Helgen blev ner och upp...

Jag slöade ganska mkt i fredags på dagen. Kom dock iväg på en promenad med mina stavar runt lunchtid och efter den rundan så slängde jag mig i gräset under den fina blodboken! Låg där en stund och tittade på grenarna och samlade krafter för kommande kväll. In och duschade och lunchade en stund. Körde till Ystad och hämtade upp min son och sen handlade vi mat. Både mat till familjen och till mig....

Körde hem och packade ur alla varor... Dottern åkte direkt hem till en kompis efter skolan och skulle sova där. Exet och sonen åkte iväg till crossfamiljen på kvällen. Jag hade laddat för att jag skulle gråta hela kvällen men det gick ganska okej trots allt. Hade så gärna följt med men nu är läget som det är och då får det vara.... Jag körde singelliv. Åt framför tvn, drack mjölk ur kartongen och rapade! Hihi... Tittade på tvn och chattade på mobilen... Skrattade åt David i Lets Dance och dräglade över Markoolios fiiina skägg. Hängde i soffan tills jag inte orkade längre och sen blev det djupdykning i sängen. Klarade den kvällen också, jag är ju bara bra!!

Lördagen började kanske inte så himla bra. Vad som hände vill jag inte gå in på här men det fick mig att tänka lite... Måste dela detta med någon så småningom... Sen körde exet och barnen bara iväg, de sa inte var de skulle, jag kände mig såååå ensam just då. Då dök det upp lite tårar, de har hållt sig borta ett tag nu men de fick rinna en stund. Samla mig och tog tag i livet igen. Satte igång musik och städade tvättstugan, sovrummet och toan. Sen kom grannfrun och hälsade på lite, blev kaffepause.

Kvällen var planerad sedan tidigare. Det var hamnfest i Ystad, Perikles skulle spela där... Vi var fem, tre singlar och ett par! Vi hade picknick med och det blev en urtrevlig kväll. Jag dansade så mkt, ingen kasedans, alltså dansade jag med mina vänner! Discodans... Perikles är jättebra, de blandar musiken och det finns något som passar alla. Det var rejält åldersspann på publiken, från barn till gamla, alla dansade och hade roligt.! Ibland gick vi ut och luftade oss. Vädret blev bra, helt vindstilla. Satt och tittade på hamnen och båtarna, så fint. Ystad är riktigt fint, vet inte varför man inte åker ner till hamnen där fler gånger. På slutet var dansgolvet fullt! En mäktig känsla var de två sista låtarna, då var det allsång. Vi sjöng alla I natt jag drömde och våran nationalsång. Verkligen mysigt. Gav mig rysningar... Jaa, jag har ont i halsen nu, skrålade ju mkt igårkväll. Fick tillbaka lusten att dansa. DET är ju bra för det är motion. Svetten lackade denna kväll kan jag säga... Dock blev det ingen lugn dans med någon, då saknar man något att krama på... Stack liiite i hjärtat men jag skyndade att trycka ner det, ville inte förstöra en annars så rolig kväll.

Kan säga att jag känt mig ganska sliten idag. Lite huvudvärk och slö.. Liiite orättvist att jag fick huvudvärk, drack ju ingenting, körde hem... Men troligen för lite sömn denna natt... Dock blev jag rejält glad för mina barn gav mig faktiskt morsdagspresenter! Fick ett jättefint halsband av dottern och några viktiga verktyg av sonen. Tyckte dock att jag kunde fått någon som höll i verktygen istället...;-)- Hihihi...Min kära, kära mor bjöd på Brunch på Karl Johan i Skurup, myyyycket trevligt och gott. Japp, jag åt också, åt både igårkväll och idag, nya tag imorgon igen med pulver... Efter den goda maten så blev det en stunds samkväv hos min syster. Lite planering osv... Hämtade upp dotterns kompis på vägen hem och de skulle rida. Jag själv hängde över datorn en stund. Men fick gå ut och hjälpa dottern en stund. Hennes kära ponny var faktiskt lite dum idag. Tramsade sig mkt och var rädd för allt och slängde sig. Jag ledde runt dem en stund men märkte att han var mkt laddade. Så av med ungen, på med longerlina och linade honom en stund. Han var MKT laddade, for runt som en galning och sparkade och slog... Tror det är betet som ger honom en liten "vildhästkänsla", bra med energi i gräset, han går med sina flickor och njuter. Jaja, han blev spak efter en stund, svettig lugnade han ser sig och dottern kunde rida honom igen. Så kan det gå ibland.... Bushäst!!

Upptäckte att det underbara programet: Barnmorskorna från East End har börjat på tvn. Det var andra avsnittet ikväll så jag fick skynda mig att se första på svtplay nu... Ett härligt program. Starka kvinnor de där barnmorskorna! En förebild! Faaan, vi kvinnor ska inte mesa... Vi kan ju, vi är det starka könet!! Ibland tror jag att distriktssköterskor är lite lika barnmorskor. Vi är lite speciella, vana att klara oss ganska mkt själva och jaaa, självständiga... Jag gillar det! Ska också bli sådan, ska bara få lite mer erfarenhet! ;-)

Tror det får bli tidig sänggång ikväll. Kl är nu snart halv tio på kvällen. Tänkt lägga mig nu i över en timme men har inte kommit så långt ännu... Såå attans svårt att komma till skott. Känns ibland som man inte vill sova bort livet MEN vet att jag behöver sova när jag ska jobba i 9 timmar imorgon... Full arbetsvecka ju... OCH promenixer, mååååste fortsätta nu ju...

KRAM

Tiden ruuusar....

Torsdag idag, betyder helg för mig en liten tid till... Trevligt. Känner mig lite sliten efter mina fyra dagar, inte direkt som man längtar efter att gå upp till heltid just nu. MEN samtidigt känner jag att jag kommer ju att bli ledig varannan fredag så det är ju ändå ok. Kommer ju att märkas i lönekuvertet också ju och det kan ju innebära en hel massa ju...

Många tankar som rusar i mitt huvud... I söndags tog exet med sig barnen till sina föräldrar, känns ju myyycket märkligt. Där satt jag och såg dem köra iväg, jag fick inte följa med... Så klart ville jag inte heller men det blir ju så tydligt när det kommer till dessa situationer ju... Man är liksom borträknad på något vis och det är ju lite konstigt efter 24 år. Jaja... Som tur var tog min kära syster emot mig och jag tittade på hockey hos henne, rolig final ju... Till och med jag tyckte hockeyn var kul...

Veckan på jobb har varit bra. Saknar en del stammisar som är avslutade och en del som inte varit där av olika anledningar. I onsdags tillbringade jag nästan hela dagen på bvc. Roligt och lärorikt. Kände igen en hel del men samtidigt så kommer där ju alltid frågor från föräldrarna som kan vara dööösvåra... Kände igen en hel del från PMO, dvs en annan journal som jag hade en kort tid på förra jobbet. Det blir nog inget problem... Ser framemot att vidarutvecklas med bvc! Sååå bra med den erfarenheten rikare. Bra om man måste söka andra jobb också! Det är ganska kul på jobb nu ju... dels blir det bvc till hösten och jag ska även bli lite IT-ansvarig... Det ska införas en ny journal på vårt jobb och då ska det vara en läkarsekreterare och en sköterska som ska ansvara. Det blev visst jag! Hihi... Ska bli skoj, mycket att tänka på och jag tycker att jag är ganska bra på att lära ut... Lite halvpedagogisk OCH har faktiskt tålamod med det också...
SEN hoppas jag att det ska göra på sig vid nästa lönesamtal också! ;-)

Måste ju berätta en annan extremt rolig sak!! En sak som gjorde mig så jäkla glad, tror inte jag varit så glad på läääänge..... En go vän till mig som jag läste till sjuksköterska tillsammans med ska ju ta min andra häst, den halta ni vet... Har inte träffat henne sedan hon flyttade tillbaka till Skåne, efter något år uppe vid Stockholm. Haft lite kontakt via Fejjan och hon erbjöd sig att ta hästen eller hon behövde faktiskt också en sällskapshäst... Hon var här i alla fall i måndags och hälsade på hästen och frågade var jag skulle ha hästarna sen. Jag berättade och då sprack hon upp i hela ansiktet, MEN, det är ju i stort sätt där jag bor sa hon... Nääähäää.... Jooo, så var det, lätt ridavstånd mellan stallen!!! Sååååå himla kul, vi kan rida ut tillsammans!!!! Denna kvinna är en speciel kvinna och jag tycker mkt om henne. Hon är bra för mig på många sätt!! Sååå, asakul att få träffa henne mer!!!

Sen dyker det ju upp lite tråkigare saker... Fått pratat med exet om barnen.... Hur vi ska göra i sommar och julen som kommer. Fått prata om möbler, de stora grejorna då, jag berättade vad jag ville ha och det verkade ok med alla de möbler jag ville ha... Sen kommer ju alla småsaker, blir säkert tufft.... När vi ska dela ekonomin, blir även det lite tufft... Sen blir morgondagen tuff, då ska han åka till våra kära crossvänner och grilla.... Det svider så mkt i mitt hjärta... Jag vill juu också vara med.... Blääää..... Så då är frågan om jag ska sitta här hemma ensam och böla eller hitta på något annat?? Troligen blir svaret det sista... Vägrar gräva ner mig... Tror jag, OM inte berg och dalbanan hastigt vänder utan att jag ser det ännu... Har ju hänt tidigare. Jag får väl låta bli att tänka på det... Hmm, vad göra en fredagskväll???? Ska fundera på saken!

Imorgon är jag ledig och tänker inte göra ett skit. Ska ligga in sängen halva förmiddagen och ska göra ETT ryck på dagen, ska till Ystad innan XV stänger för att köpa mer pulver. Sen får vi ju se hur kvällen blir då ju... Ska fira kära mor på söndag annars inga planer.... Veckan efter är sista veckan i maj månad... Låt juni gå FORT!!!!!!!!!!!!!!

KRAM o ursäkta ett rörigt inlägg....

Snart sommar...

Vi har haft en toppenvecka på jobb denna vecka... Jag har jobbat mina fyra dagar och de har varit lätta. Vi har haft överflöd med läkartider och det behövde vi verkligen. Så skönt. Ett lugn har lagt sig över arbetsplatsen, folk har haft möjlighet att pusta ut, umgås lite med varandra och ha kul. Positivt!!

Annars känns det mest som jag går i väntans tider... Väntar på att gå vidare, det var ju inte direkt frivilligt MEN jag har nog förlikat mig med det... Visst känner jag fortfarande lite sorg när jag ser honom men inte lika mkt längre. Upptäckte att jag åter igen viker hans tvätt, slänger inte ner den i hans korg... Hihi... Små saker... Men jag är utestängd, det känner jag och det är väl så det ska vara... Han satt här igår och berättade hur svårt det var att ha jouren på crossbanan själv, han hade ju bara behövt fråga mig?! Tror inte han vågar... Fick sms från fd svärmor, hon informerade om att min fd svägerska kommer hem och hälsar på. Hade varit sååå kul att träffa henne men det är det ju naturligtvis inte tal om, jag är ju bortkastad. Men barnen ville hon gärna ha i 14 dagar... Väluppfostrad som jag är, tack mamma, så svarade jag mkt fint att hur barnen ska bo i sommar var något jag diskuterar med deras pappa! Fick aldrig svar.... ;-)

Har funderat på att bota min rastlöshet... Kollar lite kvällskurser till hösten på Medborgarskolan. Velar lite, språk eller något annat? Vilket språk i så fall? Italienska? Spanska? Vilka andra kurser? Piano? Jaja, får stilla mig lite... Hade ju gärna velat gå i Ystad för att spara tid, får fundera på saken lite till. Men det hade väl varit roligt? ELLER, jag skulle kanske lagt ner min rastlöshet på ett extrajobb? Tjäna ihop pengar till en resa? Hade säkert kunna jobba livet av mig nu i sommar om jag velat men vill jag det? Asch... Vi får se... Jag skulle kanske bara lugna mig, vänta ut tiden, flytta och sen se hur livet blir? Det låter väl ganska klokt?

Denna helg har verkligen börjat med strålande väder. Blir kalas på em idag, fira granntösen som fyller 10 år idag. Oj va tiden går! Sen hem till kompis och ha schlagerkväll, trevligt. Då ska vi kräka över ex hela kvällen, ska bli uuuunderbart! ;-) Söndagen blir nog lugn. Exet skulle till sitt jobb, skönt tycker jag... Ev. kommer hon som ska låna min extrahäst och hälsar på. Trevligt att träffa henne faktiskt, var några år sedan... Annars blir det nog slappning och vila...

Jag pulvrar vidare. Märker att viktminskningen stannat av lite, då är det verkligen svårt att mutivera mig själv. Börjar småfuska märker jag... Inte bra. Borde komma igång med promenader på kvällarna, ska kanske satsa på det? Ladda hem en bra ljudbok, jaaa, det ska jag göra... Då är det lättare att gå... Måste ju prova om knäet/benet håller, får väl börja lite lugnt! Planerar att fixa gymkort när jag flyttat, kommer att få väldigt nära till gymmet, cyklingsavstånd... Inget att skylla på... Jobbet betalar en del av ett kort, iiiinget att skylla på där heller....

Nä... Frukost och kaffe... Sen får man väl göra något vettigt....
KRAM

Raaaastlös...

Ingen nyhet för mig att det snurrar i mig, en annan känsla än sorg denna gång. Rastlöshet, min mammas dumma gen tror jag... Eller pappas sjömansgen... Hade bara kunnat stiga på första bästa båt eller flyg och gett mig av just nu. Det kommer ibland och då är jag glad att jag är en plikttrogen människa också annars hade både jobb och barn blivit ledsna... Men oj va jag längtar iväg...

Tiden har rusat, jag hinner dåligt med. Veckan som gått har varit uppbokad en hel del. Var ledig i torsdags och jobbade någon timme i fredags annars blev det långledigt ju. Jag gjorde en sak i torsdags, jag skrev på kontrakt på ett hus. Tillsammans med bästa syster, ja, nu vet jag då äntligen var jag ska bo... Sååå skönt... Den 1/7  får vi nycklarna och jag drar nog dit så fort det går. Vill så gärna starta upp mitt nya liv, det som gäller nu för mig. Jobbigt att hänga kvar med en fot i det gamla och jag känner att hela jag vill vidare..

Det blir kollektivt boende för mig i några år nu... Ser min fyraårsplan framför mig. Huset är fint och det ligger riktigt bra. Kan inte tänka mig ett bättre ställe faktiskt. Har en stor trädgård som ser lättskött ut, stor gräsmatta... Min lilla vovve kanske kan hänga med ett tag till... Blir bra... Sällskap när önskas och dra upp på mitt eget rum när jag önskar det... Köra till hästen när jag vill det, ja, det blir mkt valfrihet för mig, specielt de veckorna när jag inte har barnen... Resa jorden runt då?

Jag red igår!!!! Japp, de där 10 kg är borta från min kropp och jag tog mig i kragen och till och med provade mina största ridbyxor och de passade faktiskt. Skrittade en tur med dottern och det var så trevligt. Hästen kändes pigg och glad och ja, det var vi nog alla! Göööött... Så nu kör jag på, fortsätter pulvra, 10 kg till innan flytt är mitt mål, inte säkert det går men ska i alla fall vara nära... Sen får det bli en liten pause, vill ha lite grillat och rött vin i min nya trädgård och under min semester... Haha...

Igår var jag på Cruising i Ystad. Var med många goa vänner men kände mig ändå lite ensam. Det var ju folk man umgåtts med som par, nu var det bara jag som inte var par... Känns grymt konstigt, väldigt ensamt.. Men inte det värsta ändå... Det var roligt att titta på folk, alla glada och en del berusade. Dock blev det enormt kallt på slutet men sonen åkte runt i en Mustang så fick vänta på honom. Sen blev det full värme i bilen och regnet kom också precis när vi satte oss i bilen... Ojojoj vilken tur man kan ha ibland...

Näää, solen lyser och jag ska försöka inbringa lite glädje i denna kropp... Får väl ta en ridtur i solen och sen får vi se vad som händer....

Imorgon börjar en ny vecka, jobb fyra dagar och sen fikaträff med min kära dsk-skolkamrat på fredag. Lördagen är fullbokad. Eftermiddagskalas hos grannarna och sen ska jag iväg på Schlagerkväll m syster. Ska hem till en annan go vän.

Jaha... Det var nog allt, inte så mkt va? Bara köpt hus och börjar lägga in mig själv i det nya livet... Måste lära mig lite, måste leta upp var man lämnar in en trasig bil osv... Iiiingen aning men det borde jag kunna lära mig ganska fort ju... Funderar mkt på det där, var ringer jag om min bil knasar? Eller något annat praktiskt? Men det måste ju finnas massor med folk som måste ringa om sådant så någon vet väl?

Nää, frukost nu och sen få gjort något... Usch... Måste tänka börja packa men det lär bli tufft... Bläää...

KRAM

Helgen slut....

Det är inte klokt vad tiden går... Imorgon är det den 6/5, nu är våren här på allvar och sommaren närmar sig... En tid av ovishet för min del... Just nu vet jag inte ens var jag ska bo. Känns mkt konstigt måste jag säga.  Egentligen har jag inte så mkt emot det, jag är ju ganska öppen och äventyrlig utan det är nog mest att jag nu är ensam.... Naturligtvis inte ensam på det sättet men jaa, nu ska jag stå på egna ben utan exet som styrt mig i 24 år... Inte styrt mig på ett negativt sätt men han har bromsat drömmaren och den impulsiva, det kan jag kanske behöva... Nu ska jag försöka bromsa mig själv... Klarar det säkert, man är ju äldre och förståndigare men det är nytt för mig.

Vagnen körde verkligen fort ner igår, jag letade intensivt efter bromsen, det tog lite tid innan jag hittade den. Det blev både kryp i min kropp och några skrik innan jag hittade den... Men till slut bromsade jag upp det och nu börjar klättringen upp igen. Jadå, jag känner att det går uppför igen, lite trögt kanske men det går uppåt igen... Jag letar efter mig själv här nere i dalen och jag känner att jag litar på mig själv, jag kommer att klara den där klättringen. Stöttar mig på nära och kära på vägen och vips så är jag uppe igen.

Idag har jag varit hos min kära syster som fyller år. Blev en stund i solen, ser i ansiktet att solen gjorde sitt jobb, den färgade mina kinder lite. Hjälpte syrran att städa lite och sen kom kära moder på kaffebesök och då städade vi alla tre en stund. Tänk så mkt trevligare det är att städa när man är fler! Jag dammsugade och blev lite varm, lite motion denna dag... Bra det!

Maten ja, det går bara bra. Kan hända att jag äter någon köttbit ibland men kan meddela att jag nu gått ner 9 kg!!!!!! På 3 veckor!!!!! Har ett par byxor som jag kan ta på utan att knäppa upp, de kasar ner hela tiden nu. Nästa storlek börjar sitta löst i midjan, gött! Jag gillar pulver!! ;-) Jag kör vidare med det ett tag till.... Ska ner minst 10 kg till innan jag går över till mat! Längtar efter ett visst par jeans jag har i garderoben, kommer vara sååå nöjd med mig själv när jag kommer i dem... Jag kör på, det funkar bra just nu...

Veckan som kommer blir en något kortare vecka men inte mkt kortare. Hade ju egentligen långledigt men erbjöd mig att gå in på fredag fm, de var inte så många och med tanke på att det är en klämdag så kan det vara många patienter. Kan lika bra jobba som att sitta här och glo på exet ju.......

Tänk vilken dipp jag hamnade i igår. Skönt att det inte varade så länge denna gången. Lär väl komma fler dippar antar jag.... Nu ska jag lyfta upp hakan, titta framåt och gå.... Gå mot det ovissa med lyft huvud, känna styrkan rinna i ådrerna, jag kan, jag klarar det.... Herregud, jag har klarat värre saker ju... Jag överlevde att förlora ett barn, klarar man det så klarar man ALLT (förutom att förlora ännu ett barn)!! Japp, så upp med hakan, kör på bästa jag......

KRAM

Såg inte den....

Jag såg inte den där dalen, en djup dal komma farande mot mig i berg och dalbanan som kallas mitt liv just nu.... Jag hängde på uppåt, laddad för Ullared med goa tjejer... Åkte iväg igår, skönt att komma iväg. Pratade glatt med dem hela vägen upp och sen smööög det på mig... Gick in på GeKås, jaha, vad ska jag handla? Inget till hemmet för det ska ändå snart delas upp... Inga kläder för jag tänker inte vara ett äckligt fetto längre... Hmm.... Hade fått en kort lista hemifrån, gick efter den i början. Godis stod där?! Okej, nästa 2 kilo godis åkte där ner. Deoderant till exet!!?!?!?!? Whaaat.... Okej, då ska jag alltså handla något som någon annan ska lukta på!?!?!? Men skulle ju köpa deo till mig själv så jag traskade dit och luktade över alla deo för män och valde det som luktade minst gott.... Ja, inte tänker jag bjuda den nya på de godaste dofterna. Hade avböjt att handla mer till honom vid detta laget så jag gick raskt över till barnen. Blev strumpor och kalsonger till sonen, mer är svårt att köpa till honom pga storlek och smak. Dottern fick det som stod på hennes lista...

Jaha, nu då?? Flummade mest runt och var på mötesplatsen lååångt innan vi skulle träffas för en fika. Alltså, det var nog allt snack som gjorde att min väg uppåt saaakta vände neråt. Har aldrig tänkt på det tidigare, antar att jag gjort PRECIS lika dant innan men nu hörde jag det, tror nog jag hörde det hela tiden nu... Alla pratar om sina män/sambosar.... Och är det inte om dem så är det kommande semestrar och andra planer... Ville skrika till dem, PLANERA inte så mkt, man vet aldrig.... Men så negativ kan man ju inte vara. Kvällen blev okej, badtunnan är alltid lika skön... Satt där på slutet med min bästa vän och vi tittade på stjärnorna och diskutera livet... Skönt att slippa höra om deras förbannade män en stund...

Idag blev det bara piss.... Var rent gråtfärdig när övriga åt frukost. De hade beställt frukostpacket och åt det vid parkeringen till GeKås. Eftersom jag inte äter så drack jag kaffet och gick till GeKås innan de andra var färdiga, jag kände att jag inte orkade höra på dem längre... Gick på GeKås i ca 1 timme och klumpen bara växte hela tiden... Skit, vill inte gråta där inne ju... Fick torka bort några tårar som rann över men klarade det hyfsat. Fick beställning av dottern hemmifrån och det skickades från hennes pappas mobil. Skrev svar till honom att jag satt och bölade på GeKås och tackade för det... Omoget jag vet men ville att han skulle veta att alla inte är så jävla lyckliga...

Lämnade stället och satte mig en stund i solen och solade näsan. Skönt. Tittade på folk och satt och fantiserade ihop historier om dem, fick mig själv på andra tankar i alla fall... Kl 11 körde vi från Ullared, med en fullpackad bil och vidare planeringar om alla andras sommarsemestrar och sådant... Suuuuck... Det blev några kämpiga timmar. Som tur var så var de flesta ganska trötta och jag lådsades vara det också för att slippa prata så mkt... När vi nästan var hemma hos mig så frågade min bästa vän om det var skönt att komma hem... Jaha, vad svarar man på det? Hem? Nä, Helvetet snarare... Jajo, jag drog lite på svaret, nää, kan inte säga att jag äntligen ska få gråta utan sa att det skulle bli skönt att komma hem och lägga sig en stund och vila och sådant... Klev av ganska snabbt, tog mina små kassar och väskor och sa ett snabbt hej då... Äntligen... Så klart hade dottern kompisar hemma och hon dök i mina kassar. Nää, håll tillbaka tårarna men de vill ju bara ut... Efter en stund kom exet hem, frågade glatt och jag handlat mkt... Då brast det, nääää sa jag och sa också att allt jag vill är att gråta.... Gick in och låste in mig i sovrummet och storgrät, det var många dagar sedan jag grät så mkt... Grät för alla semesterplaner jag inte kunnat berätta om, allt jag skulle vilja berätta om min sambo när andra berättar om sina... DET är ju så, det livet är slut för mig men det är fan svårt att fatta och acceptera... Grät och grät, nää, jag har inte gråtit klart ännu...

Var ju bjuden på kalas ikväll hos min kära systerson men jag klarade inte av det. Kände bara att nu klarade jag inte av mer skådespeleri, ville bara lägga mig ner och dra ett TJOCKT täcke över huvudet och vakna upp framåt hösten... Så min snälla grannfru tog med mina barn på kalas och nu sitter jag här och låter tårarna rinna precis som de vill... Skönt att slippa hålla tillbaka... Visst går exet runt här men det skiter jag i, han kan gått se att mina tårar rinner, det är inte så jävla roligt att bli bortkastad... Att han valt att nu är mitt jävla liv slut på ett sätt... Jag såg inte denna dal komma, trodde att en tjejhelg skulle göra gott men det gjorde den inte... Den drog upp en hel massa....

Summan är väl att det är ganska ensamt och kallt här nere i dalen... Solen lyser där ute, det är så många som är glada för solen... Jag vet inte, den stör mig nog lite, jag vill också vara lycklig. Det kändes bra, det gick ju upp så fint... Men tjejhelg och kommande bankbesök och bouppdelning gör sitt, jag trillade ner igen. Jag funderar, kommer det att gå snabbare att vända uppåt igen? Hinner jag bromsa vagnen lite snabbare?? Jag hittar inte bromsen just nu men letar så mkt jag kan, tror den finns här någonstans.

Jag ser att våren är här! Gräset växer, det blir grönare. Våra vackra kastanjeträd har knoppats och de börjar spricka... Älskar när de blommar, det är så vackert. Nu kommer den tiden som är så härlig att bo på landet, nu ska jag flytta... Ja, känner mig lite bitter just nu... Skitmögliv.... Lördagskväll idag, sitter här och gråter, behöver nog det... Nästa helg kommer Kristihimmelfärdshelgen, långhelg, vi brukar åka iväg med husvagnen då... Nu är husvagnen tom, den ska säljas... Helgen efter är det pingst, då gifter man sig, min finger är tom, något insvängt där min förlovningsring suttit i 10 år nu.... Jaaa, deppar visst lite men tja, det går väl över antar jag.... Passar på att vältra mig i sorg ikväll, inga barn hemma och det är rätt läge att bara deppa och gråta. Tycker att jag i alla fall väljer en bra kväll.... Fast dottern var inte glad när jag berättade att jag inte följde med ikväll, hon blev så ledsen... Förlåt älskade barn men jag behövde detta ikväll... Jag klarade inte av det... Tror de förstår det och jag litar på att mina nära och kära som är där ikväll kan ta hand om dem väl och göra dem glada... De behöver de, älskade barn... Tänk att ha en sådan gråtmänniska till mamma...

Nää, får väl sluta svamla nu men idag var det riktigt skönt att skriva här... Märker ju att när jag är på väg upp finns inte behovet lika mkt men när det går neråt, då skriver jag och skriver... Skönt att låta fingrarna dansa över tangenterna och låta bokstäverna bilda orden som beskriver hur jag känner.. Sorg och deppighet kommer ut, jag läser orden om och om igen och gråter lite till.... Min goa vän som jag varit med i helgen sa att hon beundrade mig så för hur jag tog mig igenom saker. Hmm... Jag vet inte, jag bara gör det som min kropp säger åt mig, att sörja och göra det intensivt för sen kommer livet igen... Att ta hand om ALLA känslor och låta dem rinna över, om de rinner över så försvinner de snabbare... just nu rinner det över på alla håll och jag låter det rinna... Ja, bara rinn, rinn fortare, det går snabbare då... Smärtan försvinner fortare då.... Märkligt att hon beundrar mig?!? Jag lyssnar ju bara på min kropp och låter den agera.. Det är inte svårare...

Hade en patient sist jag jobbade, patienten hade blivit lämnad av sin äkta hälft och kände nu att den behövde sömnmedicin och något mot depression... Där var det svårt att låta bli att bli privat, ville bara slå armarna om patienten och trösta... Viska att jag också var där nu, att man klarar det bara det får rinna över... Men jag var proffisionel och lyssnade och bokade en läkartid. Dock sa jag att du, det finns någon bättre till dig där ute.... Kunde inte låta bli... Hoppas det går bra för den patienten, att den hittar vägen...

Usch.... Känner mig så jävla ensam och det känns som mitt liv är över.... Ojoj, var fan är bromshelvetet på den här vagnen?? Nä, jag är inte ensam men jag känner man lik förbannad ensam... Han har ju varit med mig i över 24 år, jag vet inte hur man lever utan honom... Ja, idag får det bli så här.... Välkommen tårar och sorg, jag kan ändå inte hindra det...

KRAM