Upp och sen krasch ner igen...

Tycker att dagen på jobb idag har gått bra. Fick till ett samtal med vetrinären och om han inte får något akut så kommer han på fredag. 1500 kr kostar det kalaset... Suck... Men jag har kännt mig ganska glad i dag på jobb. Har varit en hel del att göra och det är skönt. Visst blev jag lite trött på slutet men patienterna slutade inte att komma för det, bara till att jobba på! Kändes även ok att köra hem...

Dock vände det ganska fort när jag kom hem, mötte ett välstädat kök, okej tänkte jag... Dottern kom glatt in och sa att hon skulle rida barbacka på kompisens häst idag, det var okej för hennes pappa. Hmm, det tyckte verkligen inte jag, en unghäst som dessutom inte blivit riden på länge, det är inte lämpligt! Men ville inte säga emot hennes pappa men sa till honom att han får i så fall vara med och hålla hästen i alla fall. Men han blev lite sur och förklarade för dottern att hon inte fick. Sen, när jag funderat vidare om kvällsmaten och kom fram till att vi hade mkt rester. Informerade honom att det fick bli rester idag och då var han så gullig att berätta att de redan ätit. Okej... Bortplockad redan där... Vilken tur att jag inte börjat laga mat ju..

Jag hjälpte dottern lite i stallet och sen gick jag in igen en sväng. Märkte att han var på gång iväg och var spänd på om han skulle berätta var han skulle. Jo, så väluppfostrad var han, han informerade mig. Mitt hjärta gick in i kramp... Kände mig så ofattbart ensam och bortvald. Han skulle ju till vår kära crossvänfamilj och jag var inte välkommen att följa med.... Usch... Klumpen i halsen kom tillbaka, jag önskar så att det inte är så här... Vi brukar ju köra dit tillsammans, jag fick inte följa med, jag är bortvald... Det smärtar så oänligt, guuud, det är verligen grymt att behöva bo här tillsammans... Hur mkt klarar mitt hjärta, det är ju bara grus nu ju, ska det bli damm också av det... Satans helvetes jävla skiiiiiiit..... Våra vänner, vår gemenskap, poooooff---> borta.... Usch, tårarna rinner nu, de första idag... De har hämtat sin valp, jag har verkligen sett framemot att se den... Men han vill inte ha mig med längre, jag är ingenting... Jag är bortvald.... Snyyyyyft...

Sitter här i min ensamhet, tittar på Biggest Loser och skriver och gråter en skvätt. Jag vill dra något gammalt över mig, fetto, äckliga jag.... Bortvald.... Kan man bara skita i det nu? Sticka bort från allt, bara lämna?? Nää, det kan man ju inte... Man är ju en vuxen, ansvarsfull människa... Men guuuud va jag bara vill dra bort från allt... Skita i detta jävla livet... Skitmögliv....

Kram