. MEN allt detta är jag inte riktigt säker på att jag gillar, dessa möjligheter hade jag nog väldigt gärna bytat bort.... :-(
Män:
Herregud, när var jag ute och raggade sist? Haha, när jag var tonåring. Detta känns som ett spännande kapitel, tänk, jag ska kunna ut och ragga utan att det gör något. Flirta lite, nätdejta och chatta med vem jag vill. Tänk, ska kanske prova att ha sex med någon annan? Känna av lite romantik? Att uppleva den där pirrande känslan av nyförälskelse, tänk vilken möjlighet att få uppleva det igen... Visst låter det spännande? Vara kräsen och välja lite, förhoppningsvis hitta någon att roa sig med, att uppleva med, att förälska sig i och kanske en vacker dag älska....
Resor:
Möjligheten att välja var mina resor ska gå, möjlighet att prioritera att pengarna ska gå till resor istället för annat. Dock minskar möjligheten att kunna resa pga pengar men nu har jag ju valt att prioritera hästen så då får det vara så... Men kan ju spara lite i taget så kanske jag kan ut och fara så småningom.....
Ja, det är lite möjligheter jag tänker på. Två stenar har fallit idag, fått beviljat att gå upp till 100% på jobb vilket känns riktigt bra. Ökar ju på lönen lite också! Kaaanske jag slipper jobba extra på helgerna, vi får se när jag landat. Min halta häst har fått plats som sällskapshäst hos en gammal kär vän, hon behåller henne ett rejält tag och lovat att säga till i väldigt god tid om hon inte kan behålla henne så jag kan fixa det... Visst skjuter jag fram problemet men har nog inget val just nu... Hon blir kanske också frisk i sitt ben, vem vet?? Så, två bekymmer mindre... Bankmöte är inbokat på torsdag, då avgörs om vi kan lägga bud på huset vi vill ha som gruppboende. Håller tummarna för det eftersom vi alla 7 redan har flyttat in i det huset och börjat möblera våra rum. ;-)
Så lite händer det men framför allt är jag liiite gladare igen. Men erkänner att det fortfarande är grymt jobbigt att bo här, snart mitt fd hem och med min fd..... Hoppas jag kan flytta SNART!!!!!!!!
Vi får se, i nästan inlägg blir det kanske mer sorg igen, man vet aldrig i denna berg och dalbana.... Men just nu njuter jag av mig själv, den starka kvinna som ser möjligheterna!!!!
KRAM
Möjligheterna kommer här:
Boende:
Jag kommer att flytta in i byn och det innebär en hel del. Jag kommer att kunna åka mer tåg vilket kan göra att jag sparar in på bensinpengar. Jag kommer att kunna ha mornar och kvällar utan att ens behöva tänka på ordet HÄST! Jag kommer att få BESTÄMMA själv, dock inte i de allmäna utrymmena om det nu blir gruppboende. Jag tror jag ska ha världens största tvätthög på golvet bredvid sängen, 5 kaffekoppar stående bredvid datorn och jag ska dricka ur mjölkkartonen när jag vill... Det ska finnas plastblommer i mitt fönster på mitt rum och fula gardiner, INTE panellängder. Jag släcker lampan precis när jag vill och jag kan ligga i sängen och titta på datorn MED ljud hela natten om jag vill...
Hästen:
Har haft hästarna hemma i 16 år och så klart har exet hjälpt mig med mycket men guuuud va skönt det ska bli att inte känna sig så bunden längre. Har jag en dålig dag eller är sjuk eller insnöad så behöver jag inte köra till stallet. JAg behöver inte oroa mig för höet, jag behöver inte fjäska för att någon ska hjälpa mig med staket. Jag behöver inte fjäska så fort något går sönder för att få hjälp, jag behöver bara precis köra dit och göra det roliga. Jag kommer att få nya trevliga ridvänner, vuxna som jag kan prata och dela livet med under uteritterna. Jag kan rida på en fin ridbana och träna den där tölten, kanske den sitter en vacker dag. MEN orkar jag inte en dag så kan jag bara skita i att köra dit och stanna hemma med en god bok!!
Barnen:
Svårt att hitta möjligheter med att bara ha dem halva tiden men tja, får ju försöka. Kan kanske vara skönt att ha mkt egentid, tid då jag BARA behöver tänka på mig själv? Då kommer den där mjölkkartongen fram, att kunna göra sådant utan att de lära sig fel... Äta chips i sängen och dricka läsk en vardagskväll om jag vill... Friheten att göra vad som faller mig in på kvällarna, träna, rida, gå på bio eller ut och svira. MEN allt detta är jag inte riktigt säker på att jag gillar, dessa möjligheter hade jag nog väldigt gärna bytat bort.... :-(
Män:
Herregud, när var jag ute och raggade sist? Haha, när jag var tonåring. Detta känns som ett spännande kapitel, tänk, jag ska kunna ut och ragga utan att det gör något. Flirta lite, nätdejta och chatta med vem jag vill. Tänk, ska kanske prova att ha sex med någon annan? Känna av lite romantik? Att uppleva den där pirrande känslan av nyförälskelse, tänk vilken möjlighet att få uppleva det igen... Visst låter det spännande? Vara kräsen och välja lite, förhoppningsvis hitta någon att roa sig med, att uppleva med, att förälska sig i och kanske en vacker dag älska....
Resor:
Möjligheten att välja var mina resor ska gå, möjlighet att prioritera att pengarna ska gå till resor istället för annat. Dock minskar möjligheten att kunna resa pga pengar men nu har jag ju valt att prioritera hästen så då får det vara så... Men kan ju spara lite i taget så kanske jag kan ut och fara så småningom.....
Ja, det är lite möjligheter jag tänker på. Två stenar har fallit idag, fått beviljat att gå upp till 100% på jobb vilket känns riktigt bra. Ökar ju på lönen lite också! Kaaanske jag slipper jobba extra på helgerna, vi får se när jag landat. Min halta häst har fått plats som sällskapshäst hos en gammal kär vän, hon behåller henne ett rejält tag och lovat att säga till i väldigt god tid om hon inte kan behålla henne så jag kan fixa det... Visst skjuter jag fram problemet men har nog inget val just nu... Hon blir kanske också frisk i sitt ben, vem vet?? Så, två bekymmer mindre... Bankmöte är inbokat på torsdag, då avgörs om vi kan lägga bud på huset vi vill ha som gruppboende. Håller tummarna för det eftersom vi alla 7 redan har flyttat in i det huset och börjat möblera våra rum. ;-)
Så lite händer det men framför allt är jag liiite gladare igen. Men erkänner att det fortfarande är grymt jobbigt att bo här, snart mitt fd hem och med min fd..... Hoppas jag kan flytta SNART!!!!!!!!
Vi får se, i nästan inlägg blir det kanske mer sorg igen, man vet aldrig i denna berg och dalbana.... Men just nu njuter jag av mig själv, den starka kvinna som ser möjligheterna!!!!
KRAM
lördag 20 april 2013
Det blev en tös!!
Ska faktiskt börja detta inlägg med en riktigt rolig sak, min kära kollega fick en liten bebisflicka inatt, kom 00.04. Allt hade gått bra och hon var så klart underbar! Mer får jag väl höra sen... Men vad jag blev glad! En skön känsla!!!
Igår fredag var jag ju ledig. Dock steg jag upp med dottern och släppte ut hästarna när hon gick till bussen. Var i Skurup kl 10 och provade ut nya glasögon. Min syn hade inte alls förändrats på de två åren som gått sedan jag kollade synen sist. Bra. Behöver inte heller sådana där dyrare som man ibland måste ha i viss ålder ni vet.. Så gammal är jag tydligen inte ännu, skönt det! Så det blev ett par vanliga brillor, rödbruna i färgen och ett par svarta solbrillor.
Vetrinären skulle komma mellan kl 11-12 och även min fd pluggvän skulle komma för fika. Hade dock förvarnat henne om vetrinärbesöket. Så gott att se pluggvännen! Som vanligt har vi mkt att prata om när vi träffas... Man jobbar ju i samma branch och så ju. Mitt i allt så kom vetrinären. Min gulliga vetrinär... MEN... Med mitt nuvarande flyt i livet så gick så klart inte hästen igenom besiktigningen. HALT!!!! Alltså, jag höll på att bryta ihop... VA FAN???? Kan inte bara något gå som jag önskar? Så nu står jag här med en halt häst som inte går att sälja... Jag orkar inte... Fick gråta en skvätt när vetrinären kört, min pluggvän fick liksom stå ut med det. Så jävla hopplöst alltså.....
När pluggvännen kört så körde jag och hämtade sonen vid hans skola och sen handlade vi lite mat. Hem om och vilade lite... Det hände inte mkt på kvällen. JAg tog mig igenom ännu en "familjekväll", det kändes lite okej mitt i allt elände....
Idag så vaknade jag ju då av den trevliga nyheten att det blivit bebis. Sen frukost och därefter red dottern. Det gick jättebra! Vi fick till en liten bana på tre hinder och det var mkt lärorikt för henne. Så vi övar vidare på det.... Körde sedan till min kära syster och satte fart på henne och hennes barn så det blev lite städat. Vi tog även en promenad i skogen med picknick. Mkt trevligt var det. Jag gick faktiskt 2.5 km! Ja, det är inte så långt men för mig är det en bit faktiskt. Har inte gått så långt på säkert 7-8 månader! Visst hade vi en pause och vi gick inte så fort men jag blev varm så jag räknar det som motion! Duktiga jag! Passar på att berätta att första veckan med pulver gjorde att jag blev av med 5 kg! Nu är det "bara" 5 kilo till innan jag kan rida! Någon vecka till så....
Kom hem vid 18-tiden och vad möts man av? Joo då, någon kör på ridbanan och fixar det sista... Alltså, jaaa, jag blir så jäääävla bitter... Har önskat mig belysning på ridbanan i evigheter och NU, när jag ska flytta, då kommer det lysa 4 jävla lampor där! Får man inte bli liiiiiiite bitter????? Suuuck... Jag blir lite snurrig på mig själv, jag ska inte bo här längre men jag blir så jäääävla avis på de som ska bo kvar här! Usch, det är en jobbig känsla, att bli avis på sina egna barn... Han sa även att han ev. skulle behålla inackorderingarna, meeen... Det är ju mina... Mitt stall... SNYYYYYYFT........... Fyy va jag känner mig bortkastad, en rest, något som ingen vill ha.... Bläääää......
Nu ska vi i alla fall ha lördagskväll med tacos, gissa om jag inte så gärna vill det men så klart gör jag det för barnens skull... Så nu ska jag sitta här och vara duktig, samla ihop mig... Allt jag vill nu är att dra härifrån... Skita i det och helst aldrig mer se honom. MEN det går ju inte... Nää, snart ska sitta på banken med honom och dela upp vår ekonomi. Sen ska vi dela upp vårt hem och vara barn... Jag vill inte.... Jag viiiiiill inte.... Skitrövliv!!!!!!!!!
KRAM
Igår fredag var jag ju ledig. Dock steg jag upp med dottern och släppte ut hästarna när hon gick till bussen. Var i Skurup kl 10 och provade ut nya glasögon. Min syn hade inte alls förändrats på de två åren som gått sedan jag kollade synen sist. Bra. Behöver inte heller sådana där dyrare som man ibland måste ha i viss ålder ni vet.. Så gammal är jag tydligen inte ännu, skönt det! Så det blev ett par vanliga brillor, rödbruna i färgen och ett par svarta solbrillor.
Vetrinären skulle komma mellan kl 11-12 och även min fd pluggvän skulle komma för fika. Hade dock förvarnat henne om vetrinärbesöket. Så gott att se pluggvännen! Som vanligt har vi mkt att prata om när vi träffas... Man jobbar ju i samma branch och så ju. Mitt i allt så kom vetrinären. Min gulliga vetrinär... MEN... Med mitt nuvarande flyt i livet så gick så klart inte hästen igenom besiktigningen. HALT!!!! Alltså, jag höll på att bryta ihop... VA FAN???? Kan inte bara något gå som jag önskar? Så nu står jag här med en halt häst som inte går att sälja... Jag orkar inte... Fick gråta en skvätt när vetrinären kört, min pluggvän fick liksom stå ut med det. Så jävla hopplöst alltså.....
När pluggvännen kört så körde jag och hämtade sonen vid hans skola och sen handlade vi lite mat. Hem om och vilade lite... Det hände inte mkt på kvällen. JAg tog mig igenom ännu en "familjekväll", det kändes lite okej mitt i allt elände....
Idag så vaknade jag ju då av den trevliga nyheten att det blivit bebis. Sen frukost och därefter red dottern. Det gick jättebra! Vi fick till en liten bana på tre hinder och det var mkt lärorikt för henne. Så vi övar vidare på det.... Körde sedan till min kära syster och satte fart på henne och hennes barn så det blev lite städat. Vi tog även en promenad i skogen med picknick. Mkt trevligt var det. Jag gick faktiskt 2.5 km! Ja, det är inte så långt men för mig är det en bit faktiskt. Har inte gått så långt på säkert 7-8 månader! Visst hade vi en pause och vi gick inte så fort men jag blev varm så jag räknar det som motion! Duktiga jag! Passar på att berätta att första veckan med pulver gjorde att jag blev av med 5 kg! Nu är det "bara" 5 kilo till innan jag kan rida! Någon vecka till så....
Kom hem vid 18-tiden och vad möts man av? Joo då, någon kör på ridbanan och fixar det sista... Alltså, jaaa, jag blir så jäääävla bitter... Har önskat mig belysning på ridbanan i evigheter och NU, när jag ska flytta, då kommer det lysa 4 jävla lampor där! Får man inte bli liiiiiiite bitter????? Suuuck... Jag blir lite snurrig på mig själv, jag ska inte bo här längre men jag blir så jäääävla avis på de som ska bo kvar här! Usch, det är en jobbig känsla, att bli avis på sina egna barn... Han sa även att han ev. skulle behålla inackorderingarna, meeen... Det är ju mina... Mitt stall... SNYYYYYYFT........... Fyy va jag känner mig bortkastad, en rest, något som ingen vill ha.... Bläääää......
Nu ska vi i alla fall ha lördagskväll med tacos, gissa om jag inte så gärna vill det men så klart gör jag det för barnens skull... Så nu ska jag sitta här och vara duktig, samla ihop mig... Allt jag vill nu är att dra härifrån... Skita i det och helst aldrig mer se honom. MEN det går ju inte... Nää, snart ska sitta på banken med honom och dela upp vår ekonomi. Sen ska vi dela upp vårt hem och vara barn... Jag vill inte.... Jag viiiiiill inte.... Skitrövliv!!!!!!!!!
KRAM
torsdag 18 april 2013
Inget inlägg igår...
Dagen igår gick mest neråt på den där berg och dalbanan. Det började med att han skickade sms om värderingen, den blev väl såå där... Men han skrev att han ville köpa ut mig och det gjorde mig så ledsen... Så jag tänkte mkt på det under dagen på jobb och den där klumpen växte mkt under bilfärden hem. När jag kom hem så var bonussystern där och skulle rida, bara till att skärpa mig. MEN det rasade nästan direkt för hon frågade hur det var med mig... In och gråta en stund... Gråtnisse är jag.. Men lyckades till slut samla mig och gå ut och titta när de red...
Visste ju vad som var väntat senare på kvällen, nu skulle huset diskuteras... Jag hade ooont i magen och kände hur nerverna hoppade runt som tusan... Mkt riktigt, han tog upp det och vi försökte prata men jag bara grät, suck... Men förklarade i alla fall att det inte var så himla lätt att bli totalt utesluten... När de satt och pratade om saker och jag satt bredvid och visste att jag inte kunde vara med för jag räknas inte längre... Tror han förstod bra! Han såg ganska ledsen ut när jag grät så mkt... Jaja... Sen gick han upp och då kom stora gråten till mig, ni vet den där som krampar magen och skakar hela kroppen, ojoj det blev många liter tårar den kvällen. Satt där och hulkade några timmar... Sen trillade jag ihop i sängen och somnade direkt.
Idag har det varit bättre. Tror jag behövde gråta ordentligt. Dagen var bra på jobb och jag kände mig ganska stark när jag körde hem. Det har hållt i sig hela kvällen. Jag pratade ordentligt med honom, skönt at klara det med bara liiite snörvel. Men jag höll mig otroligt lugn och vi fick bestämt en hel del... Så jag hoppas denna uppförsbacke på berg och dalbanan håller i sig lite nu, vardagen blir ju lite lättare ju... Men antar att det kommer flera dippar, tänk bara när jag ska flytta ut på riktigt? Då är det ju slut på riktigt ju... Usch.. Sen kan jag tänka mig att hjärtat krampar varje gång man ska prata med honom i telefonen.. Det är ju något jag måste pga barnen. Men ska inte tänka på det nu... Just nu ska jag bara njuta av den där lilla backen uppför. Jag vet att det snart vänder igen.
Men vet ni, det är bebis på gång!!!!! Min kära kollega ska sättas igång just nu, i skrivandes stund!! Tänker på henne mkt, vill så gärna att allt ska gå bra! Lilla bebisen.... Kom nu ut med dig och var frisk och fin... Längtar tills jag hör ifrån dem igen... Roligt mitt i eländet, skynda dig bebis!!!
KRAM
Visste ju vad som var väntat senare på kvällen, nu skulle huset diskuteras... Jag hade ooont i magen och kände hur nerverna hoppade runt som tusan... Mkt riktigt, han tog upp det och vi försökte prata men jag bara grät, suck... Men förklarade i alla fall att det inte var så himla lätt att bli totalt utesluten... När de satt och pratade om saker och jag satt bredvid och visste att jag inte kunde vara med för jag räknas inte längre... Tror han förstod bra! Han såg ganska ledsen ut när jag grät så mkt... Jaja... Sen gick han upp och då kom stora gråten till mig, ni vet den där som krampar magen och skakar hela kroppen, ojoj det blev många liter tårar den kvällen. Satt där och hulkade några timmar... Sen trillade jag ihop i sängen och somnade direkt.
Idag har det varit bättre. Tror jag behövde gråta ordentligt. Dagen var bra på jobb och jag kände mig ganska stark när jag körde hem. Det har hållt i sig hela kvällen. Jag pratade ordentligt med honom, skönt at klara det med bara liiite snörvel. Men jag höll mig otroligt lugn och vi fick bestämt en hel del... Så jag hoppas denna uppförsbacke på berg och dalbanan håller i sig lite nu, vardagen blir ju lite lättare ju... Men antar att det kommer flera dippar, tänk bara när jag ska flytta ut på riktigt? Då är det ju slut på riktigt ju... Usch.. Sen kan jag tänka mig att hjärtat krampar varje gång man ska prata med honom i telefonen.. Det är ju något jag måste pga barnen. Men ska inte tänka på det nu... Just nu ska jag bara njuta av den där lilla backen uppför. Jag vet att det snart vänder igen.
Men vet ni, det är bebis på gång!!!!! Min kära kollega ska sättas igång just nu, i skrivandes stund!! Tänker på henne mkt, vill så gärna att allt ska gå bra! Lilla bebisen.... Kom nu ut med dig och var frisk och fin... Längtar tills jag hör ifrån dem igen... Roligt mitt i eländet, skynda dig bebis!!!
KRAM
tisdag 16 april 2013
Upp och sen krasch ner igen...
Tycker att dagen på jobb idag har gått bra. Fick till ett samtal med vetrinären och om han inte får något akut så kommer han på fredag. 1500 kr kostar det kalaset... Suck... Men jag har kännt mig ganska glad i dag på jobb. Har varit en hel del att göra och det är skönt. Visst blev jag lite trött på slutet men patienterna slutade inte att komma för det, bara till att jobba på! Kändes även ok att köra hem...
Dock vände det ganska fort när jag kom hem, mötte ett välstädat kök, okej tänkte jag... Dottern kom glatt in och sa att hon skulle rida barbacka på kompisens häst idag, det var okej för hennes pappa. Hmm, det tyckte verkligen inte jag, en unghäst som dessutom inte blivit riden på länge, det är inte lämpligt! Men ville inte säga emot hennes pappa men sa till honom att han får i så fall vara med och hålla hästen i alla fall. Men han blev lite sur och förklarade för dottern att hon inte fick. Sen, när jag funderat vidare om kvällsmaten och kom fram till att vi hade mkt rester. Informerade honom att det fick bli rester idag och då var han så gullig att berätta att de redan ätit. Okej... Bortplockad redan där... Vilken tur att jag inte börjat laga mat ju..
Jag hjälpte dottern lite i stallet och sen gick jag in igen en sväng. Märkte att han var på gång iväg och var spänd på om han skulle berätta var han skulle. Jo, så väluppfostrad var han, han informerade mig. Mitt hjärta gick in i kramp... Kände mig så ofattbart ensam och bortvald. Han skulle ju till vår kära crossvänfamilj och jag var inte välkommen att följa med.... Usch... Klumpen i halsen kom tillbaka, jag önskar så att det inte är så här... Vi brukar ju köra dit tillsammans, jag fick inte följa med, jag är bortvald... Det smärtar så oänligt, guuud, det är verligen grymt att behöva bo här tillsammans... Hur mkt klarar mitt hjärta, det är ju bara grus nu ju, ska det bli damm också av det... Satans helvetes jävla skiiiiiiit..... Våra vänner, vår gemenskap, poooooff---> borta.... Usch, tårarna rinner nu, de första idag... De har hämtat sin valp, jag har verkligen sett framemot att se den... Men han vill inte ha mig med längre, jag är ingenting... Jag är bortvald.... Snyyyyyft...
Sitter här i min ensamhet, tittar på Biggest Loser och skriver och gråter en skvätt. Jag vill dra något gammalt över mig, fetto, äckliga jag.... Bortvald.... Kan man bara skita i det nu? Sticka bort från allt, bara lämna?? Nää, det kan man ju inte... Man är ju en vuxen, ansvarsfull människa... Men guuuud va jag bara vill dra bort från allt... Skita i detta jävla livet... Skitmögliv....
Kram
Dock vände det ganska fort när jag kom hem, mötte ett välstädat kök, okej tänkte jag... Dottern kom glatt in och sa att hon skulle rida barbacka på kompisens häst idag, det var okej för hennes pappa. Hmm, det tyckte verkligen inte jag, en unghäst som dessutom inte blivit riden på länge, det är inte lämpligt! Men ville inte säga emot hennes pappa men sa till honom att han får i så fall vara med och hålla hästen i alla fall. Men han blev lite sur och förklarade för dottern att hon inte fick. Sen, när jag funderat vidare om kvällsmaten och kom fram till att vi hade mkt rester. Informerade honom att det fick bli rester idag och då var han så gullig att berätta att de redan ätit. Okej... Bortplockad redan där... Vilken tur att jag inte börjat laga mat ju..
Jag hjälpte dottern lite i stallet och sen gick jag in igen en sväng. Märkte att han var på gång iväg och var spänd på om han skulle berätta var han skulle. Jo, så väluppfostrad var han, han informerade mig. Mitt hjärta gick in i kramp... Kände mig så ofattbart ensam och bortvald. Han skulle ju till vår kära crossvänfamilj och jag var inte välkommen att följa med.... Usch... Klumpen i halsen kom tillbaka, jag önskar så att det inte är så här... Vi brukar ju köra dit tillsammans, jag fick inte följa med, jag är bortvald... Det smärtar så oänligt, guuud, det är verligen grymt att behöva bo här tillsammans... Hur mkt klarar mitt hjärta, det är ju bara grus nu ju, ska det bli damm också av det... Satans helvetes jävla skiiiiiiit..... Våra vänner, vår gemenskap, poooooff---> borta.... Usch, tårarna rinner nu, de första idag... De har hämtat sin valp, jag har verkligen sett framemot att se den... Men han vill inte ha mig med längre, jag är ingenting... Jag är bortvald.... Snyyyyyft...
Sitter här i min ensamhet, tittar på Biggest Loser och skriver och gråter en skvätt. Jag vill dra något gammalt över mig, fetto, äckliga jag.... Bortvald.... Kan man bara skita i det nu? Sticka bort från allt, bara lämna?? Nää, det kan man ju inte... Man är ju en vuxen, ansvarsfull människa... Men guuuud va jag bara vill dra bort från allt... Skita i detta jävla livet... Skitmögliv....
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)