Det är inte klokt vad tiden går... Imorgon är det den 6/5, nu är våren här på allvar och sommaren närmar sig... En tid av ovishet för min del... Just nu vet jag inte ens var jag ska bo. Känns mkt konstigt måste jag säga. Egentligen har jag inte så mkt emot det, jag är ju ganska öppen och äventyrlig utan det är nog mest att jag nu är ensam.... Naturligtvis inte ensam på det sättet men jaa, nu ska jag stå på egna ben utan exet som styrt mig i 24 år... Inte styrt mig på ett negativt sätt men han har bromsat drömmaren och den impulsiva, det kan jag kanske behöva... Nu ska jag försöka bromsa mig själv... Klarar det säkert, man är ju äldre och förståndigare men det är nytt för mig.
Vagnen körde verkligen fort ner igår, jag letade intensivt efter bromsen, det tog lite tid innan jag hittade den. Det blev både kryp i min kropp och några skrik innan jag hittade den... Men till slut bromsade jag upp det och nu börjar klättringen upp igen. Jadå, jag känner att det går uppför igen, lite trögt kanske men det går uppåt igen... Jag letar efter mig själv här nere i dalen och jag känner att jag litar på mig själv, jag kommer att klara den där klättringen. Stöttar mig på nära och kära på vägen och vips så är jag uppe igen.
Idag har jag varit hos min kära syster som fyller år. Blev en stund i solen, ser i ansiktet att solen gjorde sitt jobb, den färgade mina kinder lite. Hjälpte syrran att städa lite och sen kom kära moder på kaffebesök och då städade vi alla tre en stund. Tänk så mkt trevligare det är att städa när man är fler! Jag dammsugade och blev lite varm, lite motion denna dag... Bra det!
Maten ja, det går bara bra. Kan hända att jag äter någon köttbit ibland men kan meddela att jag nu gått ner 9 kg!!!!!! På 3 veckor!!!!! Har ett par byxor som jag kan ta på utan att knäppa upp, de kasar ner hela tiden nu. Nästa storlek börjar sitta löst i midjan, gött! Jag gillar pulver!! ;-) Jag kör vidare med det ett tag till.... Ska ner minst 10 kg till innan jag går över till mat! Längtar efter ett visst par jeans jag har i garderoben, kommer vara sååå nöjd med mig själv när jag kommer i dem... Jag kör på, det funkar bra just nu...
Veckan som kommer blir en något kortare vecka men inte mkt kortare. Hade ju egentligen långledigt men erbjöd mig att gå in på fredag fm, de var inte så många och med tanke på att det är en klämdag så kan det vara många patienter. Kan lika bra jobba som att sitta här och glo på exet ju.......
Tänk vilken dipp jag hamnade i igår. Skönt att det inte varade så länge denna gången. Lär väl komma fler dippar antar jag.... Nu ska jag lyfta upp hakan, titta framåt och gå.... Gå mot det ovissa med lyft huvud, känna styrkan rinna i ådrerna, jag kan, jag klarar det.... Herregud, jag har klarat värre saker ju... Jag överlevde att förlora ett barn, klarar man det så klarar man ALLT (förutom att förlora ännu ett barn)!! Japp, så upp med hakan, kör på bästa jag......
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar