KÄRLEK!!!!

Nu har vi varit hemma i 6 dagar, Skrutt och jag. Han har hunnit bli 9 dagar gammal och än så länge är han en mönsterbebis! Jag VET att det kan ändras när som helst men just nu är han ett mönsterbarn! Han äter som han ska, amningen fungerar jättebra, inget klydd, han suger gärna och ofta. Bara lite såriga bröstvårtor som gör oooont, dock är vänster klart bättre, så jag hoppas även höger blir bra snart! Smörjer och smörjer!
Han sover ganska mkt och kan även ha långa stunder vaken och vara tyst. Han skriker inte mkt och sover hela nätterna förutom ätpause. Ja, just nu är han perfekt!

Jag själv har hämtat mig bra, inte ont i underlivet, fogarna är klart bättre och bäckenet börjat stabilisera sig igen. Blöder inte mkt heller vilket är skönt. Ryggen bättre och jag njuter av rörligheten. Dock är ju kondisen usel och det ska fixas till så småningom. Det är bara brösten som stör lite nu. Såren på bröstvårterna och storleken på brösten. Hihihi..helt galet men känslan på tredje dagen är: VEM har hängt två bowlingklot i bhn över natten??? De är så stora och tunga... Det går väl ann när man har bh på sig men när jag duschar, det känns som de liksom inte hör till mig, hör till kroppen utan något som hängts på mig. Helt galet. Som tur är så vet man ju att det blir bättre snart! Haha, dessa tuder/båps!

Kärlek ja... Tänk, jag kan sitta här i det oändliga och bara titta på lilla Skrutt. Han är så fin, så vacker. Helt perfekt om ni frågar mig! Tänk, han skulle inte finnas här, hur kunde det bli så att denna fina bebis landade i min famn ändå? Visst är det skumt, är det ödet eller vad? Var det förutbestämt? Ja, det får man ju aldrig svar på men jaaa...jag blir lycklig bara jag ser honom och vill aldrig släppa honom. Varit ifrån honom två gånger, i 30 minuter. Båda gångerna affären, båda gångerna i mkt trygga händer hos sin moster men vad hjälper det? Jag skyyyndar mig så mkt, det är ju jag som inte kan vara utan honom ju... Älskade unge, du och jag mot världen... Det är inte så längre, jag vet att det är många som tycker mkt om honom men från början var det bara du och jag. Din envisa mamma som tvingade sig själv att lyssna på bara sig själv och ingen annan. Tänk om jag fortsatt mesa med andra...då hade denna skatt inte funnits. Jag tackar stjärnorna att jag började lyssna på mig själv, shit vilket rätt beslut jag tog.... Älskade unge...nu är du här, detta ska vi klara av!

Bild tagen av Mia Fridh.

Jag har och kommer att få försaka många saker för min lilla Skrutts skull. Specielt detta första år då pengar kommer vara en stor bristvara. Men då får man titta in i hans ögon, se hur han fäster blicken och lyssnar på mig och då kommer allt kännas så lätt igen. Jag ska klara det, måste vara snål, måste prioritera mina barn.... Såå, ursäkta om jag kommer i tråkiga kläder, kanske i urtvättade kläder. Ingen frisyr och inga nya roliga skor. Jag måste lägga mina pengar på mina barn, mina stora barn ska helst inte lida att jag inte har så mkt pengar. Kommer inte kunna göra massa roliga saker, inte gå ut och äta eller köpa hem köpmat. Så måste det bli detta året....

Jaa...tänker på nätdejting, jag skulle ju bara ha lite kul, dejta lite, prova mina vingar och så blev det så här! Heeelt galet ju... Betydde åsknedslaget detta på första dejten? Vem ville säga mig något då? Ja, det är lätt att bli lite djup och fundera på det på olika sätt. Stackars den där Pappsen...skulle ju också bara prova på nätdejting ju...vips så sitter han med på en förlossning och ser sin son titta ut. Ja, två liv som förändrades pga lite test på en dejtingsida, lite kul bara för att.... Hihi, var det bestämt så från början? Ja, inte vet jag men undra kan man väl??

KRAM