KÄRLEK!!!!

Nu har vi varit hemma i 6 dagar, Skrutt och jag. Han har hunnit bli 9 dagar gammal och än så länge är han en mönsterbebis! Jag VET att det kan ändras när som helst men just nu är han ett mönsterbarn! Han äter som han ska, amningen fungerar jättebra, inget klydd, han suger gärna och ofta. Bara lite såriga bröstvårtor som gör oooont, dock är vänster klart bättre, så jag hoppas även höger blir bra snart! Smörjer och smörjer!
Han sover ganska mkt och kan även ha långa stunder vaken och vara tyst. Han skriker inte mkt och sover hela nätterna förutom ätpause. Ja, just nu är han perfekt!

Jag själv har hämtat mig bra, inte ont i underlivet, fogarna är klart bättre och bäckenet börjat stabilisera sig igen. Blöder inte mkt heller vilket är skönt. Ryggen bättre och jag njuter av rörligheten. Dock är ju kondisen usel och det ska fixas till så småningom. Det är bara brösten som stör lite nu. Såren på bröstvårterna och storleken på brösten. Hihihi..helt galet men känslan på tredje dagen är: VEM har hängt två bowlingklot i bhn över natten??? De är så stora och tunga... Det går väl ann när man har bh på sig men när jag duschar, det känns som de liksom inte hör till mig, hör till kroppen utan något som hängts på mig. Helt galet. Som tur är så vet man ju att det blir bättre snart! Haha, dessa tuder/båps!

Kärlek ja... Tänk, jag kan sitta här i det oändliga och bara titta på lilla Skrutt. Han är så fin, så vacker. Helt perfekt om ni frågar mig! Tänk, han skulle inte finnas här, hur kunde det bli så att denna fina bebis landade i min famn ändå? Visst är det skumt, är det ödet eller vad? Var det förutbestämt? Ja, det får man ju aldrig svar på men jaaa...jag blir lycklig bara jag ser honom och vill aldrig släppa honom. Varit ifrån honom två gånger, i 30 minuter. Båda gångerna affären, båda gångerna i mkt trygga händer hos sin moster men vad hjälper det? Jag skyyyndar mig så mkt, det är ju jag som inte kan vara utan honom ju... Älskade unge, du och jag mot världen... Det är inte så längre, jag vet att det är många som tycker mkt om honom men från början var det bara du och jag. Din envisa mamma som tvingade sig själv att lyssna på bara sig själv och ingen annan. Tänk om jag fortsatt mesa med andra...då hade denna skatt inte funnits. Jag tackar stjärnorna att jag började lyssna på mig själv, shit vilket rätt beslut jag tog.... Älskade unge...nu är du här, detta ska vi klara av!

Bild tagen av Mia Fridh.

Jag har och kommer att få försaka många saker för min lilla Skrutts skull. Specielt detta första år då pengar kommer vara en stor bristvara. Men då får man titta in i hans ögon, se hur han fäster blicken och lyssnar på mig och då kommer allt kännas så lätt igen. Jag ska klara det, måste vara snål, måste prioritera mina barn.... Såå, ursäkta om jag kommer i tråkiga kläder, kanske i urtvättade kläder. Ingen frisyr och inga nya roliga skor. Jag måste lägga mina pengar på mina barn, mina stora barn ska helst inte lida att jag inte har så mkt pengar. Kommer inte kunna göra massa roliga saker, inte gå ut och äta eller köpa hem köpmat. Så måste det bli detta året....

Jaa...tänker på nätdejting, jag skulle ju bara ha lite kul, dejta lite, prova mina vingar och så blev det så här! Heeelt galet ju... Betydde åsknedslaget detta på första dejten? Vem ville säga mig något då? Ja, det är lätt att bli lite djup och fundera på det på olika sätt. Stackars den där Pappsen...skulle ju också bara prova på nätdejting ju...vips så sitter han med på en förlossning och ser sin son titta ut. Ja, två liv som förändrades pga lite test på en dejtingsida, lite kul bara för att.... Hihi, var det bestämt så från början? Ja, inte vet jag men undra kan man väl??

KRAM

BB-tiden eller...

Neotiden som det blev utan att jag ens fattade det riktigt. Vi blev inlagda på Neo, meeen, det är ju en liten hörna på vanliga bb så jag förstod inte ens det från början. Men efter hans lite tuffa start med andningen så ville de ha ett extra litet öga på honom. Fick bo ensam i ett två-mansrum vilket var skönt. Första dagen så sällskapade Pappsen oss fram till 10-tiden sen körde han hemåt, fick lite info av hans stora son sen att han trillat ihop i sängen och sovit...hihihi...sliten man! Skrutt och jag hade det bra, han blev kollad en gång i timmen först och en barnläkare lyssnade på honom efter lunch. Då var han fortfarande snabbandad men annars ok. Skrutt sov mycket och därimellan fick han suga lite på mig samt lite extra tillägg i kopp. De glesade ut kontrollerna till var tredje timme och då även tillägget. Vid varje kontroll så räknade de andningsfrekvens under 1 minut samt saturation, puls och temp. Under hela tiden så var alla kontroller bra förutom andningsfrekvensen. En barnläkare lyssnade även på honom på kvällen men han tyckte att det lät bra, bara lite hög frekvens.

På kvällen kom syrran med min dotter och det var verligen mysigt. Tyvärr får man inte ta emot besök förutom pappor och syskon så syrran fick inte stanna men hon hann se Skrutt och hålla honom lite... Men dottern höll och gosade med honom mkt och det var så härligt att se. Började nästan böla där en skvätt! Första natten blev riktigt bra. Jag låg ju efter med sömnen några nätter så jag var glad att han sov så gott. Visst kom personalen var tredje timme för kontroller men däriemellan sov vi.

Andra dagen såg ungefär ut som tidigare. Kontroller och extra tillägg samt amning. Skrutt mål denna dag var ju att få igång mina bröst och det jobbade han stenhårt på. Hihi, det blev mkt ammande men vad gjorde det? Söta söta bebis! Tyvärr låg fortfarande adningsfrekvensen något högt annars allt bra. Han fick även läkarundersökning, den som alla får på BB och den gick han igenom galant men precis när läkaren skulle gå så sa han till medföljande läkare att han hade ett blåsljud på hjärtat! Va?!?!? Blåsljud på hjärtat?? Jag vet ju att det finns ett blåsljud som är väldigt vanligt men läkaren sa ju inget alls! Blev faktiskt lite sur och frågade honom liite småirreterat, är det det vanliga blåsljudet?? Jadå, det är mkt vanligt och man räknar med att det är borta imorgon sa han då! Tack för den infon, det kunde han sagt från början, bebismammor är ju ett oroligt släkte! Sa till barnmorskan sen att det var dåligt av läkaren! Han gav även info att ultraljudet på mjälten var bra, inget konstigt med Skrutts mjälte. Jag hade ju önskat ultraljud eftersom min änglaflicka hade en missbildad mjälte och dog av det. Skööönt att veta att Skrutts var normal!!

På kvällen andra dagen kom Papps och hans stora son, dvs storebror till Skrutt. Det var mysigt att de kom, jag passade på att hoppa in i duschen en stund medans jag hade lite sällskap till Skrutt. Vi hade lite namndiskussioner men kom inte fram till något... Den natten blev det inte mkt sömn för min del, Skrutt skulle ju ha igång brösten så han fortsatte jobba på det på natten också... Gäsp!!

Onsdagen började med en chock för mig, dörren gick upp medans Skrutt och jag sov hårt efter en ganska vaken natt och då såg jag att klockan var 8,30!! Oooj... Dags för kontroll och frukost ju. Kontroll, amma, ge tillägg och sen lite frukost till mamman också! Sen lite vila och sen gick dörren upp igen och då var det dags för läkare att lyssna, HURRA, blåsljudet borta! Men då frekvensen fortfarande var nååågot hög så ville han att vi skulle fortsätta ha kontroller samt ta ett nytt infektionsprov. Han trodde inte själv på infektion men han tyckte det var dumt att missa om det skulle vara så. Läkaren sa att min pojke såg för frisk ut för att ha infektion egentligen och det var ju skönt att höra! Så på em skulle det stickas i Skrutt. Det var ju även dags att PKU-provet, det prov man tar på alla bebisar samt hörseltest. Han hörde perfekt på båda öronen så det var ju skönt. Men hade misstänkt det tidigare för han lyssnade ju så mkt på mig när jag pratade med honom ju. Sen skulle de ha blodprov och de fick sticka två gånger för att få blod, Skrutt fick sockervatten så han var så nöjd så...duktig kille. Infektionsprovet var bra!! Hurra igen!!!

Min kära mor körde in min dotter till mig på em, vi fick en timme ihop och mysde. Bytade kläder på Skrutt och sådant viktigt! De kom som vanligt in med extra tillägg men vid detta laget så hade mina bröst växt rejält och Skrutt verkade nöjd med min mat och jag var inte direkt sugen på att ge tillägget istället för min mjölk ju... Så jag protesterade faktiskt lite...ringde och frågade om jag verkligen skulle låta mina bröst svämma över och istället ge tillägget. Näää, det var kanske dumt men de kom in med nytt om någon timme sa de... Hihi, tror jag lät lite irreterad över det för efter en stund kom de in igen, glada och då hade de fått tag i en barnläkare och fått ändrat ordinationen till tillägg v.b. Tack för det!! Ibland ska man gnälla lite... Papps kom en sväng på kvällen och fick mysa lite med lill-prinsen. Tyvärr jobbar han för fullt annars så han var inte där så länge...

På torsdagen fick vi då äääntligen åka hem! Friskförklarad Skrutt med liiite reservation för att han var lite gul. Så extra koll på det över helgen, inte mer gul och fick inte bli slö. Äta mkt och vara i dagsljus skulle vi ordna. Vinkade hej då till de underbara på Ystads BB, alla så gulliga och duktiga! Bad barnmorskan hälsa "min" barnmorska som var med under förlossningen och ge henne en extra kram! Mormor kom och hämtade oss, bilfärden gick som tåget och jag var nu ute i världen igen. Kändes som tiden stått stilla, dock verkade det som om andra jobbade på som vanligt, det var bara min värld som blivit annorlunda, förändrad för alltid!

KRAM

Till slut tittade han ut!!

Minnsan, tillslut tittade han ut, den där lilla Skrutt!! 140407 blev datumet och han kom i rasande fart kl 5.22 på morgonen. En liten pojke som är absolut den mest söta bebis man kan tänka sig, så klart!

Det började egentligen redan på lördagen med lite segt slem i trosskyddet, nu började det röra på sig, liten del av slemproppen gav sig på kas. Natten blev orolig med tryck neråt och jag sov inte så himla mycket. På morgonen på söndagen så kändes det väldigt kladdigt i trosorna och där kom en hel hög med rosa gegga, den omtalade slemproppen som jag aldrig sett tidigare. Då det var lite röda strimor i slemmet så ringde jag förlossningen och frågade om råd. Blod gör en ju lite nervös. Men det var helt i sin ordning, bara att avvakta! Okej då... Förmiddagen gick och eftersom jag inte sovit mkt på natten så la jag mig och vila lite på em, skulle hämta min stora son i Trelleborg strax efter kl 16. Sov nog nästan en timme och vaknade till mitt i av lite smärta som stack till i nedre delen av magen. När jag vaknade och steg upp så kom det massa slem och lite annat. Ojoj, ut på toan... Sen lugnade det sig men kändes ändå skumt, mycket flytningar osv. Hmm..fick avvakta och köra mot Trelleborg eftersom jag var lite rädd att vattnet gått. Satt en längre stund på stolen och när jag reste mig där så skvättade det en del i trosan! Hihi, nu kände jag mig nääästan säker på att det gått det där fostervattnet.

Blev en omfördelning, snälla mamms körde och hämtade sonen i Trelleborg och jag ringde förlossningen och bad att få komma in eftersom bebis låg högt och jag hade fått order att åka in. Jag var så välkommen! Kom några tårar där, hjälp, nu var det liksom dags. Syrran körde mig till Ystad och jag ringde Papps på vägen. Sa till honom att han kunde vänta lite eftersom jag kanske fick åka hem igen eftersom jag inte hade några värkar. Lovade att höra av mig igen. Haha...glömmer inte min kooorta väg från bilen till förlossningen, snacka om läcka mellan benen. Knep ganska hyfsat med benen så byxorna klarade sig nääästan... Fick genast komma in på ett rum och av med byxor och på med snygga nätbyxor och tjock blöja. Skönt att vara där inne. De körde en kurva med CTG, dvs kolla hjärtljudet på bebben. Skrutt mådde hur bra som helst där inne och man kunde nu känna sig lugn! Iiiiiinga värkar dock. Ringde Papps för att lugna honom men då var han redan mer än halvvägs så han hade fått bråttom. Jaja...lika bra att han kom då... Mysigt att se honom, det var ju ett tag sedan.
Vi stannade en timme till men nää...inga värkar så vi körde faktiskt hem igen med instruktioner hur vi skulle göra vidare.

Hem och fick lite mat, kan säga att min aptit inte var på topp men det kändes bra! Äntligen bebis på väg och Papps på plats! Blev lite kaffe efter maten och ibland fick jag med glädje upplysa om att det kom en sammandragning som faktiskt kändes lite... Bäddade ner Papps under täcket och han somnade så klart gott. Jag själv läste lite och började känna av fler lite smärtsamma sammandragningar. Blev ingen sömn för min del... Runt 12 på natten så kände jag att det snart var dags för att köra tillbaka till förlossningen. Rädslan att det skulle gå fort fanns ju där. Väckte försiktigt Papps och sen låg vi och myste en stund och kollade hur ofta värkarna kom, 8-10 minuter mellan. Egentligen så var det kanske inte dags att åka in men barnmorskan hade sagt att jag fick komma när jag ville så när de började göra mer ont så bestämde jag att nu var det dags. Lovat att berätta för mams så det gjorde jag innan vi körde..

Kom in på förlossningen kl 01.15 och vi blev mötta av en barnmorska med färgglada, randiga strumpor. Jag hälsade och sa sen att jag blev så glad över hennes strumpor! Hihi, sen hade vi jättebra kontakt! Jaa, är man distriktssköterska och stödstrumpenörd så är man! ;-)
Körde en kurva och bebis mådde bra. Lite inskrivning och lite kontroller av mig också sen va det bara till att avvakta och se. Fick in en Pilatesboll, den var helt underbar. Värkarna blev mer regelbundna och gjorde mer och mer ont, meeen, de två timmarna var ändå bra! Vi hade trevligt, mysigt och lugnt där inne på rummet. Barnmorska tittade till ibland och kollade av hjärtljuden. När kl blev 04 så gick jag in i helvetestimmen... Kände så väl igen det, nu gjorde det ont, mkt ont. Äntligen undersökte barnmorskan mig nerifrån och jag väntade spänt på hur mkt jag var öppen. 5 cm!!!!!!!!!!!!!!! Jag nästan dog där.... Fem cm?!?!?!?!? Näää... Skulle jag ha så ont i många timmar till? Fyyy, där gav jag nästan upp, nu var det inte kul längre. Hon tröstade mig lite, jagade upp mig på bollen igen och peppade mig. Där någonstans la sig Papps för en liten tupplur, alltså...hur går det ihop med pappor och sova när det går runt en annan i samma rum som har så ont? Hade jag aldrig kunnat men pappor kan tydligen det. Men måste säga att det gjorde ingenting för jag behövde gå in i mig själv för att klara den kommande timmen. Helvetestimmen...har haft den förr. Värkarna kom tätt och varade lääänge och gjorde sååå satans ont. Det var omöjligt att vara tyst, det gav mig tröst och uthållighet att låta ljuden komma ut. Jag var absolut inte tyst men Papps sov gott, helt otroligt. När den helvetstimmen gått så började det trycka neråt...fick aldrig vila från värkarna och nu var jag gnällig, visste inte vad jag ville, stackars barnmorskan! Men hon klev in och bestämde lite där vilket var helt rätt. Hon tvingade ut mig på toan, alltså, toan nu?? Jag tyckte hon var helt galen men lydig som jag är så gick jag med trots enorm smärta. Hon sa sen att hon ville att jag skulle gå ut och sätta mig en stund och gunga men jag hann bara landa på toaletten, kissa och sen upp igen. Ville icke sitta ner. In på rummet igen och jag bara hängde på sängen och rörde mig inte ur fläcken. Så fort man rörde sig gjorde det ont men det gjorde ont även när jag stod stilla....nu började snart upploppet....

Stackars barnmorskan frågade hur jag nu ville ha det om det var dags för att krysta.. Vet inte var mitt svar, samma som de svar jag klämt ur mig den senaste timmen. Önskade nog att stå kvar sen och fick ur mig att det tryckte på neråt. Papps hörde lite skillnad på mitt skrikande och vaknade till liv och kom för lite stöttning. Barnmorskan sa att hon skulle hämta en personal till och jag blev helt livrädd att hon skulle gå iväg och bebisen skulle trilla ut och landa på golvet. Men hon rinde bara på klockan och sen kom det in en undersköterska också. Sen vill hon känna efter om jag var fullt öppen och det gjorde så klart megaont. Hon kände och det dök upp en personal till, min barnmorska sa att de brukade försöka vara två barnmorske när det var dags för bebisen att komma. Va? Är det dags nu då frågade jag, japps sa hon. Jag kände några krystvärkar och barnmorskan kände igen med fingrarna och sa till mig: Nu kan du skjuta ut bebisen. Haha, mitt i all smärta så sa jag, vad sa du?? Skjuta ut? Japp sa hon, kör på och då gjorde jag det! Jag körde två halvhjärtade krystvärkar för att testa lite, ajaj men tja, skulle nog gå. Vilade lite och sen, ja sen jävlar i det tog denna kvinna i och som en kanonkula skjöt jag ut den lilla killen. Hela han kom på en krystvärk och jag kände hela han också. Huvudet, lite bredare, där kom axlarna och sen blev det ju smalare och smalare men kände hela, så jäkla fräckt mitt i all smärta. Han kändes så lång! Snälla Skrutt lugnade sin mamma med att skrika direkt och de gav honom till mig mellan benen och fram, barnmorskan stod ju bakom och fångade upp honom ju. Så jag fick en liten krabat i famnen kl 05.22. Gick med darriga steg till sängen  och la mig med min skatt i famnen, kladdig men han levde.

Tyvärr fick han lite jobbigt med andningen, han stånkade lite. Det var inget jag tänkte på men barnmorska gjorde det så de bad Papps klippa navelsträngen men han ville inte... Jag passade på att göra det själv, har man ju aldrig gjort förr. Sen fick lilla Skrutt lite syrgas och CPAP. De förklarade hela tiden för mig vad de gjorde och framför allt att han mådde ok. Sen sa de att detta var väldigt vanligt och då specielt efter snitt då bebisen kommer ut fort. Lungorna får inte den sista pressen när de krystas ut långsamt och därför fanns det kvar fostervatten i lungblåsorna. Så det var samma sak för min lilla Skrutt De höll på med honom i ca 45 minuter och under tiden så fick jag krysta ut moderkakan och bli kollad om jag skulle sys. En liten bristning fanns det men jag fick välja om jag ville sys eller inte, då bara ett stygn. Jag valde glatt att avstå, hatar ju verkligen det. Sen ääääntligen fick jag upp min lilla påg hos mig igen. Han fick suga på mitt bröst och sen fick han lite extra näring i form av lite ersättning i kopp.

Så gick det till när lilla Skrutt kom ut. Han var lång, den känslan var rätt. 54 cm lång och vägde 3900 g. Naturligtvis världens sötaste lilla bebis! Nästa inlägg ska handla om BB-tiden, nu vaknar snart min lill-prins och jag är glad att jag fick skrivet detta innan man börjar glömma detaljer...

KRAM

Jaha du Skrutt??

Frågan är, var blir hen av?? Har nu gått över 3 dagar vilket jag aldrig har gjort tidigare. Hmm...Skrutt, nu får du lämna värmen och komma ut till mig, jag lovar att hålla dig varm även utanför min mage! ;-)

Dagarna är så långsamma och så tråkiga! Har ont både här och där men värkar? Näpp! När jag är uppe och rör mig så får jag megaont i korsryggen och i magen, nedre delen framför allt. Visst kommer det sammandragningar och de gör ont. Känner ju att det händer saker och magen har sjunkit ner ännu mer så visst händer det saker. Men hmm...nu önskar jag ju ordentliga värkar så jag kan sticka in till förlossningen och trycka ut den lilla saken som  inte känns så himla liten längre. Undrar så vad hen väger nu!

Har sovit riktigt bra några nätter men natten till idag var mkt orolig. Kan inte riktigt förklara oron i kroppen men känner tryck neråt men inga värkar. Hade i alla fall svårt att somna. Drömde att vattnet gick och när jag vaknade så tänkte jag...nu är det dags, vattnet gick ju. Men nää, bara i drömmen ju... Hihi... Dock vill jag ju inte att det startar med vattenavgång ju så hellre värkar!

Såå, det blev inte när jag sa det, dvs den 2/4. Min mamma har beställt idag, den 3/4, det är frågan det, då får det dra igång snart och gå ganska snabbt. Mitt nästa önskemål blir ju då den 4/4, jag som gillar jämna tal, framför allt fyror. 140404 hade väl varit snyggt?? Meeen...svårt att göra något åt det ju. Visst kan jag röra mig mer men det för ju bara ont överallt ju... Jag gör så gott jag kan! Det finns ju bara en sak som kan sätta igång det enl. studier och det är spermier, dvs samlag! Hihi....jaha...brist på sådant just nu ju...

Vääääntan............. Har snöat in på serien Stockholm-Arlanda, tittar på säsong 1 nu. Bra för denna flygrädda att titta på flygplan! Har sett mååånga avsnitt idag... Sen är det Fejjan som gäller och annat sådant skit. Ja herregud va trist och tänk, imorgon är det fredag!!!

Haha, har ju icke något att skriva ju... Fluminlägg i min just nu flumvärld... ;-))
Håll tummarna att Skrutt tittar ut imorgon, till alla fyrorna!! ;-)

KRAM