Mitt i natten!

Sitter här ensam i köket, klockan är snart 1 på natten. Borde så klart sova men vill inte riktigt än. Vill inte att dagen ska ta slut, vill bara vara kvar här lite till... Har varit en bra dag denna lördag.... Fast får väl börja att berätta om veckan eller?

På vår nationaldag så åkte jag med mina kära arbetsvänner till Ullared. Gick inte runt och grät denna gång, skönt. Köpte dock inte så mkt för jag vill först flytta in och se hur jag ska ha det. Dock blev det lite till dottern, hon har ju önskat lite USAigt på sitt rum. Blev en jättefin tavla, två kuddar, en filt plus påslakanssätt... Sonen hade som vanligt bara en önskan, Wunderbaums... Han fick 9 stycken även denna gång! Hihihi... Sminkavdelningen blev det också, dottern hade en lååång lista som denna icke-smink-kunnige kvinnan försökte få ihop. Tror jag lyckades bra, blev bara en miss hörda jag sen när jag kom hem!

Äntligen en sovmorgon på fredagen, alltså igår. Tror du man kan sova länge?? Näpp, klockan 07 sa det pling och så var jag pigg och vaken... Suck... Jaja, upp och börja tvätta lite kläder bla... Vädret var ju toppen och eftersom jag var uppbokad hela eftermiddagen så fick jag faktiskt solat en timme på förmiddagen. Skönt. In i duschen och sen körde jag till frissan. Blev äntligen av med lite hår, skönt. Nu kan jag nog få till lite frisyr igen...

Efter frisörbesöket så körde jag direkt till mitt jobb, nu skulle jag jobba några timmar. Hade den där kluriga omläggningen, skulle ju egentligen göras på torsdagen men då hade vi ju stängt. Helt ok att komma in en ledig dag att göra det, behöver både flex och sen känns det bra att kunna ställa upp med det till goa patienter som faktiskt behöver den hjälpen. Fick högsta betyg av patienten efter vilket betyder att det gick riktigt bra. Nöjd kunde jag säga trevlig helg till mina bästaste kollegor och sen gå ut i värmen igen. Konstigt att jobba bara 2 timmar!

På kvällen red jag med dottern och hennes vän. Jaaa, vad ska man säga. En ljuvlig tur. Solen lyste fortfarande, nyslaget hö som doftar så gott och tre tjejer som snackar och fnittrar. Gör gott i själen! En häst som skrittar på och verkar nöjd, jaaa, det är gott att leva ibland...

Idag, lördag då? Jo, vi åkte till nya huset idag, alla utom en av oss som ska bo där. Vi mätade inför väggbygge och gick igenom med ägarna vad som skulle lämnas kvar och vad vi fick köpa. Alltså, så fort jag kliver in i det huset så känner jag att japp, här kan jag bo! Ljuvligt!! Klev in på mitt rum och tittade ut, ser bara träd! Perfekt, där kan jag sitta eller ligga och titta ut och låtsas att jag är i mitt skogshus mitt i skogen! Perfekt! Mätade upp var sängen skulle stå och vet nu att det inte är några problem med att den ska få plats. Får till och med plats med ett sängbord! Tar med mig möblerna jag ska ha sen får jag se om jag kan sätta dit mer. Hade gärna velat ha en bokhylla också, tror nog jag får plats med det... Och så mkt det hade hänt i trädgården sedan jag var där sist. Allt var utslaget och det är NOLL insyn förutom på ett ställe. Såååå jäkla bra! Trädgården ligger i söderläge men tack vare träden så finns där gott om skugga när det blir för varmt! Nää, gillar verkligen huset och trädgården!! Kommer att bli så himla bra!!

Efter husbesöket så hängde jag hos syrran lite. Barnen gick iväg på marknad och vi solade en stund. Sen åkte jag hem för nu skulle det frossas i kärlek, romantik och vackra kläder, dags för bröllop på tvn... Som vanligt så snyftade jag till det, speceillt när Marie Fredriksson sjöng för brudparet... Sååå vackert. Suuuck... Min dotter satt och skrattade åt mig och gnällde på allt på bröllopet! Sen kom även sonen och började älta om att det var vi som betalade det! Blev till sist sur på allvar och skällde lite på dem, lååååt nu mig sitta här och böla och titta på de vackra, förälskade människorna! Grr.... Som vanligt så sörjde jag lite att jag aldrig fått stå brud... Ingen som velat gifta sig med mig,,,snyyyyft.... Men det är väl aldrig för sent? Hihi.... Under sker ju då och då...

Hade en magisk kväll även ikväll. Sommarkvällar är så mysigt. Först hjälpte jag dottern att longera sin häst, därefter gick jag min promenix i solnedgången. Känner att mina ben är piggare, dock känner jag av benhinnerna lite just nu men sjunger för mig själv, gå, bara gå... Lyssnar på musik samtidigt och tyvärr hänger inte benen med mitt hjärta för hjärtat vill SPRINGA fram, ja nästan flyga fram.... Men det dröjet kanske inte så länge till jag kan springa lite?? Sprang några steg och det kändes ok... Ska kanske ta det lite lugnt med det men huvudet vill mer än kroppen just nu.... Efter promenaden så vill dottern att jag tittade på henne när hon "lekte" lite med min goa häst. Hon sprang runt lite med honom på ridbanan, utan grimskaft och han följe henne som en hund. Sen kom hon på att hon ville prova rida honom i bara grimma, okej sa jag... Hon red och red, i bara grimma... Hon såg så lycklig ut och jag kände att jag blev lika lycklig... Underbara häst, vad han ställer upp för oss! Han är guld värd...

Jaha... Min själ då? Den springer runt i hundra knyck... Får inte lugn på den, vet inte hur jag ska göra... Eller vill jag få stopp på den? Ska den få rusa runt? Min dotter skrattade på ridbanan ikväll och sa, viiilken tur jag provade rida i bara grimma!! Ja sa jag till henne, man måste prova! Kan bli pannkaka av det men då har man i alla fall provat! Kom ihåg en serie som gick på tv när jag var ung, om hästar, minns du den bonussyster?? Där sa ridläraren, kasta hjärtat över hindret och hoppa efter själv. Det är ju ett bra ordspråk ju... Tänkte på det sen, herregud, det är ju så man måste göra ju. Inte stå vid kanten och vela... Det är nog bara till att hoppa!!!! Visst, man kan slå sig meeen man kan lika bra flyyyyyga, det vet man ju inte innan ju... Tror nog att jag hoppar... Livet kan ju vara så himla roligt, jag tror jag bara hoppar och ser var jag landar! Kanske måste man träna sina vingar lite, de är nog ganska otränade men efter några försök så tror jag flygkunskapen ökar....

Flummar jag? Ja, förmodligen... Får väl skylla på mina gener eller, mamma???? ;-) Klockan rusar, jag booorde sova... Men vill icke sova.... Det kan man välja bort en gång känner jag.... Imorgon är en annan dag.... Exet har varit borta på jobbresa nu i snart 5 dagar. Gör gott i min själ att inte träffa honom och det gör också att jag ser mer framemot att flytta... Jag vill ha min frihet på allvar nu, jag vill leva igen... Denna väntan dödar livsgnistan lite... Som tur är så åker han iväg tre dagar nästa vecka också!! Skönt... Inte så att jag tycker illa om honom men just nu är det skönare att inte träffa honom.... Tror nog att vi kommer att kunna samarbete bra känner jag just nu i alla fall. Ingen vinner på att vi bråkar... Allra minst våra kära barn!

Näää, nu får det vara slutflummat för ikväll!! Hihihi....
KRAM