Urladdning...

Den kom igårkväll, urladdningen... Sen som legat och malt i några dagar, den kom pang. Allt började med att vi började prata om huset. Jag kände direkt att jag blev bottentjurig, antar att det är för att jag är rädd för smärtan... Usch, jag började gråta och sen skrek jag lite på honom, slog med några dörrar och sen exploderade det i mig, jag bara grät och grät. Ni vet, en sådan där gråt som gör att magen nästan vänder sig, luften tar slut och hela kroppen krampar... Ja gud va jag grät. Högt och ljudligt, det bara forsade... Usch, kan bara minnas att jag gråtit så här en gång tidigare och det var när jag slog ut min bröstmjölk i vasken för bebisen som skulle haft den dog. Det var precis samma sorg denna gången. Han är borta fast han inte är det, jättekonstigt... Sen började jag skriva till honom på mobilen och det samtalet gick bättre, det kändes lite bättre efter det... Fast smärtan försvinner ju så klart inte...

Det blev en mkt tuff kväll. Var totalt slut efter det och det blev inte problem att somna som jag trodde, min kropp bara däckade... Tyvärr hörde mina barn mig, min dotter har komenterat det idag men vad ska man säga? Jag sa precis som det var, att jag är jätteledsen MEN förklarade att det är mycket bättre att gråta och skrika än att samla det på hög inom sig. Tror hon förstod. Jag sa till henne att det snart blir bättre igen... Jag ska bara sörja... USch, det känns hemskt att hon hörde men samtidigt så kan jag ju inte bara låta bli att gråta, jag är ju ledsen... Snart ska jag bli en ordentlig mamma igen, älskade ungar, snart är eran glada mamma tillaka igen. Dock känns det som en evighet för mig just nu, en evighet innan jag kommer över honom...

Jobbat idag också, skönt. Dock är det ganska mkt att göra och jag är så himla trött de sista timmarna. Eftermiddagarna har varit tuffa, man ska hitta tid till både bokade patienter, labb, telefonen och serva läkarna och då är vi bara två stycken på eftermiddagarna... Så det var andra dagen idag som det inte blev fika på em, suuuck... Berättade för en patient idag, hon gav mig en lång, hård kram. Hon sa att jag klarade mig och att jag var bra och en underbar person. Tänk, en patient sa allt det till mig?!?! Ja, det är skönt. Sen var det en manlig patient som flörtade lite med mig, han sa att jag hade utstrålning! Hihi, jag tackade honom och sa att det var precis vad jag behövde höra! Sen diskuterade han vidare att det fanns en del miljadärer som fick unga flickor trots att de var 90 år! Hmm, kan undra om denna 90 åring har mkt pengar, ska kanske lägga in en stöt???? OBS, skojade bara alltså.... ;-)

Efter jobb så fick jag rusa ut till bilen och hem om för att hämta barnen. Dags för att titta på hus nr 3. Det var okej... Billigare än nr 2 men dyrare uppvärmning. Det hade funkat bra för oss alla utan för mkt ändringar... Några väggar precis som i det andra. Dock fick jag inte den känslan som jag fick i hus nr 2, den känslan som sa att här kan jag bo! Tyvärr.... Men vi får se... Jobbigt att vilja ha ett hus så mkt men samtidigt är jag låst i det gamla... Frågan är om jag ska titta på lägenheten också? Velar så...

Efter hustitt så åt vi kvällsmat hos syrran, jag och barnen. Jag kämpar på med att vara trevlig men det går så där tycker jag. Orken finns inte. Jag orkar inte vara så social, jag kämpar mig igenom min arbetsdag sen är jag megatrött... Så ni som vill träffa mig, håll ut, snart kommer min ork tillbaka, då ska jag älta för er alla, för det är jag bra på!!

Ikväll orkar jag inte gråta. Är så himla slut nu... Om några minuter släcker jag lampan och drömmer mig i väg i mina fantasier, tror jag ska sticka till norra Italien ikväll i mina fantasier. Leta efter en eldig italienare?!?!? Man vet aldrig vad som hände i min fantasi, man kan hitta allt möjligt!!! Imorgon förmiddag ska jag göra INGENTING. Vila min slitna kropp och själ, finns ju tusen borden men nä, tror att jag skiter i det faktiskt... Vi får se, imorgon är ännu en dag i helvetet...

KRAM