Kära hjärtat, nu är det inte långt borta. Jag ser det runt hörnet, där, ser ni? Där kommer mitt nya liv, det rusar mot mig nu.... Jag luktar friheten, ja gud va gott det luktar, underbart!
Nu får vi nycklarna om 6 dagar, på måndag. Helt sjukt, tiden har gått så fort, vem kunde ana att jag trots allt mår så bra som jag gör nu? Ska absolut inte säga att jag dippar ibland, hade en svacka förra veckan. Var på banken med exet i torsdags och avslutade vårt ekonomiska liv. Jag klarade det utan tårar men det var ganska tufft. Inte brukar det se ut så när vi varit på banken. Sen pratade han och banktanten massa annat också som jag rakt inte ville höra.... Ett tag var jag på väg att resa mig och gå men tog fram lite extra styrka och satt kvar. Tackade banktanten när jag gick och sen slog jag upp dörren och då kunde jag äntligen låta tårarna komma. Grät en skvätt i bilen, sörjde tryggheten som försvann i ett nafs. Nu måste jag stå på egna ben med allt det där som jag inte har tagit hand om på måååånga år. Åkte hem till mams för dottern var där och grätt en skvätt till sen va det bra! Kände mig liiite down på kvällen...
Dagen efter kom då midsommarafton. Vaknade med ett tungt moln över huvudet. Kändes förfärligt jobbigt. Då skulle en av de finaste högtiderna firas med en man som inte längre vill vara med mig och två barn som man ska spela teater för. Ja herregud.... Pratade med en kär vän en stund och blev lite piggare. Sen ringde älskade systern och räddade dagen till mig. Hon bjöd hem mig och barnen, efter en kort funderare och tanken på att nästa afton ska exet fira med barnen och då minskade mitt dåliga samvete... Så jag tog barnen med mig och körde till syster och fick en riktigt trevlig midsommar! Såååå, en jobbig start med ett bra slut!
Just nu har jag svårt att beskriva mina känslor. Det är en mycket hög fart och det svänger grymt fort, mest upp men ibland kommer det en liten neråtbacke. Ikväll har jag så svårt att lugna ner själen, känslan att dra iväg är stor, måste stanna lite till. Har ingenstans att ta vägen, jag måste jobba och jag måste ta hand om mina barn. Tror det är tur men själen är så svår att stoppa just nu... Bromsen känns lite halvtrasig, måste nog se över den och laga den lite.... Eller ska jag kanske strunta i det? Låta själen leva loppan och göra liite som den vill? Asch...
Japp, har börjat packa. Plockat lite här och där, får se om lådorna räcker. Bara packat sådant som jag vet är mitt. Måste pressa exet på vad jag ska ta med mig av det som är vårt. Han åker nämligen bort i helgen så då är det svårt... Ska försöka få det mesta packat i helgen för tänkte köra lite lådor i bilen varje dag efter jobb. Fälla sätet och lasta in några innan jobb och sen köra dit direkt efter jobb... Det är väl lite effektivt? Vill komma på plats på fredagen... Sen tänker jag ta första veckan på semestern att röja efter mina hästar och flytta dem... SEN ska jag försöka få ordning på livet... Så ser mina planer ut, kaaaaan komma något imellan, vad vet jag! ;-)
Så jag köra på lite till, snart dags att tacka gamla livet för sig och lämna det bakom sig. Ska inte se bakåt, bara framåt. Ska höja hakan, titta uppåt med stolt blick. Jag ska uppföra mig mot alla från det gamla livet men ALDRIG spela någon annan längre. Nu ska jag bara vara jag.... Jag ska välja vägen själv och kommer inte att ånga det. Jag kommer att välja den väg som bara jag vill! Kommer så klart ta hänsyn till mina barn och övrig familj men valet kommer att vara mitt! Ja herregud..... Shit va SPÄNNANDE det ska bli!
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar