Påskafton idag, det blir svårt att toppa denna påsk i framtiden, tror knappt den någonsin kan bli värre?!?! Fyyy bubblan va ledsen jag är!!! Nu ska hela mitt liv lösas upp.... Mitt hem ska delas upp, mitt liv ska delas upp och jag får inte träffa mina barn när som helst, det är ju sjuuuukt.... Fyyy katten alltså.... Jaa, jag är medveten om att det är massor med folk som varit i samma ställe som jag är nu men inte blir det ett dugg lättare för det! Jag vet också att detta är något jag måste ta mig igenom men just nu är det tungt måste jag säga... Usch.... Vet ni, mannen jag har älskat i så många år, han är inte min längre... Han är någon annans... Det är någon annan som får krypa in i den famnen, det får jag inte längre... Jag får inte längre kalla honom hjärtat, jag får inte heller sova med honom mer... Tänk om jag vetat det igår morse, då skulle jag njuta extra mycket... Nu är det kört för alltid.... Min man, nu är det över....
Idag körde jag till min mamma, kände att jag behövde komma hemmifrån lite, komma ifrån barnen och bara få reagera utan att tänka på dem... Så fort jag såg min mamma så började jag så klart gråta och det var skönt! Får gråta och svära över honom, det behövde jag. Dottern verkar till att ta det bäst än så länge. Sonen vill bara komma härifrån, han vill att vi ska flytta helst igår... Jag håller med honom, tänk så skönt att bara lämna bygget... Men det är tufft när det inte är vårt beslut, det är bara en som bestämt detta. Tänk att EN människa kan bestämma så mycket. Konstigt... Sonen har accepterat valet av boende, alltså var vi ska bo... Det tog emot för honom och jag lider verkligen med honom för det är inte detta han vill. Men vem vill detta förutom en?? Stackars, stackars barn och lite stackars mig också... Men det är bara till att gilla läget och försöka ta sig igenom... Ibland känns det okej, ibland nattsvart, typiska sorgevågor, jag vet, jag känner igen det. Jag känner igen mig själv i detta så väl, har varit här några gånger, först när min dotter dog och sen har vi varit i denna situation tidigare men då blev det vändning på andra hållet... Det blir det inte denna gången... Nu är det slut.
Vi åt lunch tillsammans, dottern satt med och pratade mest... Sen körde han till sitt jobb och fixade en grej och sen åt vi kvällsmat tillsammans alla fyra. Där satt vi, samlade vi bordet och åt tacos som vilken jävla familj som helst... Förmodligen kunde vem som helst bli lurad... Som jag blivit... Men nu vet jag... Skådespelare, det borde han bli... Shit som han lurat mig... Tyvärr tappade jag mig lite nu ikväll. Vi blev lämnade ensamma och jag gick igång lite, pressade honom lite. Informerade även hur jag kände, dock tror jag inte alls han förstod att jag tyckte att tillfället han valde att informera mig om att han träffat en annan var dåligt! Han såg ut som ett frågetecken... Jag sa att han var feg som tog det när barnen var där... Sen sa jag några saker till, nää, inget konstigt, jag står för varje ord... Vet ni vad jag gjorde sen??? Jag slog i en dörr, jag slog så hårt jag kunde och det kändes så jävla skönt! Fan, han förstör ju mitt liv, hur kan någon tvinga mig att inte få bo med mina barn hela tiden?!?! Det är väl ingen mamma som vill ha det så? Det är väl inte därför man får barn, för att man ska vara utan dem halva jävla tiden... Nä, det kommer jag ALDRIG att förlåta honom för.... Jävla skitstövel....
Han frågade om jag hade önskemål om mäklare, jag informerade honom om att det kunde han ordna med själv. Det är inte jag som valt detta, nu kan han slita... Guuud va elak jag låter men just nu känner jag mig faktiskt lite elak.... Fan, efter alla år med renovering och inga pengar, nuuuu när huset är klart och vi tjänar bra då ska jag flytta??!?! Börja om igen, nu får man väl troligen gå med miniräknare i affären igen. Snåla för att pengarna ska räcka.... Vilken enorm tur att man jobbar med det man gör, kan troligen få lite extrajobb. Måste jobba ihop till min häst och semesterresor! Jag måste kunna komma iväg utan honom, det måste gå! Han får ta hand om skidresorna med barnen så får jag väl åka på annat... Ska jag aldrig åka skidor mer? Det har jag ju alltid gjort med honom.... Men herregud, jag kommer att sakna honom så, mitt hjärta krampar, fyyy fan va ont det gör.... Men han har valt bort mig, han har valt bort vårt liv, jag är inte viktig längre.... Jag är ingenting....
Börjar tänka på kommande arbetsvecka, hur ska jag klara den utan att gråta en massa? Mina kollegor, de kommer att krama om mig och prata med mig men frågan är om jag bryter ihop då?? Usch, kommer att vara så himla nervös på tisdag.... Kommer jag att klara det.... Men jag måste det, jag vet att jag behöver jobba, inte kan jag gå här hemma ensam hela dagarna och bara tänka en massa, det kommer att bli katastrof...
Nä, nu blir det väl ännu en natt i vånda... Det är verkligen svårt när det är natt, man tänker så mkt då... Dottern sover här bredvid mig och det är jag glad för... Lite värme och någon som andas bredvid mig, nästan som någon annan, nää just ja, han vill inte sova med mig längre.... han valde någon annan.....
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar