Julen och jag har ingen vidare relation, den har väl gått lite upp och lite ner kan man säga. De första minnena är från en lägenhet i Malmö. Då var det bra minne, minns mormor, hennes man, mamma och syster. Två undelater i en bur i köket. Minns inte maten, minns bara att det skulle diskas innan vi skulle öppna julklapparna, det kunde man ju bli galen på. Ett barns glädje över dessa julklappar....
Minns en annan jul, före eller efter lägenheten i Malmö vet jag inte säkert, borde vara före?? Året var i alla fall 1979 och det var adventskalenderna Trolltider. Det var någon som ringde där innan jul, min mamma och syster blev så väldigt ledsna, min pappa levde inte mer... Jag minns att jag blev så ledsen den kvällen, tror inte jag förstod det, jag blev nog mest ledsen att min mamma och syster var ledsna. Jag grät och sen var det ju dags för julkalendern på tv... Den julen firade vi hos en annan familj, en familj som betydde mycket för mig när jag var barn. En härlig mamma, två mysiga flickor, hästar och får MEN framför allt, en pappa som betydde så mkt för mig. Nu, med vuxet perspektiv så har jag kanske en annan bild men då, ja, han var ju underbar. Han lekte häst med mig alltid. Vi slickade saltsten ihop, smakade på havre, hö och betfor ihop och kunde gnägga i telefonen hur länge som helst....
När jag var ungdom så firade vi jul både i fjällen och ibland hos min mammas särbo, fina jular vad jag minns med god mat och julklappar man blev glad för! När jag blev vuxen och började jobba i vården så tog jag de flesta julaftnar, skönt att få bra betalt och eftersom julen inte kändes så viktig så var det helt ok! Sen tittade det fram en liten son, då blev julen helt plötsligt lite viktigare. Man försökte skapa lite traditioner och lilla familjen firade en väldigt mysig jul 1998 och 1999.
2000, krasch och julen blev åter KATASTROF! Förlorade min ängladottern den sommaren och hur kan man känna någon julglädje då? Tiden innan jul var upp och ner då ev. svägerskan skulle komma hem med två flickbebisar. Jag våndades enormt över detta minns jag... Jag skulle tillbringa julen tillsammans med en mamma som hade två bebisar och jag hade ingen.... Men någon liten ängel lyssnade och de kom aldrig. Minns hur vi tillbringade den julen, vi köpte en megastor bilbana till sonen och den tävlade vi på hela julen vilket faktiskt livade upp lite...
Sedan den julen så har jag kämpat på. Det kom en liten flicka till och julen blev väl mindre och mindre laddad men jag vet inte, alltid lite extra tung. Det saknas liksom några i den allmäna familjekänslan... Men de senare åren har det dock gått ganska bra tycker jag. Har julpyntat fint, så gott det går i ett halvrenoverat hem... Men vi skapade lite tradioner och det blev mysigt!
2013 då? Ja, vad säger man... Om man saknat ett barn varje jul sedan 13 år tillbaka så måste jag nu sakna tre! Så klart saknar jag inte på samma sätt, de lever ju, de finns ju, de andas ju men de är inte med sin mamma... Känslan i år är åter igen tung... Det är väl inte meningen att en mamma inte ska fira jul med sina barn? Det är ju helt sjukt! Men nu är det så, jag ska verkligen försöka se bort om det och se framemot juldagen då jag får hem dem igen, få fira lite jul med dem. Jag måste sluta se det tungt, jag måste bara känna glädje att de finns, lever och andas... De har det bra, de har en bra pappa och farföräldrar de firar med, jag måste tänka så, det kunde varit mycket värre....
Nog om julmöget, det blir så mkt bättre nästa år, det har jag bestämt! I år blir det annorlunda och lite spännande, jag ska få hänga på en annan familj, en familj som bjudit in mig. En familj som troligen har andra traditioner än jag är van vid...spännande och utvecklande. En familj som jag snart ska dela en liten Skrutt med... Förstår ni, det är ju helt overkligt men om några månader ska det titta ut en liten Skrutt som kommer att binda ihop mig med den familjen och även mina andra barn! Ja...som livet vänder, som livet snurrar runder med människor! Inte konstigt man är lite matt och trött, det har ju hänt mer detta år än på ett helt decenium ju... Jag får nog vara lite sliten och medtagen va??
Idag åkte syrran och hennes yngsta iväg till mams på Teneriffa. Tomt blev det... Lämnade barnen vid 12-tiden, grätt en skvätt i bilen hem och väl hemma i tomma huset så fick vovven en extra kram. Körde till Malmö för julklappsinköp. Började i en mindre affär för att testa min kropp, ville inte bli för yr. Gick ok. Emporia nästa, gick väl så där. Svettades som en gris och satt mig då och då för att vila. Puuhh...önskade jag haft en man med mig som bar alla kassar och klappade om mig när jag fick sätta mig ner. Meen...så är det inte just nu, bara att inse... Fick i alla fall köpt alla julklappar utom en för den skulle jag köpa på Ikea. Körde dit och insåg att jag nog borde äta... Glömt det totalt... Åt kvällsmat på Ikea och tittade på folk. Många som åt julbordet men det hoppade jag över...
Nu har jag fått alla julklappar inslagna och tittat på Solsidan. Nu ska jag strax släcka och sova, jag måste klara ännu en dag på jobb imorgon. Börjar bli jobbigt med alla sammandragningar... Jag vill mest bara vila känner jag. Men bara en dag att jobba ju...sen ledig tre! Hurra!
Önskar alla en fin jul, hoppas ni kan njuta... Jag ska vara öppen för detta nya sätt att fira jul...
KRAM
söndag 22 december 2013
fredag 20 december 2013
Lite julledigt, hurra!!
Det blev en tuff avslutning på en otroligt tuff höst på jobb. Igår, torsdag så blev det åter en stressig dag med många kollegor som såg så där uppgivna ut. Kollegan som har bvc var sjuk så jag fick i onsdags dela mig på två och vara på vårdcentralen och även på bvc. En kollega tyckte att jag gott kunde väga några bebisar, det går ju så snabbt. Bara till att väga och sen hej och iväg! Haha... Jo visst, bara det att hon glömde den där lilla detaljen, mammor vill gärna prata också... Så när jag fick det beskedet så blev jag så trött ända in i själen och tänkte, näää...jag orkar inte mer. Trodde nästan att jag skulle strypa den kollegan just då, hon fortsatte sen att sura för hon inte hade något rum att vara på med en patient, alltså, så hade jag haft det i två veckor utan att gnälla... Nä, när jag känner så här vilket jag gör oootroligt sällan på jobb så är det helt klart en signal att nu börjar det bli för mkt.
Såå, i onsdags så blev det ett litet gästspel på bvc och det var så klart trevligt att träffa bebisar. En fyraveckors bebis, en 5 månaders och en 1½ åring blev det. Behöver jag säga att jag längtade lite extra efter min egen skrutt efter det? Myspys med bebis... Efter det så fick jag ta mig ner på vc igen och återgå till det vanliga! Dock tog jag själv hand om avbokningarna på bvc till nästa dag, bokade om alla för att slippa dela på mig igen! När jag nu var på bvc och gullade med bebisar så lämnade jag ju så klart mina andra kollegor ensamma med tre läkare. Min käraste kollega såg nästan gråtfärdig ut på em och jag förbannade min arbetsgivare lite just då som inte lyssnar ett skit utan struntar i att ersätta sjuka! Klart det går någon gång men i så många veckor? Nä...snacka om att slita ut de andra först.
Igår torsdag så hamnade jag åter ensam på labb plus avbokningarna från bvc. Började på em känna av mer yrsel och sammandragningar, fick lite ont i magen och fick röra mig liiite lugnare. Nu började min kropp hojta ordentligt på mig, jag ignoerade den totalt! Men vad skulle jag göra? Lämna allt bara? Nä, jag kämpade på till kl blev 17! Grät en skvätt i bilen hem och tog mig upp på mitt rum och la mig försiktigt ner i sängen. Oj va min livmoder jobbade! Efter en kvart började det lugna ner sig, dock ringde precis telefonen och det var vetrinären. Hade en tid till min hund där dagen efter men hon hade strul då och undrade om jag kunde komma med hunden nu direkt! Näääää tänkte jag och svarade jaaa, så klart kan jag komma! Så upp ur sängen igen och ut i bilen. Besöket gick som tur var bra, var lite orolig för hur det skulle gå med mig själv faktiskt. Kom hem, åt kvällsmat och sen ääääntligen sängen. Började frysa och till slut frossade jag så jag nästan hoppade i sängen. Sammandragningar i magen i ungefär samma takt. Fyy katten va kasst jag mådde. Då kände jag mig extremt ynklig vill jag lova. Mådde lite illa också... Låg en stund där och skakade och till slut fick jag i mig 2 Panodil och förberedde för en natt i sjukdom. Ni vet, hink fram, papper, vattenglas, Panodil och Gaviscone. Frossan lugnade sig efter en stund och jag halvslumrade en stund innan jag la mig för natten. Hur skulle det bli?
Mådde så där imorse, skulle ju jobba extra idag så jag tog mig upp, duschade och fick i mig liite frukost. Kände mig lite skakig och darrig i benen. Körde till jobb och insåg att jag var knäpp, varför lyssnade jag inte min kropp? Berättade direkt för mina kollegor att jag inte mådde så bra och ville gå hem så fort det gick. Sen bestämde jag helt enkelt över dem alla var jag ville vara den morgonen, allt för jag skulle klara det så bra som möjligt. Fick hänga på labb med min favviskollega och vi har fått in värsta flytet där inne. Så den första timmen gick bra och lite till sen var jag ganska mör. Tror de såg det på mig för de frågade vid halv 10 hur det var o jag svarade uppriktigt så där... Så då fick jag åka hem. Strax innan kl 10 lämnade jag stället... Såååå skönt. Sedan dess har jag knappt lämnat min säng och nu mår jag betydligt bättre. Livmodern har lugnat ner sig och har ingen feber. Nu råder vila denna dag! Puuhh....
Julen då? Min kära pappsen ska inte åka till släktingar i norrland utan blir hemma. Kändes lite så där, vågar man bjuda hem sig till honom? Nää, bangade lite faktiskt. Men efter någon dag så frågade han mig och då blev jag så glad! Så nu slipper jag sitta ensam på julafton, jag får istället krama på pappsen! :-) Kommer sakna mina barn enormt men nu blir det lite lättare. Så jag jobbar som vanligt den 23:e och sen hämtar jag vovven och sticker till norra skåne. Antar att jag inte hinner vara så social den kvällen innan jag somnar men sen kan vi ju ha lite julmys! Hihi...hoppas han får känna lite sparkar från skrutt, det har han inte gjort tidigare. Har både vadering och en moderkaka mellan Skrutt och yttervärlden så inte så lätt att känna.MEN jag känner massor och trots sammandragningar och frosssa så snurrade Skrutt runt där inne och hade lattjo, en pigg rackare!
Denna helg blir det lite samkväm med släkt o vänner på lördag. Tidig söndagmorgon åker syrran o hennes yngsta iväg till kära mor och värmen på Teneriffa. Om jag ångrat mig? Tänker varje dag att jag är så himla glad att jag tog mig i kragen och sa att jag inte ville åka. Hade icke haft minsta ork över till det just nu och jag är så nöjd med mitt beslut. Hade dock varit gott att träffa mams men vi hinner nog det med till våren! På söndag blir det hästvisning, det blev helt klart teknikstrul med tjejen som är intresserad av min häst. Hon hade inte fått mina mail och nu har vi bytat mobilnr istället. Hon ska hälsa på honom på söndag! Håller tummarna faktiskt! Efter det blir det hem o duscha, troligen lämna barn och sen köra till Malmö för liiite julklappsinköp. Inget avancerat vill jag lova, men något måste det ju bli!!
Julfrid till alla, stressa inte och lyssna på er kropp, gör inte som denna kvinna utan lyssna på eran kropp. Det ska jag göra nu framöver. Jobbar tre dagar på två veckor vilket ger massor med tid till vila! Så det ska jag GÖRA!!!!!!
KRAM
Såå, i onsdags så blev det ett litet gästspel på bvc och det var så klart trevligt att träffa bebisar. En fyraveckors bebis, en 5 månaders och en 1½ åring blev det. Behöver jag säga att jag längtade lite extra efter min egen skrutt efter det? Myspys med bebis... Efter det så fick jag ta mig ner på vc igen och återgå till det vanliga! Dock tog jag själv hand om avbokningarna på bvc till nästa dag, bokade om alla för att slippa dela på mig igen! När jag nu var på bvc och gullade med bebisar så lämnade jag ju så klart mina andra kollegor ensamma med tre läkare. Min käraste kollega såg nästan gråtfärdig ut på em och jag förbannade min arbetsgivare lite just då som inte lyssnar ett skit utan struntar i att ersätta sjuka! Klart det går någon gång men i så många veckor? Nä...snacka om att slita ut de andra först.
Igår torsdag så hamnade jag åter ensam på labb plus avbokningarna från bvc. Började på em känna av mer yrsel och sammandragningar, fick lite ont i magen och fick röra mig liiite lugnare. Nu började min kropp hojta ordentligt på mig, jag ignoerade den totalt! Men vad skulle jag göra? Lämna allt bara? Nä, jag kämpade på till kl blev 17! Grät en skvätt i bilen hem och tog mig upp på mitt rum och la mig försiktigt ner i sängen. Oj va min livmoder jobbade! Efter en kvart började det lugna ner sig, dock ringde precis telefonen och det var vetrinären. Hade en tid till min hund där dagen efter men hon hade strul då och undrade om jag kunde komma med hunden nu direkt! Näääää tänkte jag och svarade jaaa, så klart kan jag komma! Så upp ur sängen igen och ut i bilen. Besöket gick som tur var bra, var lite orolig för hur det skulle gå med mig själv faktiskt. Kom hem, åt kvällsmat och sen ääääntligen sängen. Började frysa och till slut frossade jag så jag nästan hoppade i sängen. Sammandragningar i magen i ungefär samma takt. Fyy katten va kasst jag mådde. Då kände jag mig extremt ynklig vill jag lova. Mådde lite illa också... Låg en stund där och skakade och till slut fick jag i mig 2 Panodil och förberedde för en natt i sjukdom. Ni vet, hink fram, papper, vattenglas, Panodil och Gaviscone. Frossan lugnade sig efter en stund och jag halvslumrade en stund innan jag la mig för natten. Hur skulle det bli?
Mådde så där imorse, skulle ju jobba extra idag så jag tog mig upp, duschade och fick i mig liite frukost. Kände mig lite skakig och darrig i benen. Körde till jobb och insåg att jag var knäpp, varför lyssnade jag inte min kropp? Berättade direkt för mina kollegor att jag inte mådde så bra och ville gå hem så fort det gick. Sen bestämde jag helt enkelt över dem alla var jag ville vara den morgonen, allt för jag skulle klara det så bra som möjligt. Fick hänga på labb med min favviskollega och vi har fått in värsta flytet där inne. Så den första timmen gick bra och lite till sen var jag ganska mör. Tror de såg det på mig för de frågade vid halv 10 hur det var o jag svarade uppriktigt så där... Så då fick jag åka hem. Strax innan kl 10 lämnade jag stället... Såååå skönt. Sedan dess har jag knappt lämnat min säng och nu mår jag betydligt bättre. Livmodern har lugnat ner sig och har ingen feber. Nu råder vila denna dag! Puuhh....
Julen då? Min kära pappsen ska inte åka till släktingar i norrland utan blir hemma. Kändes lite så där, vågar man bjuda hem sig till honom? Nää, bangade lite faktiskt. Men efter någon dag så frågade han mig och då blev jag så glad! Så nu slipper jag sitta ensam på julafton, jag får istället krama på pappsen! :-) Kommer sakna mina barn enormt men nu blir det lite lättare. Så jag jobbar som vanligt den 23:e och sen hämtar jag vovven och sticker till norra skåne. Antar att jag inte hinner vara så social den kvällen innan jag somnar men sen kan vi ju ha lite julmys! Hihi...hoppas han får känna lite sparkar från skrutt, det har han inte gjort tidigare. Har både vadering och en moderkaka mellan Skrutt och yttervärlden så inte så lätt att känna.MEN jag känner massor och trots sammandragningar och frosssa så snurrade Skrutt runt där inne och hade lattjo, en pigg rackare!
Denna helg blir det lite samkväm med släkt o vänner på lördag. Tidig söndagmorgon åker syrran o hennes yngsta iväg till kära mor och värmen på Teneriffa. Om jag ångrat mig? Tänker varje dag att jag är så himla glad att jag tog mig i kragen och sa att jag inte ville åka. Hade icke haft minsta ork över till det just nu och jag är så nöjd med mitt beslut. Hade dock varit gott att träffa mams men vi hinner nog det med till våren! På söndag blir det hästvisning, det blev helt klart teknikstrul med tjejen som är intresserad av min häst. Hon hade inte fått mina mail och nu har vi bytat mobilnr istället. Hon ska hälsa på honom på söndag! Håller tummarna faktiskt! Efter det blir det hem o duscha, troligen lämna barn och sen köra till Malmö för liiite julklappsinköp. Inget avancerat vill jag lova, men något måste det ju bli!!
Julfrid till alla, stressa inte och lyssna på er kropp, gör inte som denna kvinna utan lyssna på eran kropp. Det ska jag göra nu framöver. Jobbar tre dagar på två veckor vilket ger massor med tid till vila! Så det ska jag GÖRA!!!!!!
KRAM
söndag 15 december 2013
Tredje advent.
Idag är det visst tredje advent, dock är ju denna kvinna lite anti jul just nu så tja, skynda på istället så julen blir överstökad så vi kan börja gå mot vår istället. Det mest positiva med julen just nu är väl att jag får vara ledig med full betalning i tre dagar, det tackar man för! Min kropp behöver den ledigheten vill jag lova. Sååå...några måsten innan den där julen då... Julklappar måste inhandlas, pengarna slut så det får bli julshopping på lillejulafton, efter jobb. Då har ju lönen kommit. Får köra runt och lämna dem på kvällen eller på morgonen på julafton. Dock måste jag köpa några innan den 22/12 för då åker ju syrran o hennes yngsta ner till värmen, hmm...måste fixas denna vecka. Förövrigt inga måsten...lite fördel med att inte fira jul ju... Får väl fundera på vad jag ska festa på för mat den dagen, hmm...får väl bli något extra gott. Orkar ju knappt äta något ändå och just nu har jag noll aptit så vi får väl se...
Knäet ja, kan ni tänka er, när jag vaknade på fredagen så var smärtan helt borta. Jag fattade inte ett dugg, hur kunde jag ha så ont en dag och sen bara borta? Inbillade jag mig? Mycket skumt. Men jag var glad att knäet var snällt igen! Inget att gå o grubbla över, kommer kanske tillbaka igen en vacker dag. Fredagen på jobb blev faktiskt mkt lugn, vet ju att det är så vissa dagen och denna dag var ju Luciadagen. Eftersom vi hade väääldigt få läkartider så va jag glad att jag inte satt i telefonen, det gjorde en mkt erfaren distriktssköterska. Hon gjorde ett bra jobb måste jag säga... Dock ringde det inte heller mkt på fm, jag fick lagt in schema för alla sköterskor hela våren. Kändes dock lite konstigt att bara lägga schema för mig själv till April. Mitt jobb, kommer verkligen att sakna mina kollegor massor, har ju inte direkt vänner som är hemma med barn så jag kommer bli tokig på att inte ha någon att prata med på dagarna,,, jaja, den tiden den sorgen. Em på jobb blev också lugn, fram till kl 15. Då fick jag ett mkt specielt besök på labb som jag inte vågar gå in på här pga sekretess men det berörde mig väldigt mycket. Ibland får man sig en tankeställare och det kan vara bra ibland.
Hann hem om o duscha efter jobb och sen blev jag hämtad. Vi hade ju lite julfest m jobb och den skulle vi ju ha på Kasínot i Malmö. Vi åt tre-rätters, smakade väl sååå där... Förrätten var godast, ankbröstet till varmrätten var allt lite seg tyckte jag. Någon form av äppelkaka till dessert, var också sååå där. Sen var det julkampen, vi blev uppdelade i två grupper och sen hade vi en som visade oss tre olika spelgrejor och se spelade vi några runder på varje och såg vem som var bäst i gruppen. Black Jack först, närmast 21, ganska kul. Sen maskinerna, ja typ enarmad bandit, där vann jag förresten... Sen var det rolett, roligast tyckte jag. Jag satsade vilt, kostade ju inget. Vann de två första sen satsade jag allt på svart och det blev rött. Asg...så förlorade jag ALLT! Men det var roligt och framför allt roligt att lära sig lite OCH se hur andra spelade och vad det var för människor där. Såååå imponerad över hur mkt pengar som snurrade där inne. Jag spelade inte alls efter vår kamp, de andra spelade väl för någon hundralapp eller så... Jag måste ju ha mina få pengar till julklappar och inte stoppa in dem i någon maskin och aldrig se dem mer... ;-) Kom väl hem vid 00.30-tiden och då var jag meeeegatrött. Fyyy tusan så trött jag var, efter fem dagars arbete och lilla Skrutt där inne som suger ut lite ork från mig. Så bums i säng, halleluja va skönt...
Mådde lite dagen efter på lördagen pga sömnbrist tror jag. Gjorde inte så väldigt mkt. Dottern och jag var en runda till stallet och hon red. Jag gick lite långsamt en bit längst vägen men sammandragningarna kommer som ett brev på posten om jag går för fort. Nä tack till sådant nu, får vänta några veckor till. Vill inte riskera att sätta igång något faktiskt...inte än. Pappsen kom på snabbvisit, hade ett jobb här nere så det blev lite kaffe och snack. Sen körde han igen...snyft.... Kvällen blev lugn. Julgranen kom upp och dottern bakade goda muffins till kvällskaffet.
Idag är det då söndag. Troligen kommer det då en som ska titta på min svarta prins. Jag tvingar mig själv att hålla tummarna, hade varit skönt om hon ville ha honom för då slipper jag sätta ut annons och klydda med det. Jag kan köpa mig en hyfsad barnvagn för en stallhyra så det hade gjort bra för ekonomin vill jag lova.
Min lilla Skrutt har svängt runt lite där inne nu på morgonen, jag blir lika glad varje gång och pratar några ord med hen. Hihi, tror dock det är en kille där inne... Kommer bli väldigt förvånad om det tittar ut en tjej. Varför vet jag inte, det bara känns som en kille. Jag hoppas den är frisk, det är ju viktigast. Lilla Skrutt, jag kämpar för dig i alla fall. Hade jag inte gjort det hade du redan varit bortplockad, inte funnits mer. Men jag kämpade och nu får jag fortsätta kämpa för dig, förmodligen i resten av mitt liv. Tack för du är aktiv där inne, det ger mig mer styrka och lite glädje.
Trevlig tredje advent på er!
KRAM
Knäet ja, kan ni tänka er, när jag vaknade på fredagen så var smärtan helt borta. Jag fattade inte ett dugg, hur kunde jag ha så ont en dag och sen bara borta? Inbillade jag mig? Mycket skumt. Men jag var glad att knäet var snällt igen! Inget att gå o grubbla över, kommer kanske tillbaka igen en vacker dag. Fredagen på jobb blev faktiskt mkt lugn, vet ju att det är så vissa dagen och denna dag var ju Luciadagen. Eftersom vi hade väääldigt få läkartider så va jag glad att jag inte satt i telefonen, det gjorde en mkt erfaren distriktssköterska. Hon gjorde ett bra jobb måste jag säga... Dock ringde det inte heller mkt på fm, jag fick lagt in schema för alla sköterskor hela våren. Kändes dock lite konstigt att bara lägga schema för mig själv till April. Mitt jobb, kommer verkligen att sakna mina kollegor massor, har ju inte direkt vänner som är hemma med barn så jag kommer bli tokig på att inte ha någon att prata med på dagarna,,, jaja, den tiden den sorgen. Em på jobb blev också lugn, fram till kl 15. Då fick jag ett mkt specielt besök på labb som jag inte vågar gå in på här pga sekretess men det berörde mig väldigt mycket. Ibland får man sig en tankeställare och det kan vara bra ibland.
Hann hem om o duscha efter jobb och sen blev jag hämtad. Vi hade ju lite julfest m jobb och den skulle vi ju ha på Kasínot i Malmö. Vi åt tre-rätters, smakade väl sååå där... Förrätten var godast, ankbröstet till varmrätten var allt lite seg tyckte jag. Någon form av äppelkaka till dessert, var också sååå där. Sen var det julkampen, vi blev uppdelade i två grupper och sen hade vi en som visade oss tre olika spelgrejor och se spelade vi några runder på varje och såg vem som var bäst i gruppen. Black Jack först, närmast 21, ganska kul. Sen maskinerna, ja typ enarmad bandit, där vann jag förresten... Sen var det rolett, roligast tyckte jag. Jag satsade vilt, kostade ju inget. Vann de två första sen satsade jag allt på svart och det blev rött. Asg...så förlorade jag ALLT! Men det var roligt och framför allt roligt att lära sig lite OCH se hur andra spelade och vad det var för människor där. Såååå imponerad över hur mkt pengar som snurrade där inne. Jag spelade inte alls efter vår kamp, de andra spelade väl för någon hundralapp eller så... Jag måste ju ha mina få pengar till julklappar och inte stoppa in dem i någon maskin och aldrig se dem mer... ;-) Kom väl hem vid 00.30-tiden och då var jag meeeegatrött. Fyyy tusan så trött jag var, efter fem dagars arbete och lilla Skrutt där inne som suger ut lite ork från mig. Så bums i säng, halleluja va skönt...
Mådde lite dagen efter på lördagen pga sömnbrist tror jag. Gjorde inte så väldigt mkt. Dottern och jag var en runda till stallet och hon red. Jag gick lite långsamt en bit längst vägen men sammandragningarna kommer som ett brev på posten om jag går för fort. Nä tack till sådant nu, får vänta några veckor till. Vill inte riskera att sätta igång något faktiskt...inte än. Pappsen kom på snabbvisit, hade ett jobb här nere så det blev lite kaffe och snack. Sen körde han igen...snyft.... Kvällen blev lugn. Julgranen kom upp och dottern bakade goda muffins till kvällskaffet.
Idag är det då söndag. Troligen kommer det då en som ska titta på min svarta prins. Jag tvingar mig själv att hålla tummarna, hade varit skönt om hon ville ha honom för då slipper jag sätta ut annons och klydda med det. Jag kan köpa mig en hyfsad barnvagn för en stallhyra så det hade gjort bra för ekonomin vill jag lova.
Min lilla Skrutt har svängt runt lite där inne nu på morgonen, jag blir lika glad varje gång och pratar några ord med hen. Hihi, tror dock det är en kille där inne... Kommer bli väldigt förvånad om det tittar ut en tjej. Varför vet jag inte, det bara känns som en kille. Jag hoppas den är frisk, det är ju viktigast. Lilla Skrutt, jag kämpar för dig i alla fall. Hade jag inte gjort det hade du redan varit bortplockad, inte funnits mer. Men jag kämpade och nu får jag fortsätta kämpa för dig, förmodligen i resten av mitt liv. Tack för du är aktiv där inne, det ger mig mer styrka och lite glädje.
Trevlig tredje advent på er!
KRAM
torsdag 12 december 2013
Gnällinlägg på g....
Orkan man inte läsa gnäll så gå till en annan blogg! ;-))
Pissenatt som gick, pissedag på jobb och nu lite ensamdepp ikväll.....
Fick ont i mitt knä igårkväll. Kände av det lite den sista timmen på jobb men sen, när jag suttit stilla en stund här hemma så började det göra ordentligt ont. Tog två Panodil innan jag la mig och somnade till slut. Vaknade vid två-tiden på natten och då värkte knäet och det kändes ända ner till foten. Gjorde riktigt ont. Haltade ut på toan och sen kunde jag inte somna med någon reda. Låg vaken i ca en timme innan jag somnade igen. Tyckte klockan var tråkig när den ringde, tyvärr var jag fortfarande halt men nååågot bättre. Jobb fick sponsra med Panodil och en linda om knäet och det har gått hyfsat. Fortfarande rejält ont och det känns stelt men än så länge gör det inte ont i vila vilket är tur. Hoppas denna natten blir bättre.
Torsdagen har varit ganska tuffa nu några veckor och denna blev extrem. Hade en sjuk läkare och som vanligt en mindre sköterska. Vi fick in en extra läkare någon timme och det gav mkt jobb för oss sköterskor. Fm gick ju ann för då var vi tre men på em hade en sköterska egen mottagning och då hamnade denna kvinna ensam på labb, bara jag på labb och tre läkare igång, jaaa, shit va tufft. Bläää också för den delen...När klockan var 15,30 grät min kropp av trötthet... Som tur var så lugnade det sig sen... Då va det bara till att börja titta på morgondagen då det var är väääldigt läkarfattiga... Hej och hå, läkare efterlyses.... Imorgon börjar vi dagen med TRE lediga tider, KATASTROF!!!! Jaaa...överlever vi det så överlever vi nog det mesta.
Väl hemma ikväll så var det matlagning och förhöra två barn på religion. Islam var det och nu kan jag massor om islam. Sen åkte dottern till sin pappa.
Jag hade inte hört av pappsen på hela em/kvällen. Usch, det är lite jobbigt att känna sådant behov av en människa, man vill ju inte vara en klängranka men utan sms från honom så känner jag mig enormt ensam trots en pigg skrutt i magen... Så det blev lite ensamdepp en stund, känslan av att vara den meeest ensammaste människan i världen... Snyft... Och inte nog med det...kommer en tjej och tittar på min svarta prins på söndag, ska ev. låna honom. Känns ju enormt sorgligt även om jag vet att jag måste. Så jag får rent ekonomiskt tänka att hoppas hon tar honom för ett år eller så... Hade gjort susen för min ekonomi....men mitt hjärta gråter en skvätt...
Imorgon är det jobb och sen jobbjulfest på Cosmopol i Malmö. Guuud så spännande med Kasino, har aldrig varit på kasino förr. Tyvärr känner jag mig som den tjockaste och fullaste människan på jorden just nu så fin lär jag inte känna mig men strunt i det imorgon, ska bli spännande att se andra människor uppkläda plus alltid trevligt att umgås med mina jobbevänner, tycker verkligen om de flesta massor!!! Frågan är väl mest hur man ska orka en hel dag på jobb o sen iväg till Malmö! Puhhh... Attans tur att jag får åka m en kollega... Håll tummarna att jag inte somnar med huvudet bland korten där inne! Hihihi...
Nu ska jag försöka sova lite...Klappa om skrutt lite där inne i magen och mysa av lite discodans där inne.
KRAM
Pissenatt som gick, pissedag på jobb och nu lite ensamdepp ikväll.....
Fick ont i mitt knä igårkväll. Kände av det lite den sista timmen på jobb men sen, när jag suttit stilla en stund här hemma så började det göra ordentligt ont. Tog två Panodil innan jag la mig och somnade till slut. Vaknade vid två-tiden på natten och då värkte knäet och det kändes ända ner till foten. Gjorde riktigt ont. Haltade ut på toan och sen kunde jag inte somna med någon reda. Låg vaken i ca en timme innan jag somnade igen. Tyckte klockan var tråkig när den ringde, tyvärr var jag fortfarande halt men nååågot bättre. Jobb fick sponsra med Panodil och en linda om knäet och det har gått hyfsat. Fortfarande rejält ont och det känns stelt men än så länge gör det inte ont i vila vilket är tur. Hoppas denna natten blir bättre.
Torsdagen har varit ganska tuffa nu några veckor och denna blev extrem. Hade en sjuk läkare och som vanligt en mindre sköterska. Vi fick in en extra läkare någon timme och det gav mkt jobb för oss sköterskor. Fm gick ju ann för då var vi tre men på em hade en sköterska egen mottagning och då hamnade denna kvinna ensam på labb, bara jag på labb och tre läkare igång, jaaa, shit va tufft. Bläää också för den delen...När klockan var 15,30 grät min kropp av trötthet... Som tur var så lugnade det sig sen... Då va det bara till att börja titta på morgondagen då det var är väääldigt läkarfattiga... Hej och hå, läkare efterlyses.... Imorgon börjar vi dagen med TRE lediga tider, KATASTROF!!!! Jaaa...överlever vi det så överlever vi nog det mesta.
Väl hemma ikväll så var det matlagning och förhöra två barn på religion. Islam var det och nu kan jag massor om islam. Sen åkte dottern till sin pappa.
Jag hade inte hört av pappsen på hela em/kvällen. Usch, det är lite jobbigt att känna sådant behov av en människa, man vill ju inte vara en klängranka men utan sms från honom så känner jag mig enormt ensam trots en pigg skrutt i magen... Så det blev lite ensamdepp en stund, känslan av att vara den meeest ensammaste människan i världen... Snyft... Och inte nog med det...kommer en tjej och tittar på min svarta prins på söndag, ska ev. låna honom. Känns ju enormt sorgligt även om jag vet att jag måste. Så jag får rent ekonomiskt tänka att hoppas hon tar honom för ett år eller så... Hade gjort susen för min ekonomi....men mitt hjärta gråter en skvätt...
Imorgon är det jobb och sen jobbjulfest på Cosmopol i Malmö. Guuud så spännande med Kasino, har aldrig varit på kasino förr. Tyvärr känner jag mig som den tjockaste och fullaste människan på jorden just nu så fin lär jag inte känna mig men strunt i det imorgon, ska bli spännande att se andra människor uppkläda plus alltid trevligt att umgås med mina jobbevänner, tycker verkligen om de flesta massor!!! Frågan är väl mest hur man ska orka en hel dag på jobb o sen iväg till Malmö! Puhhh... Attans tur att jag får åka m en kollega... Håll tummarna att jag inte somnar med huvudet bland korten där inne! Hihihi...
Nu ska jag försöka sova lite...Klappa om skrutt lite där inne i magen och mysa av lite discodans där inne.
KRAM
tisdag 10 december 2013
Inget skrivet här ju....
Hade ju tänkt skriva oftare här men orken har inte räckt. Jag jobbar heltid, helt färdig när de 9 timmarna är slut. Det har varit ovanligt tufft på jobb, saknats både läkare och sköterskor plus ett nytt journalsystem som gör att allt gått extra sakta för oss.... Ledsna och besvikna patienter i telefonen och en del arga och otrevliga. Så efter de där 9 timmarna på jobb så har jag bara drömt om att komma hem och göra absolut ingenting... Sjukt trött men vet ju varför, min trogna och underbara kropp har tillverkat bebis och låter nu denna lilla sak växa till sig där inne. Låter livmodern putta undan övriga organ för att få plats. Låta tyngden slita på korsrygg och fogar. Jag har sagt det förr, förstår inte att min kropp är så snäll till mig fast jag inte varit snäll till den med all övervikt.
Imorgon går jag in i v 25! Skrutten där inne väger runt 700 gram och är ca 30 cm lång! Inte konstigt man känner den så mkt. Den är framför allt mkt aktiv på dagen vilket jag berättat för hen att det är ok att fortsätta så när hen tittat ut. Sova på natten och vara vaken på dagen, perfekt. Hoppas nu att allt blir bra, hönsamoren måste ju så klart oroa sig lite extra...
Idag har det varit en jobbig dag. En kollega som bröt ihop av stress och dålig arbetsmiljö, tänk att ingen ville lyssna på oss tidigare, jag visste att det skulle bli så här... Men, man är ju bara en arbetare...
Sen har jag gjort min mamma ledsen idag... Har haft värsta ångesten över min julresa till Teneriffa. Dels är jag ju sjukt flygrädd och kände att jag har noll styrka kvar att hantera den. Känns även tufft att sitta inklämd i en flygstol i flera timmar, vet att min rumpa knappt får plats och minns att sitta i bilen för någon helg sen i 4 timmar var väldigt jobbigt för rygg och höfter. Sen är jag ju så nojig över att den ska titta ut för tidigt och göra det när jag inte är i Sverige är värsta mardrömmen för mig. Jag fixar att ta allt själv men att ha sjukvårdspersonal som inte kan svenska hade gjort mig förtvivlad och jag hade kännt mig sjukt otrygg hur duktiga de än varit... Allt detta har givit mig ångest som bara blivit mer och mer. Jag har vänt och vridit på det och gråtit många tårar men jag erkände till sist för mig själv att jag verkligen inte ville resa. Så det blev bara till att ta tjuren i hornen och berätta. Syrran blev inte direkt förvånad...hon hade märkt det. Fick berättat det för kära mams där nere idag och nu känner jag att den stenen är borta. Kommer att sakna dem oändligt mkt runt jul men samtidigt så har jag mer lugn i själen att slippa åka iväg så långt. Dock känner jag mig hemsk......
Fler jobbiga beslut, nyårsafton måste jag också bestämma mig hur jag ska göra. Trodde kanske att pappsen ville fira med mig men det ser inte ut så och det känns ju lite tråkigt. MEN ska fråga mina barn var de vill vara, är ju bjuden till de som vi brukar fira nyår med så det lutar nog ditåt faktiskt. Måste nog vårda mina vänner lite.... Men ska höra med mina barn....
Sen rullar det på med hästen... Har en som är intresserad av att låna honom... Fått berättat det för stallägaren idag, gjort fler besvikna, blää för mig. Nu ska jag bara bestämma en dag med den intresserade så hon kan komma och hälsa på honom... Usch, det gör mig gråtfärdig men det är ett måste... Många tårar nu vill jag lova, beror nog delvis på de där förbaskade hormonerna... ;-)
Ja så ligger det till här just nu, fler beslut och en del tårar... Mycket jobb vilket nog egentligen är bra men sliter på kroppen. Dragit tillbaka de två semesterdagar jag ville ha julveckan, lika bra att jobba när man ändå är ensam. Behöll dock den 30/12 för då vill jag vara ledig....
Ohh nu sprallar Skrutt massor, gör gott i ett lite ensamt mammahjärta! :-))
¨Nu ska jag åter fundera vidare på framtiden, den okända framtiden!
KRAM
Imorgon går jag in i v 25! Skrutten där inne väger runt 700 gram och är ca 30 cm lång! Inte konstigt man känner den så mkt. Den är framför allt mkt aktiv på dagen vilket jag berättat för hen att det är ok att fortsätta så när hen tittat ut. Sova på natten och vara vaken på dagen, perfekt. Hoppas nu att allt blir bra, hönsamoren måste ju så klart oroa sig lite extra...
Idag har det varit en jobbig dag. En kollega som bröt ihop av stress och dålig arbetsmiljö, tänk att ingen ville lyssna på oss tidigare, jag visste att det skulle bli så här... Men, man är ju bara en arbetare...
Sen har jag gjort min mamma ledsen idag... Har haft värsta ångesten över min julresa till Teneriffa. Dels är jag ju sjukt flygrädd och kände att jag har noll styrka kvar att hantera den. Känns även tufft att sitta inklämd i en flygstol i flera timmar, vet att min rumpa knappt får plats och minns att sitta i bilen för någon helg sen i 4 timmar var väldigt jobbigt för rygg och höfter. Sen är jag ju så nojig över att den ska titta ut för tidigt och göra det när jag inte är i Sverige är värsta mardrömmen för mig. Jag fixar att ta allt själv men att ha sjukvårdspersonal som inte kan svenska hade gjort mig förtvivlad och jag hade kännt mig sjukt otrygg hur duktiga de än varit... Allt detta har givit mig ångest som bara blivit mer och mer. Jag har vänt och vridit på det och gråtit många tårar men jag erkände till sist för mig själv att jag verkligen inte ville resa. Så det blev bara till att ta tjuren i hornen och berätta. Syrran blev inte direkt förvånad...hon hade märkt det. Fick berättat det för kära mams där nere idag och nu känner jag att den stenen är borta. Kommer att sakna dem oändligt mkt runt jul men samtidigt så har jag mer lugn i själen att slippa åka iväg så långt. Dock känner jag mig hemsk......
Fler jobbiga beslut, nyårsafton måste jag också bestämma mig hur jag ska göra. Trodde kanske att pappsen ville fira med mig men det ser inte ut så och det känns ju lite tråkigt. MEN ska fråga mina barn var de vill vara, är ju bjuden till de som vi brukar fira nyår med så det lutar nog ditåt faktiskt. Måste nog vårda mina vänner lite.... Men ska höra med mina barn....
Sen rullar det på med hästen... Har en som är intresserad av att låna honom... Fått berättat det för stallägaren idag, gjort fler besvikna, blää för mig. Nu ska jag bara bestämma en dag med den intresserade så hon kan komma och hälsa på honom... Usch, det gör mig gråtfärdig men det är ett måste... Många tårar nu vill jag lova, beror nog delvis på de där förbaskade hormonerna... ;-)
Ja så ligger det till här just nu, fler beslut och en del tårar... Mycket jobb vilket nog egentligen är bra men sliter på kroppen. Dragit tillbaka de två semesterdagar jag ville ha julveckan, lika bra att jobba när man ändå är ensam. Behöll dock den 30/12 för då vill jag vara ledig....
Ohh nu sprallar Skrutt massor, gör gott i ett lite ensamt mammahjärta! :-))
¨Nu ska jag åter fundera vidare på framtiden, den okända framtiden!
KRAM
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)