Julen och jag har ingen vidare relation, den har väl gått lite upp och lite ner kan man säga. De första minnena är från en lägenhet i Malmö. Då var det bra minne, minns mormor, hennes man, mamma och syster. Två undelater i en bur i köket. Minns inte maten, minns bara att det skulle diskas innan vi skulle öppna julklapparna, det kunde man ju bli galen på. Ett barns glädje över dessa julklappar....
Minns en annan jul, före eller efter lägenheten i Malmö vet jag inte säkert, borde vara före?? Året var i alla fall 1979 och det var adventskalenderna Trolltider. Det var någon som ringde där innan jul, min mamma och syster blev så väldigt ledsna, min pappa levde inte mer... Jag minns att jag blev så ledsen den kvällen, tror inte jag förstod det, jag blev nog mest ledsen att min mamma och syster var ledsna. Jag grät och sen var det ju dags för julkalendern på tv... Den julen firade vi hos en annan familj, en familj som betydde mycket för mig när jag var barn. En härlig mamma, två mysiga flickor, hästar och får MEN framför allt, en pappa som betydde så mkt för mig. Nu, med vuxet perspektiv så har jag kanske en annan bild men då, ja, han var ju underbar. Han lekte häst med mig alltid. Vi slickade saltsten ihop, smakade på havre, hö och betfor ihop och kunde gnägga i telefonen hur länge som helst....
När jag var ungdom så firade vi jul både i fjällen och ibland hos min mammas särbo, fina jular vad jag minns med god mat och julklappar man blev glad för! När jag blev vuxen och började jobba i vården så tog jag de flesta julaftnar, skönt att få bra betalt och eftersom julen inte kändes så viktig så var det helt ok! Sen tittade det fram en liten son, då blev julen helt plötsligt lite viktigare. Man försökte skapa lite traditioner och lilla familjen firade en väldigt mysig jul 1998 och 1999.
2000, krasch och julen blev åter KATASTROF! Förlorade min ängladottern den sommaren och hur kan man känna någon julglädje då? Tiden innan jul var upp och ner då ev. svägerskan skulle komma hem med två flickbebisar. Jag våndades enormt över detta minns jag... Jag skulle tillbringa julen tillsammans med en mamma som hade två bebisar och jag hade ingen.... Men någon liten ängel lyssnade och de kom aldrig. Minns hur vi tillbringade den julen, vi köpte en megastor bilbana till sonen och den tävlade vi på hela julen vilket faktiskt livade upp lite...
Sedan den julen så har jag kämpat på. Det kom en liten flicka till och julen blev väl mindre och mindre laddad men jag vet inte, alltid lite extra tung. Det saknas liksom några i den allmäna familjekänslan... Men de senare åren har det dock gått ganska bra tycker jag. Har julpyntat fint, så gott det går i ett halvrenoverat hem... Men vi skapade lite tradioner och det blev mysigt!
2013 då? Ja, vad säger man... Om man saknat ett barn varje jul sedan 13 år tillbaka så måste jag nu sakna tre! Så klart saknar jag inte på samma sätt, de lever ju, de finns ju, de andas ju men de är inte med sin mamma... Känslan i år är åter igen tung... Det är väl inte meningen att en mamma inte ska fira jul med sina barn? Det är ju helt sjukt! Men nu är det så, jag ska verkligen försöka se bort om det och se framemot juldagen då jag får hem dem igen, få fira lite jul med dem. Jag måste sluta se det tungt, jag måste bara känna glädje att de finns, lever och andas... De har det bra, de har en bra pappa och farföräldrar de firar med, jag måste tänka så, det kunde varit mycket värre....
Nog om julmöget, det blir så mkt bättre nästa år, det har jag bestämt! I år blir det annorlunda och lite spännande, jag ska få hänga på en annan familj, en familj som bjudit in mig. En familj som troligen har andra traditioner än jag är van vid...spännande och utvecklande. En familj som jag snart ska dela en liten Skrutt med... Förstår ni, det är ju helt overkligt men om några månader ska det titta ut en liten Skrutt som kommer att binda ihop mig med den familjen och även mina andra barn! Ja...som livet vänder, som livet snurrar runder med människor! Inte konstigt man är lite matt och trött, det har ju hänt mer detta år än på ett helt decenium ju... Jag får nog vara lite sliten och medtagen va??
Idag åkte syrran och hennes yngsta iväg till mams på Teneriffa. Tomt blev det... Lämnade barnen vid 12-tiden, grätt en skvätt i bilen hem och väl hemma i tomma huset så fick vovven en extra kram. Körde till Malmö för julklappsinköp. Började i en mindre affär för att testa min kropp, ville inte bli för yr. Gick ok. Emporia nästa, gick väl så där. Svettades som en gris och satt mig då och då för att vila. Puuhh...önskade jag haft en man med mig som bar alla kassar och klappade om mig när jag fick sätta mig ner. Meen...så är det inte just nu, bara att inse... Fick i alla fall köpt alla julklappar utom en för den skulle jag köpa på Ikea. Körde dit och insåg att jag nog borde äta... Glömt det totalt... Åt kvällsmat på Ikea och tittade på folk. Många som åt julbordet men det hoppade jag över...
Nu har jag fått alla julklappar inslagna och tittat på Solsidan. Nu ska jag strax släcka och sova, jag måste klara ännu en dag på jobb imorgon. Börjar bli jobbigt med alla sammandragningar... Jag vill mest bara vila känner jag. Men bara en dag att jobba ju...sen ledig tre! Hurra!
Önskar alla en fin jul, hoppas ni kan njuta... Jag ska vara öppen för detta nya sätt att fira jul...
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar