Lite julledigt, hurra!!

Det blev en tuff avslutning på en otroligt tuff höst på jobb. Igår, torsdag så blev det åter en stressig dag med många kollegor som såg så där uppgivna ut. Kollegan som har bvc var sjuk så jag fick i onsdags dela mig på två och vara på vårdcentralen och även på bvc. En kollega tyckte att jag gott kunde väga några bebisar, det går ju så snabbt. Bara till att väga och sen hej och iväg! Haha... Jo visst, bara det att hon glömde den där lilla detaljen, mammor vill gärna prata också... Så när jag fick det beskedet så blev jag så trött ända in i själen och tänkte, näää...jag orkar inte mer. Trodde nästan att jag skulle strypa den kollegan just då, hon fortsatte sen att sura för hon inte hade något rum att vara på med en patient, alltså, så hade jag haft det i två veckor utan att gnälla... Nä, när jag känner så här vilket jag gör oootroligt sällan på jobb så är det helt klart en signal att nu börjar det bli för mkt.

Såå, i onsdags så blev det ett litet gästspel på bvc och det var så klart trevligt att träffa bebisar. En fyraveckors bebis, en 5 månaders och en 1½ åring blev det. Behöver jag säga att jag längtade lite extra efter min egen skrutt efter det? Myspys med bebis... Efter det så fick jag ta mig ner på vc igen och återgå till det vanliga! Dock tog jag själv hand om avbokningarna på bvc till nästa dag, bokade om alla för att slippa dela på mig igen! När jag nu var på bvc och gullade med bebisar så lämnade jag ju så klart mina andra kollegor ensamma med tre läkare. Min käraste kollega såg nästan gråtfärdig ut på em och jag förbannade min arbetsgivare lite just då som inte lyssnar ett skit utan struntar i att ersätta sjuka! Klart det går någon gång men i så många veckor? Nä...snacka om att slita ut de andra först.

Igår torsdag så hamnade jag åter ensam på labb plus avbokningarna från bvc. Började på em känna av mer yrsel och sammandragningar, fick lite ont i magen och fick röra mig liiite lugnare. Nu började min kropp hojta ordentligt på mig, jag ignoerade den totalt! Men vad skulle jag göra? Lämna allt bara? Nä, jag kämpade på till kl blev 17! Grät en skvätt i bilen hem och tog mig upp på mitt rum och la mig försiktigt ner i sängen. Oj va min livmoder jobbade! Efter en kvart började det lugna ner sig, dock ringde precis telefonen och det var vetrinären. Hade en tid till min hund där dagen efter men hon hade strul då och undrade om jag kunde komma med hunden nu direkt! Näääää tänkte jag och svarade jaaa, så klart kan jag komma! Så upp ur sängen igen och ut i bilen. Besöket gick som tur var bra, var lite orolig för hur det skulle gå med mig själv faktiskt. Kom hem, åt kvällsmat och sen ääääntligen sängen. Började frysa och till slut frossade jag så jag nästan hoppade i sängen. Sammandragningar i magen i ungefär samma takt. Fyy katten va kasst jag mådde. Då kände jag mig extremt ynklig vill jag lova. Mådde lite illa också... Låg en stund där och skakade och till slut fick jag i mig 2 Panodil och förberedde för en natt i sjukdom. Ni vet, hink fram, papper, vattenglas, Panodil och Gaviscone. Frossan lugnade sig efter en stund och jag halvslumrade en stund innan jag la mig för natten. Hur skulle det bli?

Mådde så där imorse, skulle ju jobba extra idag så jag tog mig upp, duschade och fick i mig liite frukost. Kände mig lite skakig och darrig i benen. Körde till jobb och insåg att jag var knäpp, varför lyssnade jag inte min kropp? Berättade direkt för mina kollegor att jag inte mådde så bra och ville gå hem så fort det gick. Sen bestämde jag helt enkelt över dem alla var jag ville vara den morgonen, allt för jag skulle klara det så bra som möjligt. Fick hänga på labb med min favviskollega och vi har fått in värsta flytet där inne. Så den första timmen gick bra och lite till sen var jag ganska mör. Tror de såg det på mig för de frågade vid halv 10 hur det var o jag svarade uppriktigt så där... Så då fick jag åka hem. Strax innan kl 10 lämnade jag stället... Såååå skönt. Sedan dess har jag knappt lämnat min säng och nu mår jag betydligt bättre. Livmodern har lugnat ner sig och har ingen feber. Nu råder vila denna dag! Puuhh....

Julen då? Min kära pappsen ska inte åka till släktingar i norrland utan blir hemma. Kändes lite så där, vågar man bjuda hem sig till honom? Nää, bangade lite faktiskt. Men efter någon dag så frågade han mig och då blev jag så glad! Så nu slipper jag sitta ensam på julafton, jag får istället krama på pappsen! :-) Kommer sakna mina barn enormt men nu blir det lite lättare. Så jag jobbar som vanligt den 23:e och sen hämtar jag vovven och sticker till norra skåne. Antar att jag inte hinner vara så social den kvällen innan jag somnar men sen kan vi ju ha lite julmys! Hihi...hoppas han får känna lite sparkar från skrutt, det har han inte gjort tidigare. Har både vadering och en moderkaka mellan Skrutt och yttervärlden så inte så lätt att känna.MEN jag känner massor och trots sammandragningar och frosssa så snurrade Skrutt runt där inne och hade lattjo, en pigg rackare!

Denna helg blir det lite samkväm med släkt o vänner på lördag. Tidig söndagmorgon åker syrran o hennes yngsta iväg till kära mor och värmen på Teneriffa. Om jag ångrat mig? Tänker varje dag att jag är så himla glad att jag tog mig i kragen och sa att jag inte ville åka. Hade icke haft minsta ork över till det just nu och jag är så nöjd med mitt beslut. Hade dock varit gott att träffa mams men vi hinner nog det med till våren! På söndag blir det hästvisning, det blev helt klart teknikstrul med tjejen som är intresserad av min häst. Hon hade inte fått mina mail och nu har vi bytat mobilnr istället. Hon ska hälsa på honom på söndag! Håller tummarna faktiskt! Efter det blir det hem o duscha, troligen lämna barn och sen köra till Malmö för liiite julklappsinköp. Inget avancerat vill jag lova, men något måste det ju bli!!

Julfrid till alla, stressa inte och lyssna på er kropp, gör inte som denna kvinna utan lyssna på eran kropp. Det ska jag göra nu framöver. Jobbar tre dagar på två veckor vilket ger massor med tid till vila! Så det ska jag GÖRA!!!!!!

KRAM