Jävla dag i måndags???

Hahaha.... Den blev ännu jävligare idag kan jag upplysa om....

Ensamstående? Singel? Frånskild? Ja, det är några namn jag kan kalla mig hädanefter. Jaaa, vad har hänt undrar ni kanske? Vet ni, det undrar jag också....

Denna långfredag började i sängen. En mysig, lugn morgon. Mycket gos och smek under täcket, en sambo som ville känna på hela mig, kan man ha det bättre? Vi hade en varm och bra stund där och sen steg vi upp och åt långfrukost och gnällde lite på barnen som inte kom ner trots att de ville till Malmö... Sen rullar vi bandet ett par timmar och då står vi bredvid E65:an och sambon säger allvarligt till oss alla tre att han träffat en annan!!!!!!!!!!!! Öhhh, vänta nu.... Vad hände här??? Va sa han egentligen?? Meeen.... Hade vi typ inte nästan sex för några timmar sedan, hur kunde han det om han var kär i någon annan?? Jag och barnen var lika chockade alla tre.... Jag bad honom köra hem för det kändes liiiite trångt där i bilen, jag ville ju bara komma därifrån, det måste väl vara typ en mardröm va?? Vi hade haft en ganska trevlig dag i Malmö precis... Vi körde hem och min hjärna gick på högvarv, träffat någon annan, gos i sängen imorse, ska jag flytta nu?? Jag insåg att jag inte kunde reagera som min kropp egentlige ville då barnen var där i bilen... Hade han räknat ut det?? Höll jag mig lugn om barnen var där? Då var det ganska smart....

Vi kom hem, ganska chockade alla tre... Vi yrade runt en stund i köket, vad gör vi nu liksom? Hmm... Jag grät en skvätt imellanåt, dottern gjorde samma sak och kära sonen mumlade mest att det ordnar sig... Min syster, henne behövde jag nu kände jag så jag messade henne och bad henne komma. Sambon, eller typ exet kanske? körde till våra crossvänner och sen till sina föräldrar för att informera dem... Sonen följde med... Jag skickade lite sms till de närmsta och berättade, näää, det är ju ingen hemlighet, jag kan aldrig hålla tyst och det lär jag inte kunna om detta heller. Jag måste älta och berätta annars går jag sönder... Det finns ingen återvändo därför är det ingen hemlighet.... Nu är det slut, över... Alltså, det har varit vi sedan 1989, hur katten lär man sig leva utan honom efter så många år? Inte vet jag... Men samtidigt känner jag längst inne att det kommer att gå. Det kommer att bli en jäkligt tuff tid men jag kommer att klara det... Jag har ett fantastiskt nätverk som stöttar mig och jag kommer att använda dem, det lovar jag.... Sen är ju vissa par ett litet problem, de är vi ju vänner med tillsammans, hur blir det med dem? Ja, det får tiden utvisa. Jag känner mig trygg med de närmsta jag har, jag kommer inte bli ensam....

Vårat hem sedan 1996 ska säljas... Någon annan ska få bli lyckliga här. Tänk, till slut blev det färdigrenoverat och så himla fint, nu får någon annan njuta av det.... Nu kan jag bara hoppas på att vi får bra betalt för vårt kära hem så jag kan få till ett hyfsat billigt boende... Vill bo så billigt jag kan så jag kan fortsätta leva livet... Jaha... Jag känner mig HELT tom, vet egentligen inte om jag riktigt fattat, hur katten kan mitt liv ta en sådan vändning???? Morgongos med sambo till att han blev ett ex, näää, det får nog ta sin tid att förstå..... Jag får nog ta en dag i taget nu en tid,,,, Sådan attans tur att jag är ledig nu 3 dagar till. Ska man orka jobba sen? Kan jag möta patienterna med samma soliga leende som jag brukar? Det är frågan.... Kan jag träffa mina kollegor utan att börja gråta? Det är ju svårt att jobba med röda ögon, ser ju inte bra ut... Shit vilken jävla tur att jag har ett sådant bra jobb alltså... Färdigutbildad blev jag också innan, det får man ju tacka för... Hur blir det med allting? Möbler, alla foton på barnen och sådant, hur gör man med dem? Bilarna? Husvagnen antar jag att den ska säljas.... Eller ska han ha den kanske? Jag åker inte iväg med en sådan själv, det vill jag lova... Hästen då? Kommer jag att ha råd att ha kvar min prins?? Jaaa, det är många frågetäcken nu....

Sova är svårt naturligtvis... Klockan är över tolv nu, mina ögon svider som tusan, näsan är stopp och jag sitter vid köksbordet och tar till mitt skrivande. Jag lämnar kanske ut oss för mycket? Nä, jag tror inte det... Det lär gå tusen skvaller och det är ju bättre att det rätta kommer ut antar jag.... Min son frågade om han fick berätta för en kompis, jaaa, det är ju ingen hemlighet, detta är verkligheten ju... Jag ska bli ensamstående, singel, frånskild... Det finns många 40-åringar som är det, så jag får väl bara följa strömmen... Det är mycket jag måste lära mig, ordna med allt tekniskt själv, så som bilar, datorer och tv-apparater.... Jag kan inte ringa honom om bilen pajar, jag måste fixa det själv nu... Jag måste lära mig förstå lån och sådant, jaaa, jag kan betala räkningar men lån och sådant är så himla klurigt... Men det måste jag lära mig... Sätta upp tavlor och lampor, det måste man kunna själv nu... Framför allt måste jag lära mig SPARA!!!! Ja, det där ordet som jag har så himla svårt för men det måste tas fram och läras, jag måste SPARA!!!! Efter att ha levt med två inkomster, en bra och en riktigt bra så är det nu slut på de dagarna... Mycket hänger på vad vi får för huset... Mitt boende hänger på det och därmed hur mkt pengar som blir över... Hittar jag ett ställa där jag har råd att ha 1½ häst, jaaa, dotterns pappa får ju faktiskt betala halva hennes stallhyra ju...

Hmm... Hur katten ska jag kunna somna ikväll/natt? Jag får väl försöka sova lite nu... Imorgon fortsätter väl den jäääävla påsken.....
KRAM