Idag är det annandag påsk, hoppas ni andra haft en lugn och skön påsk, det hade jag planerat att ha. Vädret har ju varit bra, ja, det hade nog kunnat bli en bra påsk.... Men det kom något imellan, en annan kvinna...
Jag var så trött igårkväll i soffan framför tvn. Han kom och satte sig med kaffemuggen som han brukar, herregud, varför ska han göra allt som han brukar?? Nää, så är det ju inte förstås men det verkar som hans liv rullar vidare, det finns bara ett störmoment nämligen ett gråtande ex... Nä, förmodligen är det inte så för honom heller, vad vet jag... Han jobbar på, nu är det jättefint i källaren, det sitter en jättefin låda under spisen, den var planerad att sitta där redan när köket gjordes vid. Vad tycker du frågade han stolt? Vad svarar man på det? Ärlig som jag är sa jag att jag gråter bara jag ser den för den får ju aldrig jag använda ju.... Förmodligen inte det svaret han ville ha...
Igår förmiddag red dottern i solen, det gick bra. En gråtande mamma satt bredvid och tittade på. Herregud, är det allt de ska se, en gråtande mamma? Nä, längst inne så vet jag att det vänder, en annan har ju varit med förr... Vi fixade i stallet efter ridningen och sen lognerade dottern vår lilla extra islänning, hon som också blir berörd av allting, hon som ska säljas... Måste ha igång henne nu, min snälla bonussyster har lovat att rida henne några gånger och ev. visa henne för köpare... Måtte jag bli av med henne, klarar inte av att hålla 2½ hästar... Sen åt vi lunch, jaa dååå, tillsammans... Där sitter man, lägger all energi på att inte böla hela tiden, dottern babblar på som tur är...
Sen körde dottern och jag mot Skurup. Hon ville så gärna se det tilltänkta stallet som vi ev. ska ha hästarna så vi tog en sväng upp dit också... Jag har ju haft häst där innan vi köpte gården så där finns många minnen. Lämnade av dottern hos bonussysterns barn och körde hem till syrran... Vi pratar och pratar, hon tröstar lite och peppar lite, PRECIS som en syster ska vara... Jag hängde där några timmar och sen körde jag till bonussyster och ältade lite där också... Jag är ju expert på att älta, tur det... Fick lite kvällsmat där sen körde vi och handlade massa godis och sen hem. Hem ja?? Det ska det ju inte vara längre... Shit, har ju bott här i mååånga år nu... Han funderar på att bo kvar. I ett svagt ögonblick sa jag att det var ok. Men är det det? Ska han bara få ha ALLT kvar, bara byter ut mig mot en annan? Det känns som det blir jag som får alla förändringar bara för han blir kär i en annan... Hur gör man då med dotterns häst? Vill han betala för en stallplats någon annanstans om han bor kvar här? Det är uteslutet att jag kör hit då kan jag upplysa om... Suck va livet blev jobbigt....
Inatt har jag äntligen sovit hela natten. Det behövde jag... Dock så slår ju verkligheten över en så fort man vaknar. Jag var samlad ända till han kom ner och skulle äta frukost. Då bara grät jag. Tårarna rinner och rinner och jag insåg att jag fick äta någon annanstans. Tog med mig frukosten in i storarummet och slog igen dörren... Sen åt jag och grät, ojoj... Alltså, detta är ju grymt... Ja, jag har förlorat någon jag älskar tidigare men då fanns den människan inte kvar liksom. Nu finns han, 1 meter från mig och jag får inte röra eller krama honom... Det är ju slut... Det är verkligen grymt... Det är ungefär som att vrida om den där kniven i mitt hjärta... Varje gång man ser honom....
Igår var mannen i crossfamiljen här. Han pratade inte med mig... Jag kommer inte att åka mer på semester med dem... Troligen åker de med den nya... Tja, hon passar väl bättre in antar jag... Motvalskärring som jag är ibland... Det är mycket som inte blir samma mer...
Idag har jag bokat in sonen lite. Jag måste prata lite med honom idag, ensamma. Jag får väl köra en sväng med honom, tror jag bjuder på lite Mc Donaldslunch, vi kan ju sitta i bilen ifall hans hopplösa mamma gråter en skvätt. Jag måste berätta för honom att han INTE måste ta en massa ansvar för mig nu, att jag fortfarande är en vuxen, en förälder fast jag gråter mkt just nu. Jag vill också höra hur det är med honom, han rycker ju mest på axlarna just nu och säger att det ordnar sig. Gulliga, gulliga pojke, att du behövde vara med om detta... Det trodde nog ingen....
Imorgon blir det ett kraftprov, då ska jag jobba... Huu va trött jag kommer att vara efter 9 timmar där... Lär väl böla hela kvällen så trött jag kommer att vara och ha tryckt undan det så länge... Men det blir ju också en hjälp, jobbet är ju MITT, det är inget som han kan ta ifrån mig, det är MITT!!! Alla där håller på mig, de känner inte honom, det är MITT!!! Det är bara första träffen som är jobbig....
Nää, nu måste jag väl börja rensa någonstanns.... Jag ska ju rensa ut mitt liv nu... Tjoho va roligt det ska bli, nooot.... Han rensar och röjer så flitigt, som vanligt är det jag som är den sämre... Jaja, snart slipper han mig, han ska bara rensa ut mig först....
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar