Jag är övertygad över att jag dippar igen men just nu känns det som om det vänder nu. Den värsta sorgen har lagt sig och jag börjar se möjligheterna istället. Jag börjar känna igen mig igen, mitt glada och positiva jag. Men som sagt, jag är säker på att det kommer några dippar till men just nu ska jag bara njuta av att det känns bättre igen...
Möjligheterna kommer här:
Boende:
Jag kommer att flytta in i byn och det innebär en hel del. Jag kommer att kunna åka mer tåg vilket kan göra att jag sparar in på bensinpengar. Jag kommer att kunna ha mornar och kvällar utan att ens behöva tänka på ordet HÄST! Jag kommer att få BESTÄMMA själv, dock inte i de allmäna utrymmena om det nu blir gruppboende. Jag tror jag ska ha världens största tvätthög på golvet bredvid sängen, 5 kaffekoppar stående bredvid datorn och jag ska dricka ur mjölkkartonen när jag vill... Det ska finnas plastblommer i mitt fönster på mitt rum och fula gardiner, INTE panellängder. Jag släcker lampan precis när jag vill och jag kan ligga i sängen och titta på datorn MED ljud hela natten om jag vill...
Hästen:
Har haft hästarna hemma i 16 år och så klart har exet hjälpt mig med mycket men guuuud va skönt det ska bli att inte känna sig så bunden längre. Har jag en dålig dag eller är sjuk eller insnöad så behöver jag inte köra till stallet. JAg behöver inte oroa mig för höet, jag behöver inte fjäska för att någon ska hjälpa mig med staket. Jag behöver inte fjäska så fort något går sönder för att få hjälp, jag behöver bara precis köra dit och göra det roliga. Jag kommer att få nya trevliga ridvänner, vuxna som jag kan prata och dela livet med under uteritterna. Jag kan rida på en fin ridbana och träna den där tölten, kanske den sitter en vacker dag. MEN orkar jag inte en dag så kan jag bara skita i att köra dit och stanna hemma med en god bok!!
Barnen:
Svårt att hitta möjligheter med att bara ha dem halva tiden men tja, får ju försöka. Kan kanske vara skönt att ha mkt egentid, tid då jag BARA behöver tänka på mig själv? Då kommer den där mjölkkartongen fram, att kunna göra sådant utan att de lära sig fel... Äta chips i sängen och dricka läsk en vardagskväll om jag vill... Friheten att göra vad som faller mig in på kvällarna, träna, rida, gå på bio eller ut och svira. MEN allt detta är jag inte riktigt säker på att jag gillar, dessa möjligheter hade jag nog väldigt gärna bytat bort.... :-(
Män:
Herregud, när var jag ute och raggade sist? Haha, när jag var tonåring. Detta känns som ett spännande kapitel, tänk, jag ska kunna ut och ragga utan att det gör något. Flirta lite, nätdejta och chatta med vem jag vill. Tänk, ska kanske prova att ha sex med någon annan? Känna av lite romantik? Att uppleva den där pirrande känslan av nyförälskelse, tänk vilken möjlighet att få uppleva det igen... Visst låter det spännande? Vara kräsen och välja lite, förhoppningsvis hitta någon att roa sig med, att uppleva med, att förälska sig i och kanske en vacker dag älska....
Resor:
Möjligheten att välja var mina resor ska gå, möjlighet att prioritera att pengarna ska gå till resor istället för annat. Dock minskar möjligheten att kunna resa pga pengar men nu har jag ju valt att prioritera hästen så då får det vara så... Men kan ju spara lite i taget så kanske jag kan ut och fara så småningom.....
Ja, det är lite möjligheter jag tänker på. Två stenar har fallit idag, fått beviljat att gå upp till 100% på jobb vilket känns riktigt bra. Ökar ju på lönen lite också! Kaaanske jag slipper jobba extra på helgerna, vi får se när jag landat. Min halta häst har fått plats som sällskapshäst hos en gammal kär vän, hon behåller henne ett rejält tag och lovat att säga till i väldigt god tid om hon inte kan behålla henne så jag kan fixa det... Visst skjuter jag fram problemet men har nog inget val just nu... Hon blir kanske också frisk i sitt ben, vem vet?? Så, två bekymmer mindre... Bankmöte är inbokat på torsdag, då avgörs om vi kan lägga bud på huset vi vill ha som gruppboende. Håller tummarna för det eftersom vi alla 7 redan har flyttat in i det huset och börjat möblera våra rum. ;-)
Så lite händer det men framför allt är jag liiite gladare igen. Men erkänner att det fortfarande är grymt jobbigt att bo här, snart mitt fd hem och med min fd..... Hoppas jag kan flytta SNART!!!!!!!!
Vi får se, i nästan inlägg blir det kanske mer sorg igen, man vet aldrig i denna berg och dalbana.... Men just nu njuter jag av mig själv, den starka kvinna som ser möjligheterna!!!!
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar