Känns allt lite konstigt i maggropen när man har sin lilla Skrutt här och han är i samma ålder som min änglaflicka när hon dog. Frågar mig hela tiden hur jag klarade av tiden efter och gå vidare... Skulle man klara det en gång till?? Hoppas med hela mitt hjärta att jag aldrig får svaret på sista frågan.
Idag är det alltså 14 år sedan hon dog! Tiden rusar och mitt liv kämpar på för att hinna med. Lilla änglatös, du är för alltid saknad i mitt liv men vi kommer att ses igen i nästa liv! Önskar du fanns kvar här och levde ditt liv! Goa, vackra flicka...
Jag ligger just nu under täcket med min lilla Skrutt, har fått träffa min stora son en stund i morse, han verkade nöjd med nya klassen. Känns skönt att han verkade glad...kära son, du fick bli skilsmässobarn utan att jag kunde göra något åt det. Tror det är du som tog det hårdast faktiskt fast du aaaaldrig skulle erkänna det! Dottern lever på med massa vänner, fnitter och smink, hon verkar till att ha kul i livet förutom när hon måste städa!!;-)
Jag själv klarar mig...det gör man ju... Känner mig lite trött idag, trött på att packa inför dagarna hos Papps. Blää för avstånd! Men blir nog skönt att vara där när jag väl landat... Skönt att älska Skrutt med någon!! Dock kommer jag sakna myskvällarna i tv-soffan...där saknas den ju.... Önskar jag haft pengar att köpa soffa o tv för och sätta dit... Blir drygt hela hösten och vintern...
Borde packa färdigt nu men nä...tänker ligga här och tanka bebismys under täcket och lyssna på blåsten utanför!! Myyyys....
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar